I Sverige vill vi att människor påtalar brister i det offentliga. Samtidigt finns det personer som driver sin sak längre än vad normerna bjuder, kallade "medborgare som inte sätter punkt" (MISP). Denna artikel redogör för en intervjustudie som utifrån psykiatriska och socialpsykologiska teoribildning försöker besvara frågan: hur och på vilka grunder beskriver ett antal politiker samt anställda vid myndigheter och i vården en person som en MISP? Intervjuerna visar att MISP är en heterogen grupp ifråga om kön, social, etnisk bakgrund och psykiatrisk status. Därutöver visar studien att forskningen på detta område är starkt begränsad, nationellt och internationellt. En slutsats som dras är att ”oavslutade ärenden” bör förstås som ett samspel mellan den som klagar å ena sidan, och politikerna och de vård- och myndighetsanställda å den andra. Det hävdas också att en spiralformad, negativ dynamik är signifikativ för hur samspelet mellan MISP och vårdpersonal, myndighetspersoner eller politiker ofta utvecklar sig.