Syftet med denna undersökning är att ta reda på vad idrottslärare, utifrån styrdokumenten, uppfattar som utevistelse och naturupplevelse och vad som därmed skrivs in i de två begreppen. Syftet är även att ta reda på hur lärarna uppfattar att de bedriver sin undervisning för att eleverna ska få utveckla de förmågor som ingår i kursplanen för utevistelse och naturupplevelser. För att svara på syftet gjordes sex intervjuer med behöriga gymnasielärare i idrott och hälsa. Intervjuerna analyserades med hjälp av brecolage och därmed av ad hoc-metoden som beskrivs i avsnitt 4.3.
I resultatet framkom det att utevistelse uppfattas av lärarna som att vara utomhus, både utanför hallen/byggnader och i naturen. Det kan vara "alla aktiviteter" utomhus. Enligt lärarnas beskrivning kan utevistelse även vara friluftsliv. Naturupplevelse uppfattas som något som sker ute i naturen, där det sker en positiv upplevelse till exempel orientering utan tävling, skridskor på sjön, vandra, eller utöva friluftsliv. Utevistelse bedrivs som rörelseaktiviteter och främst dominerar idrottsaktiviteter men i utevistelse bedriver även några lärare naturupplevelser och friluftsliv. Naturupplevelse bedrivs främst som friluftsliv och därmed friluftsteknik, men även som exempelelvis rörelseaktiviteter som vandring, orientering, turskidåkning, paddling. En lärare bedriver inga naturupplevelser utan endast bollspel i en park.
De slutsatser som studien kommit fram till är att lärare tolkar begreppen utevistelse och naturupplevelse på olika sätt, vilket bidrar till att eleverna kan få olika lektionsinnehåll.