Utifrån diskussionen om EU:s demokratiska underskott fanns en ambition från EU:s sida att öka öppenheten och medborgarnas makt när man 2009 införde Lissabonfördraget. I och med detta infördes även medborgarinitiativet som fick sina riktlinjer 2012, där målet var att öka medborgarnas politiska engagemang och öppna upp för möjligheten för diskussioner mellan medborgarna och kommissionen. Syftet med denna undersökning är att kritiskt diskutera EU:s medborgarinitiativ för att se vilken påverkan det har på EU:s demokratiska underskott. Med hjälp av teorin kring deltagardemokrati undersöks två perspektiv, nämligen medborgarinitiativets påverkan på EU:s politik och på medborgarnas politiska deltagande. Metoden som används i undersökningen är en beskrivande fallstudie. Utifrån teorin om deltagardemokrati har negativa och positiva förväntade konsekvenser av deltagardemokratin lyfts fram och jämförts med resultatet från undersökningen. Resultatet visar att medborgarinitiativet inte har lett fram till att kommissionen lagt fram några nya lagförslag men att man i vissa fall har vidtagit vissa politiska åtgärder. Gällande medborgarnas politiska engagemang så har valdeltagandet fortsatt att minska och endast ett fåtal av EU:s medborgare har på något vis engagerat sig i något medborgarinitiativ. Utifrån detta kan man konstatera att medborgarinitiativet haft en ytterst liten påverkan på EU:s demokrati, men att det är ett relativt nytt verktyg och bör därför kanske inte dömas ut riktigt än.