Högskolan Dalarnas logga och länk till högskolans webbplats

Det har gjort många filmatiseringar av Jesu liv under 1900-talet men ingen har haft samma exempellösa kommersiella framgång som Mel Gibsons senaste Jesusfilm, The Passion of the Christ från år 2004. Artikeln gör en jämförelse mellan en rad Jesusfilmer från olika epoker och sätter in dessa i sin samhällshistoriska kontext i en kritisk diskussion om vad som skiljer och förenar dessa tidigare filmatiseringar jämfört med Mel Gibsons film. Artikeln analyserar också respektive films kristologiska tendens.

In what ways and under what circumstances can a movie be a resource for individuals and their thoughts about existential matters? This central research question has been investigated using a both quantitative and qualitative approach. First, a questionnaire was distributed amongst 179 Swedish students to provide a preliminary overview of film habits. The questionnaire was also used as a tool for selecting respondents to individual interviews. Second, focus group and individual interviews were conducted, with viewers choosing their favourite movie of all time. In the study socio-cognitive theory and a schema-based theoretical tool is adopted to analyze how different viewers make use of movies as cultural products in an interplay between culture and cognition in three contexts; a socio-historic process, a socio-cultural interaction with the world and inner psychological processes. The viewers in the study seem to be inspired by movies as a mediated cultural resource, promoting the development of a personal moral framework with references to values deeply fostered by a humanistic tradition. It is argued that these findings support theories discussing individualised meaning making, developing ‘self-expression values’ and ‘altruistic individualism’ in contemporary western society.

Construction of identity and meaning is becoming increasingly important in both media studies and religion scholarship. (Lövheim, 2004) Meaning construction outside traditional religion has become more interesting for religious studies and what individuals in the audience do with all messages circulated through media in everyday life has attended increasing interest within media studies (Stout and Buddenbaum, 2001). Motion pictures, soap operas and advertising are all examples of media contents which generate ideas among its audience which to a various degree are used as resources within the construction of identity (Jansson, 2001). The investigation of what modern humankind’s world views look like and what components they are composed of, in this context seems to be an important topic of investigation (Holm and Björkqvist, 1996). The ways in which the development of media has effected the daily lives of individuals is interest as is the nature of the self and the ways in which the process of self-formation is affected by the profusion of mediated materials (Thompson, 1995). Film and religion are my interest within this larger frame. The topic is not exactly new but the combination of film and religion has during the last ten years resulted in a rapidly growing number of books by scholars interested in this field (Lyden, 2003). One growing focus is on the role that films can and do play within the emerging and developing valuesystem of people in the West today (Marsh, 2004). The British theologian Clive Marsh’s point of departure is very similar to my own. Viewers bring to a film life-experience, immediate concerns and worldviews and the exploration of this interplay between movies and the interpreting process of meaning making is the very focus in this paper. Theoretically, the semeiological model of Alf Linderman is combined with cultural cognitive approaches used by a number of Scandinavian media scholars developing perspectives in audience theory (Linderman, 1996, Höijer and Werner, 1998). 13 individuals, their favourite movie and what it means to them in their life My aim is to examine how individuals comprehend film and what the meaning process look like. In this paper I present the outcome of 13 interviews with young people about their favourite film. I suggest how it is possible to interpret how they interrelate film comprehension with their personal beliefs and their culturally constructed worldview from a sociocognitive point of view. Examples of films chosen range from Disneys Lion King (1994), sciencefiction and fantasy successes like The Matrix (1999) and Lord of the Rings (2001) or the next best movie ever according to www.IMdb.com The Shawshank Redemption (1994) as well as the Swedish blockbuster Så som i himmelen (2004), aka “As in Heaven”.

The paper is analyzing how people in late modern society characterized by de-traditionalization, use moving images as a cultural resource for the construction of meaningful subjective world views. As a theoretical concept with several dimensions, “sacralization of the self” (Woodhead & Heelas 2000: 344), is related to media theory. With a critical focus on ‘the self’, as a core aspect in contemporary media society Eric W. Rothenbuhler labels the individual self as one of “the sacred objects of modern culture” (Rothenbuhler 2006: 31). I want to emphasize the need for case studies in order to undertake a critical investigation about ‘the self’ and how consumption of fiction film is interconnected to spectator´s creation of self images, but also to understand how film engagement elicits self-reflection (Giddens 1991, Axelson 2008, Vaage 2009a). The paper make use of empirical data to illustrate and theoretically develop perspectives on how the audience uses fiction film in every-day life for the construction of the self, as well for the construction of more profound and long-lasting ideas of being part of a moral community (Brereton 2005, Jerslev 2006, Klinger 2008, Mikkola et al. 2007, Vaage 2009b). Some empirical findings support a conclusion that moving images creates a transitional space for the human mind, with the capacity of transporting the spectator from real life to fiction and back to real life again, helping the individual with an ongoing process of transforming the self, dealing with who you actually are, and who you want to become (Axelson 2008, Vaage 2009b).

ZyXEL är en av världens ledande specialister på bredbandsåtkomsts lösningar. Huvudkontoret är lokaliserat i Taiwan och ZyXEL har kontor i Amerika, Europa och Asien. För närvarande har ZyXEL omkring 1800 anställda globalt, med distributörer i mer än sjuttio länder och produkter marknadsförda i fler än 150 länder på fem kontinenter. Jag fann att det skulle vara intressant att se hur verksamhetens interna kommunikation fungerar idag och hur Shannons och Weavers kommunikationsmodell skulle kunna appliceras på den interna kommunikation jag valt att undersöka. Kommunikation är en nyckel för utveckling hur informationsspridning appliceras inom företaget i vardagen om nya produkter och koncernnyheter och interna arbetsannonser. Denna syn på kommunikation är dock en liten del av den information som sprids inom ett företag. I denna kvalitativa undersökning kommer jag att undersöka hur informationen sprider sig internt. I detta arbete har jag valt att undersöka den interna kommunikationen och se hur företagets kommunikation är idag. I detta material kommer det att förekomma en analys av intervjuer som har blivit utförda på personalen på ZyXEL I Göteborg samt den etnografiska observationen och den teoridel jag har valt. I etnografiska studier brukar man kalla denna kombination av observation och intervjuer för triangulering.1 Det som kommit fram av undersökningen är kortfattat att den främsta interna kommunikationskanal är det e-post system som finns på ZyXEL men en intressant aspekt som har framkommit är att MSN Messenger används i stor utsträckning i företaget. Övrigt så finns kopplingar mellan teorierna och det material som framtagits. MSN Messenger är en form av kommunikationskanal används som en kontinuerlig kontakt intern mellan olika kontor runt om i världen. MSN Messenger är en utvecklad form av den elektroniska kommunikationskanalen och används allt i större utsträckning då man kan ha videokonferenser samt ringa till den andre parten via denna kanal. Denna direktkontakt är kanske början till en ny era av elektroniska kommunikationskanaler

Problem: I samma veva som modeindustrin växer på ett mer komplext sätt än tidigare generationer så har även modekonsumenter blivit mer kunniga och kräsna gällande marknadens utbud tack vare dagens teknologi samt internet. Detta ställer frågor kring hur modevarumärken kan bygga sina varumärken och kommunicera de i syfte för att stärka sig och stå ut i en bransch med hög konkurrenstryck.

Syfte: Att undersöka vilka komponenter ett lyckat modevarumärke kan bestå av och hur dessa kan kommuniceras i syfte för att stärka modevarumärket.

Metod: Materialet består av fyra kvalitativa intervjuer. Intervjupersonerna består av två modekonsumenter och tre (varav två blev intervjuade samtidigt) modeföretagsrepresentanter.

Resultat: Ett starkt modevarumärke kan bestå av komponenterna produktattribut, märkesidentitet, kärnvärde, positionering samt en komponent som utgör den visuella aspekten av varumärket. En röd tråd bör följas och alla komponenter bör genomsyra varumärkets kärnvärden och prioriteras lika mycket i syfte för att varumärket ska uppfattas på önskat sätt. Varumärket kan kommuniceras via digitala och traditionella medier men även visuellt genom exempelvis varumärkets produktdesign. För att kommunicera i syfte för att stärka värdet av modevarumärket bör man fokusera på att uppnå varumärkeskapital då det leder till fördelar som i sin tur resulterar i att varumärket uppfattas som starkt av omvärlden.

The history of rhetorics in documentary film is a long one. The French brothers Louise and Auguste Lumiére were among the first persons who produced a documentary and their work has had a big impression in the history of documentary during the 1900 century. John Grierson has been called “the father” of documentary film. He produced films in the English speaking part of the world and he is the founder of the concept “documentary film”. Propaganda filming has a big part in the history of documentary film. Most frequently it appeard in Germany before and during the secound WW II, but propaganda films has been produced in Great Britain and USA as well as in other parts of the world. Rhetorics are of current interest today. It effects the news, papers, magazines, books and movies. The purpose with this essay is to investigate the rhetorics in Michael Moores controversial documentary of September 11th, Fahrenheit 9/11. The main question is: what rhetorical tools does Michael Moore use in order to communicate his politcal message in Fahrenheit 9/11? The rhetorical analysis includes exordium, narratio, propsitio, argumentatio and conclusio as well as ethos, logos and pathos. In order to conduct the analysis I have used Kurt Johannesson’s book Retorik eller konsten att övertyga, Maria Karlberg and Brigitte Mral’s book Heder och påverkan. Att analysera modern retorik. And at last a chapter by Brigitte Mral named Retorikanalys in the book Metoder i kommunikationeverenskap, by Mats Ekström and Larsåke Larsson. For the background about the history of documentary film I have used Barsam M. Richard, Nonfiction Film A Critical History and Bjørn Sørenssen’s book Å fange virkeligheten –Dokumentarfilmens århundre. The analysis shows that Moore uses different rhetorical tools in order to point out that George W Bush is the wrong man for the role as the president of United States of America. Some of the most effective tools that Moores uses are his own voice, pictures who awakes emotions, recordings and sharp arguments. His way of using ethos, logos and pathos is very clear. The disposal can also be distinct discern, however there are some exceptions towards the classical rhetoric. One example is that Moore doesn´t describe the arrangement of the movie in exordium.

Syftet med den här uppsatsen har varit att visa hur män och kvinnor med invandrarbakgrund framställs i svenska så kallade invandrarfilmer från år 2000. De frågeställningar jag arbetat utifrån är: Hur porträtteras män samt kvinnor med invandrarbakgrund i de svenska ”invandrarfilmerna” från år 2000? Vilka stereotyper kan man tänkas finna? Har det skett någon förändring i hur män och kvinnor med invandrarbakgrund porträtterats i svensk film? För att få svar på frågorna har jag genomfört textanalyser av fem filmer - Jalla! Jalla! av Josef Fares, Före stormen av Reza Parsa, Vingar av glas av Reza Bagher, Det nya landet av Geir Hansteen Jörgensen samt Bastarderna i paradiset av Luis R. Vera - utifrån teorier om genus, ”ras” och etnicitet. Teorierna har jag hämtat från bland andra Anthony Giddens, Yvonne Hirdman, Laura Mulvey, Paulina de los Reyes, Charles Ramírez Berg och Stuart Hall. Dessutom har jag jämfört filmerna med Rochelle Wrights studie av svenska filmer med invandrarkaraktärer från 1970-1990-talet för att se om det har skett någon förändring i gestaltningen av personer från andra delar av världen. Analyserna har visat att trots att filmerna från år 2000 är regisserade av personer som själva har invandrarbakgrund, så gestaltas invandrarna generellt sätt utifrån grova stereotyper. Det mest framträdande dragen i stereotyperna är att dessa, oavsett kön, gestaltas som avvikande samt som en del i en familjegrupp. Invandrarmän framställs som barnsliga, våldsbenägna, aggressiva samt som förtryckande gentemot kvinnor. Invandrarkvinnor framställs som konstiga, maktlösa, isolerade, okunniga offer samt som underordnad gentemot män. De filmer som delvis avviker, och som därmed uppvisar förändringar jämfört med tidigare filmer, är Före stormen och Det nya landet. I Före stormen har man nämligen kastat om könsrollerna. Invandrarmannen är underordnad gentemot kvinnorna, samtidigt som han gestaltas som en helt vanlig individ. I Det nya landet gestaltar man invandrarmän på ett mer positivt sätt. Fastän dessa gestaltas som grova stereotyper, revideras de på ett påtagligt sätt. De omarbetas genom att man tillskriver invandrare fördjupade egenskaper som är oförutsägbara under filmens gång. Vidare attribuerar man dem en logik som bidrar till att åskådarna nu får tillgång till att se på invandrarmän ur ett annat perspektiv, bortom den ensidiga stereotypbilden.

The aim with this essay was to examine personal communication, face - to - face, on Dalarna's Försäkringsbolag, and what the employees there consider about personal communication. We have used ourselves of a qualitative method based on interviews with eight employees on a unit. The result showed that the personal communication within three areas; manager - employee, colleagues, and personnel meeting, functioned good according to the employees. Our conclusion of the survey is that within all areas is personal communication is hugely important, on the basis of a social and work related perspectives. Personal communication was the procedure that the employees preferred to use themselves of, before technical tools. The study showed that dialogue offers possibilities to understand and to interpret each other best. This in turn contributes to a better work environment and a more effective organisation.

The article discusses recent developments in media culture through one case study: The L-word, the first television series narratively centered around lesbian and bisexual characters. The business discourse surrounding the series’ production is examined together with the televised text itself and the merchandize connected to The L-word brand. The main research question is why lesbians, a target group previously deemed uninteresting by advertisers and international media conglomerates, have suddenly become demographically desirable. Media producers show increasing interest in the active audience, and encourage fans’ own creativity, for example through social web 2.0 media productions and events, and intermedia storytelling. This is made possible through the televised text’s discursive re-positioning of lesbian identities. The article argues that lesbian identity is a social construction and that it can be seen as an empty or floating signifier, which is filled with new meanings. It also analyzes the immersive online communities and various other merchandize connected to the series as an aspect of thingification, a process were the media is increasingly occupied with things and brands rather than stories and representations. The result is the branded lesbian, or the lesbian brand, which can be seen as an appropriation of lesbian identities.

Syftet med denna avhandling är att undersöka genren grrlziner på Internet, tidningar av och för unga kvinnor som anknyter till samtida feministiska strömningar. Studien har ett flertal teoretiska och metodologiska perspektiv. Den ansluter till forskningstraditionen cultural studies, och analyserar mediet ur både ett producent, text- och användarperspektiv, men med en tonvikt på medietexterna och utvalda teman som identitet, kön, sexualitet och feminism. Speciellt intresse har visats feministiska strategier, och här används bland annat Nancy Frasers diskussion om fruktbara strategier för undertryckta grupper. Grrlzinerna använder sig ofta av dekonstruktivistiska strategier, där skillnader inom grupper erkänns, och man använder sig av symboler för det feminina på ett strategiskt, ironiskt och parodiskt vis. Detta anknyter till en postmodern syn på det kvinnliga objektet och ung-feministiska strömningar som riot grrrl och annan tredje vågen-feminism. Efter en inledande textanalys av elva grrlziner studeras de svenska grrlzinerna Darling och Corky, ur både ett producent- och ett användarperspektiv, samt textanalytiskt. Fokus ligger på vilka identiteter som konstrueras av de båda tidningarna. I Darling är det Darling-tjejen, som vill vara alternativ och intresserar sig för musik och rockfestivaler. Enligt läsarna är Darling en tidning som får människor att tänka. En positiv inställning till feminism och ett problematiserande av kön är en del av denna identitet, som ses i ljuset av teorier om det posttraditionella. Det viktigaste i denna identitet är smak och åsikter. I Corky konstrueras en mer sammanhållen, lesbisk identitet. Läsarna menar att denna tidning behövs i ett samhälle där det är norm att vara heterosexuell. Speciellt damtidningarna uppmuntrar kvinnor att göra saker för män. Corky försöker dock göra den lesbiska identiteten mer modern genom att anknyta till queerfeminism, ett projekt som inte görs fullt ut då queerteorin kräver ett mer långtgående ifrågasättande av sexuella identiteter. I avhandlingen diskuteras även problemen och fördelarna med att feminism och lesbisk sexualpolitik träder in i mainstreammedierna och blir varor på en marknad. Det påpekas att Sveriges politiska klimat utmärks av ko-optering, vilket gör att undertryckta grupper ges legitimitet och syns på den politiska arenan eller i medierna, men också kan urvattna det politiska budskapet och försvåra kamp. Frågan är vilka representanter för dessa grupper det är som får synas, och på vems villkor. Detta kan också leda till exotisering av de undertryckta, och att grupper ses som väsensskilda samtidigt som man på papperet tillmäter dem lika värde.

Hur tolkar en queer publik en homonormativ medietext? Martina Ladendorf analyserar hur några tittare identifierar sig med och förhåller sig till teveserien L-words representationer av lesbiska sexuella akter.

Economic cutbacks in the media sector diminish the chances of employment for journalists, and consequently the number of atypical workers in the media industry, such as freelancers, is growing worldwide. This study of Swedish freelancers is grounded in both quantitative and qualitative data. The quantitative data are taken from ongoing surveys conducted by researchers at the University of Gothenburg, based on representative samples of practising journalists made in 1989, 1994, 1999 and 2005. Around 2000 journalists were included in each survey. The qualitative material consists of 13 biographical interviews with freelancers in northern Sweden. The results will be compared with international studies. The choice to work as a freelance journalist is connected to lifestyle, and the idea of ‘‘life as a project’’, as well as entrepreneurialism, in ways that are connected to the societal processes of individualization and ‘‘flexibilization’’.

Uppsatsens syfte är att studera hur det filmiska tv-spelet The Last of Us (Naughty Dog, 2013) har designats för att framkalla emotionella responser med hjälp av en normalitetsmodell. Det går ut på att objektivt identifiera intensiva ögonblick som avbryter/förändrar ett normalitetsläge. Detta leder till fokus på tre huvudpunkter för att förstå helhetsdesignen: produktion av emotion i filmsekvenser, produktion av emotion i spelsekvenser och deras samspel. Spelsekvenser visar sig framkalla emotion när fiendekonfrontationer avbryter spelarens trygga utforskande och skapar spänning genom att utsätta spelare för risker under intensiva sammandrabbningar. Filmsekvenser i sin tur använder realistiskt animerade scener för att uppmärksamma ansiktens betydelse under emotionella scener, samt för att etablera protagonistens normalitetssträvanden och den emotionella risk den medför. Avslutningsvis utgör samspel mellan film- och spelsekvenser en balanserad tonöverföring mellan varandra genom att både överraska spelaren i övergångar och genom att förhålla spelarens beteende med protagonistens splittrade normalitetssträvanden.

Fotohandlaren Sven Nilsson (1909-1982) ägnade en stor del av sitt liv åt att filma landskapet Dalarna, i synnerhet staden Falun. Hans filmproduktion, som sammantaget består av över 500 titlar i varierande längd, är förmodligen inte kända utanför Dalarnas gränser annat än för de verkliga lokalfilmsentusiasterna. Men i Dalarna hålls hans filmgärning vid liv genom inte minst Dalarnas Museums försorg. Det ordnas filmvisningar runt om i länet och Nilssons filmer ges ut på DVD. Nu hör det till saken att det framgår tydligt av filmerna att Nilsson vurmade för det moderna framskridandet under framför allt 1960-talet, vilket inkluderar exempelvis rivningar av staden Faluns 1600-talskvarter till förmån för mer funktionella byggnader, och att han hade ett påtagligt nationellt perspektiv: Hans mission var att försöka inlemma det lite efterblivna Dalarna i en nationell moderniseringsagenda. Ändå lyckas man idag få honom att framstå som en person som värnade om det lokala kulturarvet i allmänhet och rötterna bakåt i tiden till Falu gruvas storhetstid i synnerhet. Hur går det till? Detta vill jag utreda i mitt paper, bland annat med hjälp av David Lowentahls argument för att ett kulturarv är en konstruktion av fakta och myter stadd i ständig förändring och Peter Aronssons idé om att även om själva kulturarvsbegreppet ursprungligen skapades för att tjäna nationella syften, så formas dagens kulturarv utifrån specifikt regionala eller lokala behov.

Boken är resultatet av ett samarbete mellan Svenska Filminstitutet och forskare inom det regionala nätverket Penta Plus. Den inleder en förlagsserie om forskning vid SFI:s arkiv i Grängesberg för icke-biografdistribuerad film. En kort redogörelse för projektets bakgrund, uformning och syfte följs av två delstudier. Uifrån begreppen kulturarv och identitet jämför den första bilder av Västmanland i filmen Salabygd (1953) med nutida länslanseringar. Den andra delstudien analyserar ett stort antal privatfilmer från 1960- 70- och 80-talen. I detta digra material studeras i synnerhet individers förhållande till kamera och motiv.

Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur lokala kommunikationskonsulter i Falun/Borlänge-regionen ser på opinionsbildning via professionella konsulter. De centrala begrepp som avhandlas är PR, opinionsbildning och lobbying. Den teoretiska ram som omger undersökningen består av de teoribyggen som skapats av Jürgen Habermas, James E. Grunig och Larsåke Larsson. Habermas ställer sig tveksam till den demokratiska nyttan av professionell opinionsbildning, Grunig är mer positiv och Larsson ser både för- och nackdelar med PR-verksamheten. Larssons undersökning av opinionskonsulter från 2005 refereras också. Undersökningen bygger på intervjuer med ett antal kommunikationskonsulter verksamma i Falun och Borlänge. Den lokala marknaden för opinionsbildande uppdrag diskuteras, men också huruvida politiska uppdrag förser byråerna med politisk färg. Huruvida medarbetarnas engagemang är viktigt och hur hög statusen på opinionsbildande uppdrag är ventileras, samt vilka arbetsmetoder som används. Intervjuerna behandlar också förekomsten av lobbying på lokal nivå. Till slut redogör de intervjuade för sin syn på hur opinionsbildning, PR och lobbying via konsulter påverkar demokratin. Under slutsatser diskuteras resultatet i relation till den teoretiska ramen. Att PR- och reklambranscherna alltmer växer samman och att opinionsbildning är ett vanligt inslag i många projekt är ett faktum som också skymtat fram i den teoretiska ramen. Men reklam- och PR-metoder integreras också i politiken, på gott och ont. Följaktligen växer den gråzon som finns mellan de olika typerna av kommunikation och mellan opinionsbildande och icke-opinionsbildande uppdrag. Det försvårar gränsdragning och tydlighet, men skapar nya kreativa möjligheter. Att den ökade användningen av kommunikationskonsulter kanske kan bidra till en orättvis fördel för resursstarka organisationer diskuteras. Ny teknik, t.ex. Internet, kan dock eventuellt vara den motvikt som gör det möjligt även för resurssvaga grupper att höras i det offentliga samtalet. Kommunikation som maktfaktor tas även upp utifrån termer som lobbying och medias dagordningsfunktion. Några aspekter av den outnyttjade potential som PR har ventileras också. PR som metod är en outnyttjad resurs på det lokala planet, något som kan bero både på okunskap hos de lokala kunderna och ett traditionellt arbetssätt hos byråerna. Utifrån intervjusvaren framkommer att både byråerna, deras kunder och media på landsorten skulle gynnas av ett större samarbete. Resultaten av intervjuerna stöder mycket i den teoretiska ramen, medan somligt förkastas. Som sammanfattning kan sägas att opinionsbildning via konsulter kan användas för både gott och ont. Vilket som blir resultatet handlar som oftast om etik, ansvar, öppenhet och professionalitet. ABSTRACT The primary target for this report is to find out how communication consultants in the region of Falun and Borlänge views the practice of establishing public opinions by using professional public relations consultants. The concepts in focus are PR, the moulding of public opinion and lobbying. The theoretical framework surrounding this report is the writings by Jürgen Habermas, James E. Grunig and Larsåke Larsson. Habermas has doubts as to the democratic use of professional consultants working with public opinions, Grunig has a somewhat more positive approach and Larsson sees both advantages and disadvantages in a democratic sense with the PR industry. Larssons research concerning consultants working with the moulding of public opinions from 2005 is also reviewed. The research is carried out by interviewing some communication consultants working in the Falun /Borlänge- area. The local market for commissions concerning public opinions is discussed, but also if and how political commissions are forcing a political stamp upon the firms engaging in such commissions. The importance of personal commitment in the consultants and the level of prominence commissions concerning public opinion has in the business is discussed, but also which methods is used and preferred. The interviews also deal with the practice of lobbying in the local arena. Finally the participants state their views on how the moulding of public opinion, PR and lobbying effects the democracy. Conclusively, the result is put in relation to the theories earlier mentioned. The public relations market is merging with the advertising business, that is a fact, and establishing public opinion is a common element in a lot of projects. But methods used for advertising and PR are also integrated in the political sphere, for good and bad. That has made the distinction between different kinds of communication harder, thereby enhancing the difficulties of establishing boundaries and achieving clarity. Yet at the same time it facilitates new creative opportunities. The growing use of communication consultants may contribute to unfair advantages for organisations with large economic resources. New technical development though, such as the Internet for example, may prove to simplify communication for groups with lesser economic power. Communication as an aspect of power is being discussed in terms of lobbying and the agenda setting power of media. Some aspects of the unused potential that lies within PR are also in focus in this report. PR as a method is an unused resource in the local market, which can be due to the local clients lack of knowledge but also to the traditional work carried out by the communication firms. The findings of the interviews show that both communication firms, their clients and the local media would benefit from greater cooperation. The theoretical base in this work is mostly supported by the interviews, though a few of the findings does not agree. The moulding of public opinions by professional consultants can be used for both good and bad. What the result will be is, not surprisingly, a question of ethics, responsibility, openness and professionalism.

Med denna uppsats har jag haft för avsikt att undersöka huruvida det går att kategorisera den text som finns om tävlingen Vasaloppet på hemsidan, Vasaloppet.se och att ta reda på vilka de huvudsakliga beståndsdelar är. Som metod har jag använt mig av en kombination av framing, semiotisk- och diskursanalys. Med hjälp av den semiotiska analysen kunde jag kategorisera de ord, uttryck och meningar som används. Med diskursanalysen kunde jag lyfta fram att ord och uttryck som vid första anblick kan tyckas vara neutrala kan ge helt andra associationer och på så vis kategoriseras. Med framing fick jag fram att de som skriver texterna på hemsidan är påverkade av sin bakgrund, medvetet eller omedvetet och att det speglas i det som skrivs. Det visades att det går att kategorisera in textbruket om tävlingen Vasaloppet på Vasaloppet.se i fyra kategorier: fysiskt engagemang, historik, elitpersoner och naturupplevelser.