I den här uppsatsen undersöker jag de etiska svårigheterna med att låta barn delta i reality-serier i Sverige och USA. Den centrala frågan är i vems intresse barnens deltagande ligger. Frågan berättigas av att barn saknar juridisk rätt att själv bestämma över sitt deltagande. I den här undersökningen belyses frågan med hjälp av en jämförelse mellan den svenska reality-serien Mammor & Minimodeller och den amerikanska reality-serien Toddlers and Tiaras, där ett antal flickor och deras mammor medverkar. I mitt teorikapitel redogör jag för Pierre Bourdieus teori om kapital, habitus och fältbegrepp samt ett könsperspektiv. Dessa begrepp och perspektiv systematiserar jag till tre markörer som utgör analysen av mitt material. Markörerna som används är ackumulation av kapital, formandet av habitus, samt barnets motstånd. Resultatet av min undersökning visar att det främst ligger i mammornas intresse att deras döttrar medverkar i reality-serierna. Både viljan av att delta och medvetenheten om belöningarna är mer framträdande hos mammorna i jämförelse med döttrarna, samtidigt som barnens motstånd mot vissa delar av deltagandet blir tydligt. Barnens deltagande framträder därmed som ett moraliskt problem som dock förbises av deras ofta framgångsinriktade föräldrar.