Dalarna University's logo and link to the university's website

Bakgrund: Urininkontinens är vanligt förekommande bland äldre och påverkar livskvaliteten och det dagliga livet. Toalettassistans kan förhindra urininkontinens hos sjuka äldre men är dock inte allmänt förekommande. Föreliggande studie är en uppföljning på förändringsarbetet "Toarätten".

Syfte: Att beskriva vårdpersonalens upplevelser av att ge toalettassistans vid urininkontinens hos äldre inom särskilt boende efter förändringsarbetet "Toarätten".

Metod: En deskriptiv design med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundmans metod. Totalt deltog sju undersköterskor och fyra sjuksköterskor uppdelade i tre homogena fokusgruppsintervjuer.

Resultat: Den mest utmärkande faktorn för att den äldre skall erbjudas toalettassistans var personalens förhållningssätt och attityd gentemot den äldres behov av att få gå på toaletten. Detta resulterade i individanpassad toalettassistans där den äldres integritet och behov värnades om. Rutiner som inkontinensutredningar och personaltäthet var avgörande för huruvida den äldre skulle få komma till toaletten. Information och utbildning till personal exempelvis via fortbildning eller från kontinensombud var andra förutsättningar för god toalettassistans. Hinder som framkom var den äldres kognitiva förmåga och attityd till toalettassistans samt kommunikationsbrister mellan yrkesgrupper.

Slutsats: Toalettassistans är en avgörande omvårdnadsåtgärd för att äldre skall återfå eller bibehålla sin kontinens. Personcentrerad vård är betydelsefull för att utveckla och anpassa toalettassistansen utifrån den äldres individuella behov.

Background: Urinary incontinence is a common problem among elderly people which affects daily life and quality of life. Toilet assistance can prevent urinary incontinence among frail elderly but it is not regularly practiced. This is a fallow up study to the project "Toarätten".

Aim: To describe the health personnel’s experiences of providing toilet assistance to elderly people with urinary incontinence at a nursing home after the project "Toarätten".

Method: Descriptive design with a qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman’s method was used. In total four nurses and seven assistant nurses participated and they were interviewed in three homogenous focus groups.

Findings: The most distinguishing element for the health personnel to offer the elderly individuals toilet assistance was the health personnel’s attitude regarding the elderly’s need of a toilet visit. This resulted in toilet assistance adapted to each individual where integrity and needs were cared for. Incontinence assessment and plenty of available staff were a few of the routines that were vital for whether the elderly person was able to get a visit to the toilet. Another enabling factor was the information and education of staff, e.g. from an external source or a continence advisor. The main obstructing factors for carrying out toilet assistance were the elderly person’s cognitive function and attitudes regarding receiving toilet assistance and lack of communication between different professions.

Conclusion: Toilet assistance is a determining factor for the elderly person to gain or maintain their continence. Nursing care based on the individual person is significant for developing and adjusting toilet assistance based on the elderly person’s individual needs.