Syftet med föreliggande uppsats i svenska som andraspråk har varit att undersöka hur personer med flerspråkig bakgrund upplever sin språkinlärning och livssituation i Sverige efter att de har flyttat från ett land där de har tillhört en territorial språklig och etnisk minoritet. För att uppnå mitt syfte har jag studerat hur migranternas relation till sitt modersmål har utvecklats. Därutöver har jag undersökt hur identiteten har påverkats av flytten till det nya landet. Uppsatsens resultat bygger på en fallstudie bestående av intervjuer med fyra informanter som tillhör den turkiska minoriteten i Bulgarien och som har migrerat till Sverige. Uppsatsen utgår från det sociokulturella teoretiska perspektivet.
Resultatet visar att de fyra informanterna anpassar sig snabbt till de nya språkliga förhållandena. De utvecklar gradvis en identitet som i mångt och mycket påminner om den identitet som utvecklas hos den multikulturella och multietniska diasporan i Sverige. Man kan observera en övergång från en territorial identitet, då man förknippar tillhörighet till ett visst område och språk till den så kallade tredje identiteten, där man identifierar sig med flera språk och kulturer. Denna identitet inkluderar känslor av motstridighet och rotlöshet men samtidigt också positiva aspekter som kosmopolism och förmågan att lyfta blicken och se saker ur flera perspektiv. Migranterna upplever sin identitet som flexibel och ständigt föränderlig. Kopplingen mellan modersmål och etnisk tillhörighet avtar ju längre man vistas i det nya landet, samtidigt som en ny tillhörighet till det nya landet utvecklas.