Den här undersökningen fokuserar på impressiv språkstörning som bland annat innefattar svårigheter att ta till sig och bearbeta information via text, samt svårigheter att koppla språkljud till bokstäver och meningar. För att underlätta skolgången för elever med impressiv språkstörning finns flera olika in- och ominlärningsmetoder och pedagogiska hjälpmedel att använda. En av alla dessa är Wittingmetoden, en läsinlärningsmetod som bygger på strukturerat arbete utifrån varje enskild bokstav och dess ljud upp till texter och större sammanhang. Wittingmetoden grundades av Maja Witting och har två grundtankar, dels inlärning och dels ominlärning. Vilken av delarna som används beror på om metoden används från grunden eller om den används som hjälp vid svårigheter. Wittingmetoden används inte i så stor utsträckning i svenska skolor och i de flesta fall den används så används den som inlärningsmetod. För elever med impressiv språkstörning används metodens ominlärningsdel, vilket bygger på att arbetet börjar på det ställe där eleverna själva känner att de inte har full kontroll över inlärningsprocessen. På så sätt kan eleverna få stöd utifrån sin egen utvecklingsfas.
Det finns både för- och nackdelar med Wittingmetoden. En stor fördel är den överblick läraren får på varje enskild elevs läsutveckling. En nackdel är den tidsåtgång som krävs för att kunna använda metoden, den stora tidsåtgången gör att det kan ta lång tid innan man kan se resultat av det arbete som görs. En annan stor nackdel är de resurser som krävs för att metoden ska kunna användas, dels måste den undervisande pedagogen ha stor kunskap inom metoden och dels används Wittingmetoden i mindre grupper eller en-till-en. Detta ställer krav på minst två pedagoger i varje klassrum vilket inte alltid är en möjlighet.
Innan användning av Wittingmetoden kan börja så går man utbildningar för att få kunskap om metodens tillvägagångssätt. Dessa kurser kostar pengar och kan vara en av anledningarna till att metoden inte används i så stor utsträckning. En annan anledning till att metoden inte används kan vara resursbristen, dels ställer metoden stora krav på varje pedagog och dels så ställs stora krav på andra vuxna i skolans värld som kan fortsätta undervisningen med de elever som inte undervisas enligt Wittingmetoden.
Forskningen kring denna typ av läspedagogik är knapp. Forskning kring Wittingmetoden som specifik metod är nästintill obefintlig, den forskning som finns är beställd eller utförd av Wittingföreningen vilket kan försvåra en objektivitet gentemot metoden. En slutsats som dock är möjlig att dra utifrån den forskning som finns både kring läspedagogik och Wittingmetoden är att en tydligt strukturerad och planerad undervisning främjar läsutvecklingen – inte bara hos elever med impressiv språkstörning.
Denna undersökning har granskat Wittingmetoden utifrån tre frågeställningar. Hur används Wittingmetoden i mellanstadiet för elever med en impressiv språkstörningsdiagnos i svensk skola? Vilka slutsatser drar forskning om Wittingmetoden inom läsutveckling för elever med en impressiv språkstörningsdiagnos? Och vilka för- och nackdelar finns med Wittingmetoden? För att hitta svar på dessa frågor har databaserna Summon@Dalarna, Google scholar, DiVa och LIBRIS snvänts. Utöver det har också en manuell sökning gjorts på återkommande författare som verkat intressanta för undersökningen.
2016.
Wittingmetoden, språkstöd, impressiv språkstörning.