Högskolan Dalarnas logga och länk till högskolans webbplats

Bakgrund: Fibromyalgi är ett långvarigt smärttillstånd som ofta leder till en påtagligt försämrad fysisk funktion och livskvalitet hos de drabbade. Fysisk träning anses viktigt för rehabilitering och self-efficacy för fysisk träning är en viktig faktor att beakta vid beteendeförändring och vidmakthållande av fysisk träning. Syfte: Studien syftar till att undersöka exercise self-efficacy (ESE) hos kvinnor med fibromyalgi som utfört styrketräning eller avspänningsträning. Metod: En sekundäranalys av en 15 veckors randomiserad kontrollerad studie där 130 kvinnor med fibromyalgi genomförde gruppbaserad progressiv styrketräning eller avspänningsträning i grupp. Korrelationsanalys mellan ESE och flera variabler vid baslinje utfördes. Jämförelseanalys mellan de i styrketräningsgruppen som uppnådde respektive inte uppnådde 80% av 1RM avseende ESE vid baslinje utfördes. Vidare utfördes en jämförelseanalys mellan interventionsgrupperna där förändring i ESE från baslinje till efter intervention undersöktes. Resultat: Svaga korrelationer fanns mellan ESE och symtomduration (rs=-0.185), fysisk aktivitetsnivå (rs=0.237), rädsla-undvikande (rs=-0.237), mentala komponenter av hälsorelaterad livskvalitet (rs=0.177), depressionssymtom (rs=-0.186) och ångestsymtom (rs=-0.195). ESE vid baslinjen skiljde sig inte mellan de i styrketräningsgruppen som nådde 80% av 1RM och de som inte gjorde det. Styrketräningsgruppen förbättrade sin ESE signifikant jämfört med avspänningsgruppen, effektstorleken var 0.85. Slutsats: ESE korrelerar svagt med flera aspekter av hälsa, fysisk aktivitetsnivå och rädsla-undvikandebeteende. Styrketräning med en progression enligt self-efficacyprinciper förbättrar ESE jämfört med avspänningsträning. ESE är inte avgörande för framgångsrik belastningsprogression. Låg ESE utgör inte ett hinder för styrketräning hos kvinnor med fibromyalgi.

Syfte: Att kartlägga vårdpersonalens kunskapsläge samt utbildningsfrekvens i hjärtlungräddning på ett länssjukhus i Mellansverige, samt beskriva följsamheten till att registrera behandlade hjärtstopp till det svenska hjärt-lungräddningsregistret.

Metod: Enkätstudie med kvantitativ ansats bestående av 177 respondenter samt även som en retrospektiv observationsstudie.

Huvudresultat: Enskilda personer svarade rätt på alla kunskapsfrågorna men som grupp fanns det brister i kunskapen i hjärtlungräddning. Då man jämförde vårdpersonalens kunskap påvisades att i fyra av sju kunskapsfrågor fanns en signifikant skillnad i kunskap mellan den vårdpersonal som har mer regelbunden utbildning, än den som har mindre. De som hade mer regelbunden utbildning hade flera rätt. En signifikant skillnad påvisades även beroende på när man hade haft sin senaste HLR-utbildning, där de som haft sin utbildning nyligen hade flera rätt. Följsamheten hos vårdpersonalen till att registrera patienter som behandlats för hjärtstopp på sjukhus till det svenska hjärt-lungräddningsregistret, kan sammanfattas med att det brister i rapporteringen.

Konklusion: Det är viktigt att skapa förutsättningar för frekventa utbildningar till vårdpersonal för att öka kunskap och beredskap i hjärt- och lungräddning, vilket även kan ses som ett kvalitetssäkringsarbete. Ett förbättringsarbete är nödvändigt för att förbättra följsamheten till registreringen.

Emergency department (ED) triage is used to identify patients' level of urgency and treat them based on their triage level. The global advancement of triage scales in the past two decades has generated considerable research on the validity and reliability of these scales. This systematic review aims to investigate the scientific evidence for published ED triage scales. The following questions are addressed:

1. Does assessment of individual vital signs or chief complaints affect mortality during the hospital stay or within 30 days after arrival at the ED?

2. What is the level of agreement between clinicians' triage decisions compared to each other or to a gold standard for each scale (reliability)?

3. How valid is each triage scale in predicting hospitalization and hospital mortality?

A systematic search of the international literature published from 1966 through March 31, 2009 explored the British Nursing Index, Business Source Premier, CINAHL, Cochrane Library, EMBASE, and PubMed. Inclusion was limited to controlled studies of adult patients (≥15 years) visiting EDs for somatic reasons. Outcome variables were death in ED or hospital and need for hospitalization (validity). Methodological quality and clinical relevance of each study were rated as high, medium, or low. The results from the studies that met the inclusion criteria and quality standards were synthesized applying the internationally developed GRADE system. Each conclusion was then assessed as having strong, moderately strong, limited, or insufficient scientific evidence. If studies were not available, this was also noted.

We found ED triage scales to be supported, at best, by limited and often insufficient evidence.

The ability of the individual vital signs included in the different scales to predict outcome is seldom, if at all, studied in the ED setting. The scientific evidence to assess interrater agreement (reliability) was limited for one triage scale and insufficient or lacking for all other scales. Two of the scales yielded limited scientific evidence, and one scale yielded insufficient evidence, on which to assess the risk of early death or hospitalization in patients assigned to the two lowest triage levels on a 5-level scale (validity).

Background: Many studies have been performed to identify important prognostic factors for outcomes after rehabilitation of patients with chronic pain, and there is a need to synthesize them through systematic review. In this process, it is important to assess the study quality and risk of bias. The "Quality In Prognosis Studies" (QUIPS) tool has been developed for this purpose and consists of several prompting items categorized into six domains, and each domain is judged on a three-grade scale (low, moderate or high risk of bias). The aim of the present study was to determine the interrater agreement of the risk of bias assessment in prognostic studies of patients with chronic pain using QUIPS and to elaborate on the use of this instrument.

Methods: We performed a systematic review and a meta-analysis of prognostic factors for long-term outcomes after multidisciplinary rehabilitation in patients with chronic pain. Two researchers rated the risk of bias in 43 published papers in two rounds (15 and 28 papers, respectively). The interrater agreement and Cohen's quadratic weighted kappa coefficient (κ) and 95% confidence interval (95%CI) were calculated in all domains and separately for the first and second rounds.

Results: The raters agreed in 61% of the domains (157 out of 258), with similar interrater agreement in the first (59%, 53/90) and second rounds (62%, 104/168). The overall weighted kappa coefficient (kappa for all domains and all papers) was weak: κ = 0.475 (95%CI = 0.358-0.601). A "minimal agreement" between the raters was found in the first round, κ = 0.323 (95%CI = 0.129-0.517), but increased to "weak agreement" in the second round, κ = 0.536 (95%CI = 0.390-0.682).

Conclusion: Despite a relatively low interrater agreement, QUIPS proved to be a useful tool in assessing the risk of bias when performing a meta-analysis of prognostic studies in pain rehabilitation, since it demands of raters to discuss and investigate important aspects of study quality. Some items were particularly hard to differentiate in-between, and a learning phase was required to increase the interrater agreement. This paper highlights several aspects of the tool that should be kept in mind when rating the risk of bias in prognostic studies, and provides some suggestions on common pitfalls to avoid during this process.

Trial registration: PROSPERO CRD42016025339; registered 05 February 2016.

Bakgrund: Flertalet barn och ungdomar når inte upp till de allmännarekommendationerna gällande fysisk aktivitet. Aktiv skoltransport (AST) kan varaett sätt att öka mängden rörelse. Föräldrarnas inställning till AST kan påverkabeslut om vilket sätt barnet tar sig till skolan. Theory of planned behaviour (TPB)är en modell som kan användas för att utforska attityder. Det finns få studier somkartlagt och utforskat föräldraattityder till AST i Sverige, framförallt undervinterförhållanden.Syfte: Kartlägga attityder till AST bland föräldrar till barn i låg- och mellanstadieti Falu kommun samt undersöka förhållanden mellan föräldraattityder till AST ochsociala normer, geografiska samt sociodemografiska variabler.Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie genomfördes via en webbaserad enkät medutgångspunkt från TPB. Populationen bestod av föräldrar till barn i låg- ochmellanstadiet i kommunala skolor i Falu kommun. Data presenterades meddeskriptiv statistik. Skillnader mellan grupper analyserades med Mann-Whitney UTest och Kruskall Wallis test. Samband analyserades med Spearmansrangkorrelationskoefficient.Resultat: Det var 465 föräldrar som svarade. Attityden till AST var övervägandeneutral till positiv. Kvinnor och högutbildade var mer positiva jämfört med mänoch lågutbildade. Det fanns ett svagt samband mellan attityder och avstånd tillskolan samt sociala normer. Föräldrar till barn på centralskolor var mer positivajämfört med landsbygdsskolor. Föräldrarnas attityder skilde sig inte åt beroende påbarnets kön eller ålder.Slutsats: Även om svarsfrekvensen var relativt låg kan resultatet förhoppningsvisbidra till att öka kunskapen om föräldraattityder för att anpassa framtida ASTinterventioner.

Bakgrund: Fysisk aktivitet är en viktig del av behandlingen hos personer med kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL), då det kan förbättra personens self-efficacy. Fysisk aktivitet kan även förbättra den fysiska kapaciteten och upplevda livskvalitén. Efterfrågan på tillgänglighet, delaktighet och självständighet i egenvård har ökat vilket medfört en snabb utveckling av digitala lösningar. Kunskapsluckor föreligger fortfarande i hur effektivt en aktiv e-hälsointervention påverkar personer med KOL. Syfte: Genom denna strukturerade litteraturstudie undersöka om nyttjandet av aktiva e-hälsointerventioner har effekt på fysisk kapacitet, self-efficacy samt upplevd livskvalité hos personer med KOL.Metod: Datainsamling genomfördes i databaserna Pubmed, Cinahl, Web of science. En sållning utifrån titel och abstrakt följdes av en relevans och kvalitetsbedömning på potentiellt relevanta artiklar. Etiska aspekter beaktades i granskningen. Data extraherades och sammanställdes samt analyserades kvalitativt. Resultat: Totalt inkluderades sju studier: sex stycken randomiserade kontrollerade studier och en experimentell crossover studie. Kvalitetsbedömningen för systematiska bias var låg till medelhög. Fysisk kapacitet och livskvalité förbättrades signifikant i samtliga studier med nämnda utfallsmått. Däremot visade endast en av studierna på signifikant förbättring jämfört med kontrollgrupp för fysisk kapacitet och två studier för livskvalité. Self-efficacy förbättrades signifikant inom två av fyra studier varav det i en av dessa uppvisades en signifikant förbättring jämfört med kontrollgrupp. Slutsats: Denna strukturerade litteraturstudie indikerar att aktiva e-hälsointerventioner leder till förbättringar av fysisk kapacitet och upplevd livskvalité hos personer med KOL och kan användas som ett alternativ till sedvanlig behandling. Det går inte att dra någon slutsats gällande effekten av en aktiv e-hälsointerventionen på self-efficacy.

BakgrundPatellaluxation är en vanlig traumatisk knäskada hos yngre och kan leda till skada på det mediala patellofemorala ligamentet (MPFL). MPFL kan rekonstrueras kirurgiskt och det verkar bli vanligare, men konsensus saknas kring postoperativ regim relaterat till fysioterapeutisk rehabilitering.SyfteSyftet med studien var att kartlägga regim, restriktioner, interventioner och utvärderingsmetoder relaterat till fysioterapeutisk rehabilitering som i dagsläget tillämpas och utgör praxis på svenska ortopedkliniker efter MPFL-rekonstruktion.MetodEn enkätstudie med kvantitativ ansats. Datainsamling skedde via egenutformad webbenkät. Enkäten bestod av 50 frågor och var uppdelad på sju domäner utifrån studiens frågeställningar. Enkäten innehållsvaliderades i två omgångar med hjälp av tre experter. Fysioterapeuter verksamma på kliniker där MPFL-rekonstruktion utfördes inkluderades i studien.ResultatTjugo fysioterapeuter rekryterades och svar inkom från 15 av dessa. Ortos används postoperativt inom hälften av verksamheterna och full belastning är oftast tillåten. Operatörens planering uppfattas vara den huvudsakliga anledningen till aktuell postoperativ regim och ungefär hälften av verksamheterna har ett dokumenterat rehabprotokoll. De vanligast förekommande fysioterapeutiska interventionerna tidigt postoperativt är gångträning, muskelaktivering/styrketräning, patientutbildning och rörlighetsträning. När övriga interventioner i rehabiliteringen påbörjas varierar i tidpunkt mellan deltagande kliniker. Rehabiliteringen utvärderas oftast och funktionella tester är den vanligaste formen av utvärdering.SlutsatsStudien indikerar att praxis efter MPFLR skiljer sig åt mellan svenska ortopedkliniker då regim, interventioner och utvärderingsmetoder varierar mellan klinikerna. Studien bidrar med ny kunskap om att det även i Sverige verkar saknas konsensus avseende postoperativ regim och rehabilitering efter MPFLR. Resultatet får tolkas med viss försiktighet på grund av få deltagande kliniker.

The essay draws on the shifting methodology in an ongoing multi-sited digital ethnography research project about vaccination-related social media forums. The research, which focuses on vaccine caution and vaccine confidence, was initially directed by ‘following the conflict,’ one of the strategies of following thatGeorge Marcus discusses in his methodology for multi-sited ethnography. However, over the course of time, and after improvisations related to access, positionality, the changing nature of digital content and context of interactions, the initial focus on ‘the war on vaccines’ shifted into a challenging ofoversimplified ideas of oppositional stances, division, and ‘conflict’. What I refer to as ‘following agreements within the conflict’ helps to highlight how the forum members, regardless of their stance, can challenge debate divisions − such as scientific–unscientific, medical–anti-medical, research evidence–anecdotal evidence, and individual–public − while still adhering to medico-scientific discourses as zones of agreements. This enables a modest effort to put both vaccine caution and vaccine confidence on the map of improvisations of health activism and the social movements more generally. Inaddition, it highlights the limits to liminality. In an adult-centric debate that silences young people’s views on (child) vaccinations, I propose the strategy of ‘following silences’ as an additional form of agreement. Finally, I argue that afocus on agreements and silences in conflicts is in alignment with anthropological and post-structural research which commonly focuses onliminal zones and continuities and sheds light on complexities in a nuanced and ‘thick’ manner.

BACKGROUND AND OBJECTIVE: Health-related quality of life (hrQoL) is a core outcome in evaluating interdisciplinary pain rehabilitation (IPR). This systematic review aimed to identify prognostic factors for hrQoL at least six months after IPR in chronic pain patients.

METHODS: A systematic search was conducted in MEDLINE, PsycINFO, EMBASE, CINAHL, Web of Science and Cochrane CENTRAL until September 2020. Included were prognostic studies on the outcome hrQoL in adults aged 18 to 67 years with chronic pain (excluding malignancies, systemic-, inflammatory or degenerative joint diseases) who had undergone IPR. Studies were assessed with The Quality in Prognostic Studies-tool. Potential prognostic factors at baseline for the domains pain, psychological and physical functioning were qualitatively synthesized for hrQoL. Grading of Recommendations Assessment, Development and Evaluation was used to evaluate the level of evidence.

RESULTS: Fourteen studies on 6668 participants (mean age 37.4-52.8y), with musculoskeletal pain/fibromyalgia and a pain duration ranging between 13.1 to 177.4 months were considered eligible. With a very low certainty of evidence, pain intensity, emotional distress and physical functioning at baseline were inconsistent for prediction of hrQoL and pain duration was not predictive. With low certainty of evidence, fewer pain sites, lower levels of negative cognitive behavioral factors, and higher levels of positive cognitive behavioral factors predicted a better outcome.

CONCLUSIONS: The overall certainty of evidence was low to very low, making it difficult to reach definitive conclusions at present. Future studies with a predefined core set of predictors investigating hrQoL in patients with chronic pain after IPR are needed.

BakgrundPatellatendinopati (PT) är förekommande hos personer som tränar rekreativt och bland elitidrottare men förekomsten bland inaktiva är okänd. Forskningen på PT har huvudsakligen varit fokuserad på de fysiska begränsningarna av tillståndet med viss framgång på utfall som smärta och funktion genom olika träningsprotokoll. Men PT tenderar att bli långvarigt och långt ifrån alla blir bra. Internationellt vetenskapligt konsensus inom tendinopati menar att det saknas kunskap om tillstånden ur ett bredare biopsykosocialt hänseende. Hittills har såvitt studieförfattarna vet, inga studier utforskat vilka erfarenheter personer med PT har av att leva med och rehabilitera besväret.SyfteAtt utforska erfarenheterna av att leva med och rehabilitera PT hos personer som rekreativt tränar/idrottar.MetodDetta är en deskriptiv intervjustudie med semi-strukturerade intervjuer där en kvalitativ induktiv ansats användes. En tematisk analys utfördes med en semantisk och induktiv inriktning. Totalt rekryterades tio deltagare.ResultatFem huvudteman identifierades ur datan: (1) Hot mot identiteten, (2) Att inte kunna leva sitt liv fullt ut, (3) En ogynnsam relation till smärta, (4) Att känna makt över sin situation återgav kontroll (5) Avgörande för rehab var att se helheten och inte bara ett knä.SlutsatsPT visar sig kunna vara ett tillstånd som innehåller ett större lidande utöver de uppenbara fysiska begränsningarna. Bland personerna som deltog framkom flertalet negativa kognitiva och emotionella erfarenheter och maladaptiva beteenden i relation till smärtan. Resultaten kan argumenteras ha en viktig klinisk innebörd. Omhändertagandet av PT bör ske personcentrerat med ett förhållningssätt förankrat i att smärta har en biopsykosocial inverkan. Av metodologiska skäl ska överförbarheten till en bredare population dock tolkas med viss försiktighet.

BACKGROUND: Research shows that variety of factors are related to risks of not returning to work among people with acquired brain injury (ABI). In Sweden, 40% of those with ABI in working age return to work within two years after the injury, which in line with international findings. However, since countries may differ in work rehabilitation, social security systems, culture and laws, different factors may influence the possibilities of returning to work across countries.

AIMS: The aim of this study was to investigate person, injury, activity and rehabilitation related risk markers for not return to work among persons with ABI in Sweden.

METHODS: Retrospective data of an ABI cohort of 2008 people from the WebRehab Sweden quality register were used.

RESULTS: Analyses showed that the risk ratio for not returning to work was larger for people that, among the Personal factors, were woman, born outside of Sweden, had low education level, and not having children in the household; among the injury related factors, had long (> 2 months) hospital stay, aphasia, low motor function, low cognitive function, high pain/discomfort, and high anxiety/depression; among the activity related factors, had low function in self-care, inability to perform usual activities, and had their driver´s license suspended; and finally among the rehabilitation related factors, were satisfied with treatment and having influence over their rehabilitation plan.

DISCUSSION / CONCLUSION: Several factors in different areas were risk markers for not returning to work among people with ABI. This suggest that work rehabilitation and interventions, in addition to direct injury related issues, need to address personal related, activity related and rehabilitation related factors in order to increase the patient´s possibility to return to work. Influences of general and country specific factors on returning to work among people with ABI will be discussed.

Bakgrund: I takt med samhällets växande digitalisering har efterfrågan av e-hälsa ökat, inte minst med Covid-19 pandemin. Digitala arbetsverktyg (DAV) i vården kan öka tillgängligheten till vård och effektiv resursanvändning. Få studier i Sverige har undersökt hur legitimerad sjukvårdspersonal upplever ändamålsenlighet och användbarhet i DAV.Syfte: Syftet med studien var att utforska legitimerad sjukvårdspersonals erfarenheter och upplevelser av vad som underlättar och försvårar i deras dagliga arbete med DAV inom sluten- och öppenvården samt primärvården i Region Dalarna och Gävleborg.Metod: Studien var en kvalitativ intervjustudie. Fem fokusgruppsdiskussioner har genomförts med en semistrukturerad frågeguide. Data har kodats och analyserats med kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats.Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier och tolv subkategorier som innefattar sjukvårdspersonalens upplevelser av underlättande respektive försvårande faktorer vid användandet av DAV samt hur de önskade att DAV ska utformas i framtiden.Slutsats: Resultatet visade att DAV inte är användarvänliga utefter sjukvårdspersonalens behov. Arbetet försvårades på grund av brist på stöd från arbetsledningen vid implementering och användandet. Framöver önskas sammankopplade DAV som interagerar med varandra. Emellertid framkom att e-hälsa varit ett bra alternativ under Covid-19 pandemin till att fortsätta bedriva vård.

Bakgrund: Riktade hälsosamtal är en preventiv metod med syfte att minska risken för hjärt-kärlsjukdom och diabetes typ 2. Metoden innehåller frågor om fysisk aktivitet (FA). Region Skåne införde 2020 metoden och valde att lägga till ytterligare frågor om FA samt stillasittande. Önskemålet var att ersätta tidigare validerade frågor om FA med nya validerade frågor och kartlägga stillasittandet. Syfte: Att undersöka samtidig validitet mellan svaren på de ursprungliga frågorna om FA (kcal/vecka) och svaren på de nya frågorna (aktivitetsminuter/senaste 7-dagarna) samt kartlägga stillasittandet (timmar/dag). Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie med icke-slumpmässigt, ändamålsenligt urval. Deltagarna utgjordes av 40-åringar som haft hälsosamtal samt lämnat forskningssamtycke. Data om kcal/vecka, aktivitetsminuter/senaste 7 dagarna, stillasittande timmar/dag samt bakgrundsinformation inhämtades från den digitala hälsoenkäten. Samstämmighet mellan svaren om FA analyserades genom beräkning av Cohens viktade kappa samt intraklass-korrelationskoefficient (ICC). Stillasittande beskrevs deskriptivt och jämförelseanalyser gjordes med Chi2-test, Fishers exakta-test och oberoende t-test. Resultat: Svag samstämmighet och överensstämmelse sågs mellan FA-frågorna (Kw =0,378; ICC=0,273). Deltagare födda i Sverige var mer stillasittande jämfört med dem födda utanför Sverige (p<0.001) och deltagare med eftergymnasial utbildning var mer stillasittande jämfört med dem utan eftergymnasial utbildning (p=0,014). Signifikant samband sågs mellan stillasittande och BMI (p=0,028; dikotomiserad analys). Medelvärdet för BMI var högre i gruppen som var stillasittande >9h/dag jämfört med ≤9 h/dag (29,0(SD5,7) respektive 26,7(SD5,2); p=0,008). Slutsats: Nuvarande frågor om FA kan inte rakt av bytas ut till förmån för de nya frågorna. Ytterligare valideringsstudier, företrädesvis med objektiva FA-mått, behövs. Nivån av stillasittande hade signifikanta samband med födelseland, utbildningsnivå och BMI.

Introduction: Results from previous acupuncture studies for labour pain are contradictory and lack important information on methodology. The sample sizes are in general small, information about the intervention such as needle placement, number of acupuncture points, type of stimulation, and duration of treatment, is often sparse or lacking However, studies indicate that acupuncture has a positive effect on women’s experiences of labour pain.

Aim: The aim of the present study was to evaluate the efficacy of two different acupuncture stimulations, manual or electrical stimulation, compared with standard care in the relief of labour pain. Our hypothesis is that acupuncture with manual or electrical stimulation is more effective than standard care in the relief of labor pain, and that acupuncture with electrical stimulation is the most effective.

Outcome measures: Primary outcome: Labour pain measured with visual analogue scale (VAS). Secondary outcomes are use of epidural analgesia, experience of relaxation, labour outcomes and infant outcomes. Biochemical markers of proinflammatory cytokines, memory of labour pain and overall childbirth experience.

Methods: The study was designed as a randomized controlled trial based on Western medical theories. Nulliparous women with normal pregnancies admitted to the delivery ward after a spontaneous onset of labour were randomly allocated into one of three groups: manual acupuncture, electroacupuncture or standard care. Sample size calculation gave 101 women in each group, including a total of 303 women. VAS was used for assessing pain every 30 minutes for five hours and thereafter every hour until birth. Questionnaires were distributed before treatment, directly after the birth, and at one day and two months postpartum. Blood samples were collected before and after the first treatment.

At the conference, information on the design of the study will be presented and the considerations of whether to use placebo controls or not will be discussed.

ClinicalTrials.gov: NCT01197950