Enligt Högskolelagen ska all utbildning vid svenska lärosäten vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Sedan 2010 stipulerar Skollagen att samma sak gäller för den verksamhet som bedrivs i barn- och ungdomsskolan. Denna statliga styrning har satt press på landets lärarutbildningar att utbilda lärare med god vetenskaplig kompetens för att kunna ta till sig tidigare forskning, genomföra egna vetenskapliga undersökningar samt bedriva undervisning som vilar på vetenskaplig grund. Likaså har gradvis mer resurser satsats på forskning inom skolans och förskolans område för att det som lärs ut på lärarutbildningarna ska vara forskningsbaserat, och nyligen inrättades ett nytt statligt Skolforskningsinstitut med uppgift att sammanställa forskningsresultat som kan bidra till att lärare och förskollärare använder sig av vetenskapligt underbyggda metoder och arbetssätt.
Men hur vet vi att den svenska lärarutbildningen i sig vilar på vetenskaplig grund? Hur vet vi att det sätt vi utbildar lärare på är det bästa? Även om lärarutbildningen har reformerats ett flertal gånger under de senaste decennierna, så har grundstrukturen och omfattningen förblivit ungefär desamma. Och även om forskningen för lärarutbildningen har ökat, är forskningen om den svenska lärarutbildningen mycket begränsad, framför allt i ett internationellt perspektiv. Denna presentation syftar till att presentera ett urval av internationell lärarutbildningsforskning och reflektera över vilka lärdomar vår svenska lärarutbildning kan dra från denna forskning i vår ambition att bygga utbildningar som i sig kan sägas vila på vetenskaplig grund.