Det är svårt att sätta ord på vad man menar när man pratar om musik. Jag är intresserad av varför det sällan går att finna definitioner av genrer när diskussionen om dem är så stark, speciellt när det gäller snarlika genrer som troligtvis är uppdelade av en eller flera anledningar. Syftet med min undersökning är att utveckla vidare kunskap om vilken betydelse det har att skilja på två snarlika subgenrer inom samma metagenre. Jag undersöker därför hur två snarlika genrer definieras och jämför dem sedan och prövar om det är av betydelse att undersöka flera aspekter av en musikgenre. Tidigare forskning föreslår att den musikaliska stilen borde undersökas likväl som kulturen och andra aspekter. En stark diskussion pågår just inom heavy metalscenen om subgenrerna inom den, därför undersöker jag subgenrerna death- och black metal. I denna undersökning använder jag Fabbris mall för genredefinition, där undersöks formella och tekniska regler, semiotiska regler, regler för beteende, sociala och ideologiska regler samt ekonomiska och juridiska regler. Reglerna har jag undersökt genom att lyssna på fonogram, titta på videoinspelningar av liveframträdande och publik samt hur aktörer inom scenerna beter sig när de inte är på scen. Jag har även analyserat låttexter och använt mig av diverse litteratur och dokumentärfilmer. Mitt resultat visar att det finns betydande anledningar till att skilja på death metal och black metal trots att de musikaliskt liknar varandra.

Senare forskning har börjat jämföra etablerade principer inom filmklippning med rön från kognitionsforskning. Ny teknik gör det möjligt att på ett adekvatare sätt ta del av åskådarens upplevelse och interaktion med rörlig bildmedia. Tidigare studier som tas upp i texten har varit inriktade på visuella aspekter, hur brott mot videoredigerings- principer påverkar åskådarens ögonrörelser. Då film och video är ett audiovisuellt medium är det angeläget att undersöka hur ljud påverkar vår visuella bearbetning. Uppsatsens ansats är att undersöka hur varierad synkronisering mellan ljud och bild påverkar och förändrar uppmärksamheten hos åskådare av rörlig bildmedia. Två stimulifilmer har satts samman, en Onbeat version där klipp-punkter i videomaterialet och musikens taktslag ligger i synk, och en Offbeat version där klipp-punkter i videomaterialet ligger fem bildrutor efter musikens taktslag. Som underlag för experimentstudien har 15 försöksdeltagare testats i en ögonrörelsestudie. Resultaten visar på signifikanta skillnader mellan de båda stimulifilmerna, där Offbeat versionen genererade fler ögonrörelser hos försöksdeltagarna. 

Through the Swedish voluntary education organisations called studieförbund bands get access to musical education, rehearsal space, gear and gigs. It is a modest but long time funding without any demands on return. Studieförbund are considered to be one of the most important factors for the success of the Swedish music industry due to the educational role they plays for amateur musicians. As musicians gain experience they tend to “outgrow” the studieförbund.There are often no institutional aids to continue their progress, since arts policy regards pop genres to be commercial by default. Recently, former musicians and festival arrangers have developed regional coaching programs for pop bands, leaning on policies of “cultural and creative industries” instead of arts policies.

Drawing on Michel de Certeau’s concept of tactic and strategies (1984), as well as Ruth Finnegan’s pathways (Finnegan 1989), this paper discusses these efforts as tactical manoeuvres by music creators as they navigate regional spaces of education, arts policies and industry strategies.

The Swedish world-music group Hedningarna was successful during the 1990s, combining Scandinavian traditional music with an energetic, drone-based “mystical” sound. Combined with a penchant for theatrics, the band developed an image of primal “nordic-ness” which drew a large following. Indeed, the name Hedningarna translates as “the heathens.” This Nordic image was always tongue in cheek and was combined with a progressive and inclusive attitude. Throughout the band’s career, they would consistently use traditional acoustic “folk” instruments, with the acoustic sound typically amplified and modified. One of the band’s instruments was invented and crafted by Anders Norudde, one of the founding members of Hedningarna. While being a plucked instrument, the mora-oud combined the wooden body of a traditional mora-harp—a medieval style keyed fiddle (Ternhag 2006)—and a fretless lute neck. In this paper, we explore the mora-oud and how its inception and development was shaped by the Swedish folk/world music scene of the 1990s, as well as how it connects to larger discourses of authenticity, cultural appropriation (Matthes 2016) and cosmopolitanism (Stokes 2008). An instrument such as this, when explored by traditional Scandinavian musicians as well as when encountered by migrants from for example the Middle East, seems to offer a horizon of possibilities: a merging of musical and expressive histories, even if the merging in this case is “imaginary.” The material for the paper consists primarily of interviews with musician and luthier Anders Norudde and autoethnographic descriptions by Hållbus Totte Mattsson (one of the founding members of Hedningarna), but also newspaper articles, phonograms and recordings.

Denna uppsats beskriver en av många möjliga sätt att skapa ett soundscape med hjälp av

digitala verktyg. Resultatet testas sedan med hjälp av en enkätundersökning för att ta reda

på huruvida realistiskt och immersivt arbetet upplevs. Syftet med denna uppsats är att

presentera ett tillvägagångssätt för musiker och producenter att skapa soundscapes med

hjälp av digitala verktyg. Detta projekt är ett designarbete med en metod framtagen ur

boken A Designer's Research Manual. Designarbetet beskrivs under rubriken Skapandet

av ett soundscape. Resultatet av detta arbete visar att detta tillvägagångssätt ej upplevs

lika realistiskt som andra soundscapes. Detta kan bero på flera olika anledningar som

exempelvis de verktyg som använts, den testmetod som använts, författarens egna

förmåga som ljuddesigner etc

I den här studien utforskas tillämpandet av binaural processering för hörlursmixar till

spelmusik. För att undersöka hur binauralt mixad atmosfärisk spelmusik upplevs av lyssnare,

jämfört med vanlig stereomixad atmosfärisk spelmusik, har individuella lyssningstest

genomförts. Under lyssningstesterna jämfördes två olika hörlursmixar av en atmosfärisk låt

komponerad till en specifik sekvens ur ett spel. Den ena var mixad med binaural processering

medan den andra var mixad i vanlig stereo. Syftet var att få lyssnarnas upplevda åsikter kring

spatiala- och immersionella skillnader i förhållande till de två hörlursmixarna och

spelsekvensen. Undersökningsresultatet visar att den binaurala stereomixen gav

undersökningsdeltagarna en något bättre ”utanför huvudet”-upplevelse även om dess spatiala

egenskaper i övrigt inte upplevdes övertygande. Majoriteten av lyssnarna föredrog den

vanliga stereomixen då de tyckte att denna på ett bättre sätt representerade spelkaraktärens

inre. Vanan och förväntningen av att höra musik inifrån huvudet till följd av vanliga

stereomixar i hörlurar kan vara en orsak till lyssnarnas föredragna mix. En binaural stereomix

och dess egenskaper av att positionera ljudkällor utanför huvudet kan medföra tvetydigheter

huruvida musiken ska tolkas som diegetisk eller inte, alltså tvetydigheter huruvida musiken

finns i spelkaraktärens värld och uppfattas av denne eller om musiken endast ska uppfattas av

lyssnaren och inte finnas i spelkaraktärens värld. En svaghet med den binaurala

processeringen var dess generella HRTF-mall. Vidare forskning behövs för att ta fram en

kalibreringsprocess av en HRTF-mall för individuell anpassning till lyssnaren. Denna

kalibreringsprocess kan testas tillsammans med VR-teknik för spel.

The dissertation's title is: "What is to become of these children?", a study of David Björling's way of teaching and the background to it in older traditions of teaching singing.

During the first decades of the 1900s, David Björling formed a singing school for children with his sons. Teaching started at a sensationally early age. David Björling's methods were controversial, and were questioned. David Björling himself asserted that his methods of teaching the children were serious and would give good results, and at the same time he emphasised that teaching singing was part of the musical upbringing he wanted to give his children.

The aim of the dissertation is to deduce the methods David Björling applied to his sons. In the study, I investigate how David Björling taught, how it was recieved and which vocal pedagogical and didactic traditions David Björling can have been inspired by in his teaching of singing.

The presentation is based on the tradition of hermeneutical interpretation and first and foremost on Paul Ricoeur's hermeneutics.

The results show that the school was formed in accordance with the pedagogical model we understand today as the Suzuki method. Björling is also found to have been inspired by theories of teaching children singing that were proposed at the beginning of the last century. According to the analysis of the results, David Björling is found to have roots in an older Italian tradition. The results point to recurring similarities between David Björling's methods and the Lamperti school's didactic principles.

A life worth living:

A documentary film project by Ingrid Jonsson Wallin, Hållbus Totte Mattsson and Árni Sverrisson

The Saami are the aboriginal peoples of the Scandinavian mountains and their destinies took a radical turn, like everyone else’s, with the advent of industrialization and colonialism. The film relates the story of three young Saami families at the beginning of the twentieth century.  Each found their own path into modern society and exploited the new opportunities that emerged. They could continue as nomads or integrate themselves in settled Swedish society or find ways of combining these alternatives. One family continues with the herding but on a large scale, another pursues different “middle-class” jobs, as photographers, tailors, teachers and mailmen and the third family builds up a business based on tourism, music and photography.  Through archival photographs and film as well as interviews with descendants we follow their struggle for a new kind of life. The soundtrack of the film is based on musicological research (yoik, dances, popular songs, etc.), but it also includes the music suggested by instruments and other artefacts in the photographs. The houses of these families still stand and images old and new of these durable artefacts tie together the time frame of the film. In this way, we connect diverse worlds, theirs and ours, with visual methods and bring the result to different publics for further reflection.  

Ingrid Jonsson-Wallin is Senior Lecturer in Film Editing at Dalarna University College in Falun, Sweden.

Hållbus Totte Mattsson is Senior Lecturer in Sound and Music Production at the College and part of the experimental music ensembles “Hedningarna” and “Hurdy-Gurdy”.

Árni Sverrisson is Professor of Sociology at Stockholm University and Professor of Visual Culture at the College.

Dagens teknik som konstnärligt redskap.

Detta paper fokuserar på den ”dolda” sidan av dagens konsertscen – tekniken och musikteknikern – och hur de varit både medskapande och en förutsättning för nya kompositions- och musicerandeformer inom två av tradition akustiska genrer (kammarmusik och folkmusik).

Jag pekar på hur tekniken tagits fram och används av musikerna inte på grund av någon speciell fallenhet för teknik, utan att det varit en ”vision” eller ”idé” om en ”ny” musik och en längtan efter att bryta upp genrernas konventioner och ramar som drivit fram teknikutvecklingen. I flera fall har detta också inneburit både oväntade och oortodoxa sätt att utnyttja befintlig teknik. Denna utveckling som skett i nära samarbete med kreativa och innovativa tekniker har även inneburit att en ny yrkesroll vuxit fram som i många fall har en lika stor konstnärlig funktion som musikanterna.

Texten bygger på ett seminarium med Kronoskvartetten och dess tekniker tillsammans med vevlire-duon Hurdy-Gurdy som hölls på Uppsala konserthus den 1 november 2012. Paralleller dras med hur en subgenre (bordunrock) vuxit fram inom folkmusikscenen i Sverige under 80- och 90-talen.

Folkmusikscenen i Sverige genomgick stora förändringar under 1980-talet och 1990-talet då en mer traditionell scen mötte en ny generation av musiker med delvis andra ideal och en annan musikalisk bakgrund. Med influenser från 1970-talets musikrörelse med band som Kebnekajse, Norrlåtar, Folk och rackare m.fl. samt den brittisk-irländska folkrockscenen, förändrades och omtolkades spelmansmusiken. I denna artikel argumenterar jag för hur olika tekniska innovationer var en förutsättning för hur denna nya folkmusikscen växte fram. Jag beskriver också hur denna teknik i många fall togs fram och användes av musiker, inte på grund av någon speciell fallenhet för musikteknik, utan att det i de flesta fall var en ”vision” eller ”idé” om en ”ny” musik som drev fram teknikutvecklingen. I flera fall innebar detta också både oväntade och oortodoxa sätt att utnyttja befintlig teknik.