Denna studies syfte är att synliggöra hur pedagoger i förskolan uppfattar och tänker om arbetet med likabehandlingsplanen och hur de arbetar för att förebygga kränkande behandling och trakasserier. Studien har utgått från en fenomenografisk ansats för att undersöka vilka uppfattningar pedagogerna har om likabehandlingsarbetet. Studien har även utgått från ett normkritiskt perspektiv som synliggör och ifrågasätter normer och tankemönster som råder i samhället. Empirin till studien har samlats in genom semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att de intervjuade pedagogerna upplever att arbetet med likabehandlingsplanen är ett mycket viktigt, stort och komplext arbete. Arbetet med likabehandlingsplanen ska enligt pedagogerna hållas levande och den ska kontinuerligt diskuteras i arbetslaget. Arbetslaget måste fungera bra ihop för att arbetet med likabehandlingsplanen ska kunna utvecklas och förändras. Resultatet visar även att det är av stor vikt att som pedagog vara lyhörd och närvarande och reda ut händelser som sker på en gång för att motverka kränkande behandling och trakasserier. Samtal med barnen är ett exempel på en metod som pedagogerna använder i det förebyggande arbetet mot kränkande behandling och trakasserier. Metoden används också för att göra barnen delaktiga i likabehandlingsarbetet. Slutsatser som kan dras av studien är att ett fungerande arbetslag är av stor vikt för att arbetet med likabehandlingsplanen ska fortlöpa. Genom samtal tillsammans med barnen görs de delaktiga och det är även en viktig del i arbetet för att förhindra så att inte trakasserier och kränkande behandling sker.