I denna uppsats har jag undersökt nio svenska som andraspråkselevers upplevelse av att träna skrivande med hjälp av den australiska genrepedagogiken, som är en vid det här laget internationellt välkänd och spridd arbetsmodell. Denna pedagogik bygger på övertygelsen att elever i allmänhet och andraspråkselever i synnerhet behöver explicit språkundervisning, såväl för att utveckla sitt läsande och skrivande som för att tillägna sig övriga skolämneskunskaper.
Insamlandet av data har gjorts med hjälp av inspelningar av intervjuer med informanterna, och det inspelade materialet utgör grunden för undersökningen.
Resultaten visar att samtliga informanter i stort sett är nöjda med denna arbetsmodell. Deras utsagor överensstämmer i huvudsak med de aktuella forskningsrönen om genrepedagogik, som exempelvis vikten av grundliga förberedelser av skrivandet genom studier, analys och praktiskt arbete med texter i den genre man ska skriva i, användning av textförebilder och mallar och värdet av att använda och öva språket i en social kontext.
Inte minst för mig som Sva-lärare innebär dessa positiva resultat en sporre för att fortsätta arbeta genrepedagogiskt, och gärna också försöka utveckla min egen undervisning inom denna arbetsmodell.