Vanlig betong består av ballast, cement, vatten och eventuellt tillsatsmedel. Detta
blandas samman till en homogen massa som sedan placeras i form där det härdar
under värmeutveckling. Under härdningen uppstår krympningar i cementen som
orsakar spänningar. Genom att använda sig av större andel ballast i betongen kan
krympningen reduceras.
Fram till 1980-talet var en metod där ballasten först packades i en gjutform och sedan
injekterades med cementbruk som band samman stenarna vanlig för att bygga och
reparera betongkonstruktioner. Denna betong kallas bland annat för
injekteringsbetong, two-stage concrete eller preplaced aggregate (PPA). Genom
reparationen av Gamla Årstabrons valv 2007 fick PPA-betong en pånyttfödelse då
reparationen krävde en betong med minimal krympning för att krympspänningarna
inte skulle slita sönder underliggande konstruktion.
Vid byggandet av Citybanans järnvägsbro, som sträcker sig mellan Älvsjö och
Årstaberg i Stockholm, upptäcktes skador på undersidan av de balkar som gjutits för
att bära delar av spårbanan. Dessa skador behövde åtgärdas och beställaren,
Trafikverket, valde att reparera bron med PPA. Tack vare entreprenören E-Schakt har
författaren fått möjligheten att följa arbetet med PPA-reparationerna och
sammanställa denna rapport vars syfte var att utveckla arbetsmetoden och försöka
hitta alternativa lösningar till utförandet.
Arbetet genomfördes genom platsbesök och intervjuer med personer som bidrog med
information, erfarenheter och nyttiga infallsvinklar. En litteraturstudie gjordes för att
samla grundläggande information om vilka egenskaper betong och PPA har och hur
dessa egenskaper påverkar utförandet
Rapporten visar att form utav plexiglas och en helt rund ballast skulle kunna förenkla
arbetet och förbättra resultatet. Dessutom framkommer att samarbete, engagemang
och gemensam uppfattning om varför just PPA används är viktigt för ett lyckat
slutresultat.