Syftet är att undersöka om och hur fyra lärare på två skolor, med olika etniska sammansättningar i klassrummen, använder elever som resurs i religionsundervisningen. Metoden i undersökningen har bestått av intervjuer. För att söka svara på syftet har fyra frågeställningar ställts som handlar om hur lärare använder elever som resurs, i vilka syften lärare använder elever som resurs, vilka för- och nackdelar metoden kan ha samt frågeställningen om denna metod kan vara givande för att uppnå styrdokumentens målskrivningar. Resultatet visar på olika sätt att arbeta med metoden, allt ifrån spontana diskussioner och värderingsövningar till elevredovisningar. För- och nackdelar med metoden framkommer i intervjuerna, bland annat genom diskussioner om risken för mobbning och kränkningar men också i form av fördelar som att metoden skapar en förståelse och respekt för andra människor hos eleverna. Vidare dras en slutsats om att detta är en givande metod att använda sig av för att uppnå styrdokumentens målskrivningar eftersom det går att se positiva konsekvenser av metoden som i sin tur kan anses gynnande för elevernas utveckling av styrdokumentens mål.