Syftet med denna undersökning är att undersöka hur personalen inom fritidshemsverksamheten på en skola i Mellansverige ser på sin arbetssituation, på sin yrkesroll och yrkets status. Metoden i denna undersökning är enskilda intervjuer. Intervjuerna gjordes på informanternas arbetsplats vilket gjorde att alla pedagoger som arbetar inom fritidsverksamheten hade möjlighet att delta.
Av resultatet framgår det att många av fritidspedagogerna känner att de stora barngrupperna och bristen på lokaler gör att deras verksamhet hämmas. En stor del av deras energi går åt till att räkna barnen för att kunna konstatera att ingen har försvunnit. Det framkommer även att fritidspedagogerna skulle vilja ha mera tid för att kunna reflektera tillsammans med sina kollegor. Andra saker som kommer fram är att det finns en rädsla för att yrkesstatusen för fritidspedagogerna kommer att sjunka ytterligare nu när förstelärartjänsten tillkommer, samt att den relativt låga lönen påverkar yrkesstatusen negativt. Sätt att höja statusen menar fritidspedagogerna är att anställa en till rektor på skolan som förstår de problem som fritidspedagogerna har.