Dalarna University's logo and link to the university's website

Svenska ideella elitidrottsföreningar är samhällsnyttiga i grunden, eftersom idrotten bidrar till

integration, demokratisk fostran, socialt kapital, personlig utveckling och en förbättrad

folkhälsa. Förutom dessa sociala värden bidrar idrotten med samhällsekonomiska effekter i

form av färre brott, mindre alkoholkonsumtion och en friskare befolkning, något som leder till

mindre kostnader för samhället. Det paradoxala är att ideella elitidrottsföreningar har börjat

arbeta med corporate social responsibility (CSR) likt företag, trots deras samhällsnyttiga

grund. Detta innebär att föreningarna utför ett dubbelarbete vad gäller socialt ansvarstagande

och således lägger ner resurser på ett arbete de redan utför. Syftet med studien är att

identifiera hur utbrett CSR är bland svenska ideella elitidrottsföreningar samt varför dessa

arbetar med konceptet CSR, trots deras samhällsnyttiga grund. För att besvara studiens syfte

har vi använt oss av tidigare forskning och den institutionella teorin. Från den institutionella

teorin kommer de tre isomorfa krafterna som vi har använt för att skapa studiens teoretiska

modell. Metoderna som har använts för att samla in data är dokumentstudie och

semistrukturerade telefonintervjuer. Dokumentstudien genomfördes på de 30 ideella

elitidrottsföreningar som deltar i Fotbollsallsvenskan och Svenska hockeyligan, vilket är

studiens urval. Varför ideella elitidrottsföreningar arbetar med CSR undersökte vi med hjälp

av semistrukturerade telefonintervjuer och e-postintervjuer som komplement, där personer

som var mest lämpade för att besvara frågor om CSR i respektive elitidrottsförening deltog.

Resultatet av studien visar att CSR-arbete är utbrett då nästintill samtliga föreningar, förutom

två, arbetar med CSR utöver deras samhällsnyttiga grund. I dokumentstudien fick vi ett snitt

på 4,3 CSR-arbeten per förening. Den kraft som påverkar flest ideella elitidrottsföreningar att

arbeta med CSR är den tvingande isomorfismen, då hela 14 av 15 föreningar kände av denna

kraft. Således visar resultatet att föreningarna känner sig tvingade att arbeta med konceptet då

deras intressenter kräver det, antingen genom formella eller informella krav från framför allt

sponsorer eller samarbetspartners.

The Swedish professional sport clubs are all non-profit organisations, which means that they

are already socially beneficial because they contribute to integration, democratic education,

social capital, personal development and improved public health. In addition to these social

values sport contributes to socio-economic effects in the form of fewer crimes, lower alcohol

consumption and a healthier population, which leads to lower costs for society. The paradox

is that non-profit elite sports clubs have begun working with corporate social responsibility

(CSR), like companies, despite their socially beneficial basis. This means that the clubs

perform a duplication of work in terms of social responsibility and are using resources on

work they are already doing. The purpose of this study is to identify how widespread CSR is

among the Swedish elite non-profit sport clubs and why they work with the concept of CSR,

despite their socially beneficial basis. To answer the purpose of the study, we have used

previous research and the institutional theory. From the institutional theory, the three forces of

isomorphism have been used to create the theoretical model of this study. The methods used

for data collection is a document study and semi-structured telephone interviews. The

document study was conducted on the 30 elite clubs that is a part of Fotbollsallsvenskan and

Svenska hockeyligan, which is the study’s sample. To identify why elite sport clubs work

with CSR, we performed semi-structured telephone interviews and some complementary email

interviews with the people who are best suited to answer questions about CSR on behalf

of the clubs. The results of the study showed that CSR is widespread because all the clubs

except two are working with the concept which gives an average of 4.3 CSR activities per

club. The force that affects most elite sports clubs to work with CSR is the coercive

isomorphism, 14 out of 15 clubs felt this force. This means that the clubs are forced to work

with CSR because their stakeholders requires it, either through formal or informal

requirements and mainly from sponsors or partners.