Dalarna University's logo and link to the university's website

In Gästrikland in central Sweden, deglaciation took place c. 11 000 cal. a BP. In the present study the shore displacement during the earliest ice-free period is investigated by the ¹⁴C dating of sediment from isolated lake basins. The shore displacement in Gästrikland includes an initial phase (∼500 years) of rapid regression, followed by a slowing of the relative sea level (RSL) fall to a rate similar to that of the remaining Holocene c. 9250 cal. a BP. The Ancylus Lake stage of the Baltic Sea belongs to the analysed interval. The RSL curve and glacial unloading history are used to separate and quantify elements of isostatic uplift. The postglacial uplift is ∼260 m, of which ∼45 m forms a rapid initial rise, which can be treated as qualitatively separate from the later, slower rise. There is considerable glacial unloading just prior to the deglaciation, but calculations suggest that only a small part of this relates directly to the rapid early Holocene rebound: most unloading is transferred either to uplift immediately prior to the deglaciation or to subsequent Holocene or future uplift. The isostatic rise in Gästrikland occurring between the end of the Younger Dryas stadial and the deglaciation, c. 11 500–11 000 cal. a BP, is estimated to be 100–110 m. Observations and estimations are incompatible with a Weichselian maximum ice thickness much smaller that 3000 m. The lack of glacial unloading during the Younger Dryas has a measurable impact on the Holocene isostatic rebound in Gästrikland, reducing it by an estimated 20–25 m.

The shore displacement during the Holocene in southeastern Ångermanland, Sweden, has been investigated by means of radiocarbon-dating of isolation intervals in sediment cores from a total of nine new basins. Results from earlier investigations have been used in complement. There is a forced regression in the area from c. 9300 BP (c. 10500 cal. yr BP) until c. 8000 BP (c. 9000 cal. yr BP), on averagec. 8 m/100 years, after which there is a gradually slowing regression of c. 2.5–1.0 m/100 years up to the present time. The most rapid regression occurs during the later phase of the Ancylus Lake stage, 9500–9000 cal. yr BP. There is no evidence of halts in the regression. Crustal uplift in the area since deglaciation is c. 310 m. The deglaciation of southeastern Ångermanland took place c. 9300 BP (c. 10500 cal. yr BP); this is c. 900 years earlier than the age given by clay varve dating. The shore displacement curve provides a means of estimating the difference between the clay varve time scale and calibrated radiocarbon dates, by comparison with varve-dated altitudes of alluvial deltas of the River Ångermanalven. From c. 2500 to c. 8000 cal. BP there is a deficit in clay varves of some 300 years; further back in time this discrepancy increases significantly. The main explanation for the discrepancy is most likely lacking varves in the time-span 8500–10200 cal. yr BP, located along the upper reaches of River Ångermanalven below the highest shore level.

This paper deals with the mid-Holocene shore level history and vegetation development in Gästrikland, east-central Sweden. This is investigated using sediment and microfossil records and ¹⁴C datings. The time span covered is c. 8000–5000 cal yr BP. Vegetation history during this time includes an increase in Tilia pollen 6500–6300 cal yr BP and a decrease in Ulmus and Corylusc. 5500 cal yr BP. The former change coincides with a sharp drop in relative sea level (RSL) of some 5 m; this RSL drop can be correlated to the regression from the L3 transgression of the Litorina Sea, identified in other areas around the Baltic Sea. The possible connections between RSL and climate (in particular changes on a maritime-continental continuum), as indicated by new pollen data and other records, are investigated. The new material shows, in comparison to other pollen records from southern and central Scandinavia, unusually high percentages of Tilia,Ulmus and Corylus pollen, but less Quercus. The change in pollen spectra around 5500 cal yr BP can be correlated to the northern European “elm decline”. A regional cooling is recorded in widespread data for this time, but observations suggest that other factors must be considered here, including disease and change in the physical landscape due to the ongoing land uplift.

The detailed clay varve chronology and an extensive knowledge of the highest postglacial shore level elevation (HS) in northern Sweden, along the Bothnian western coast, provides opportunities for determining the pattern of isostatic rise and centre of uplift from the early Holocene. The shore level of c. 10 100 cal yr bp (10 ka) for this area is determined by subtracting, from the metachronous HS elevations, the fall in relative sea level between local deglaciation time and the chosen reference time. The area of highest uplift since 10 ka is situated somewhat north of the location with the world-record HS (Skuleberget in Angermanland), but south of the area with most rapid current rise. Wave erosion marks in the studied area are seen to be more consistent indicators of HS than glaciofluvial delta levels. The gradients of shore marks at 10 ka are generally small within the investigation area. The regional 10 ka shore level pattern shows considerable irregularity compared to the current uplift. Central Sweden and western Finland show 10 ka gradients that indicate isostatic response to late (1310 ka bp) glacial unloading. Indications of a secondary uplift centre west of the present investigation area are reported in previous work; this also suggests rapid isostatic response to unloading. Finally, the possibility of identifying errors in the varve-dated deglaciation chronology via the 10 ka shore level pattern is illustrated.

Deglaciation took place in eastern Jämtland and Ångermanland in central Sweden c. 10 500–10 200 cal. yr BP. In the present study, vegetation development and shore displacement during the earliest ice-free period are investigated by ¹⁴C dating of sediment from six isolated lake basins and by pollen analysis. A brief but distinct peak in Hippophaë occurs in all pollen diagrams coincident with basin isolation, followed by up to 500 years (varying locally) by an Alnus rise. The Alnus curve does not display a synchronous rise in the area. Its expansion below the highest shore level is time-transgressive and controlled mainly by the timing of basin isolation. The relationship between regional Alnus expansion and changes in hydrology and climate is discussed. The pollen diagrams show Pinus predominance with Corylus to the east (more coastal areas) and Betula predominance (though less pronounced) to the west during the period 10 200–9000 cal. yr BP. However, comparisons between sites suggest marked variability in the forest development. Shore displacement in easternmost Jämtland c. 10 300–9000 cal. yr BP is equal to or slightly more rapid than that of SE Ångermanland, contrary to the present pattern of isostatic recovery. A rapid shore level regression c. 10 300–10 000 cal. yr BP may be related to drainage of the Ancylus Lake.

Analysis of a light detection and ranging-derived digital elevation model has revealed previously unknown fault scarps in central Jämtland, Sweden. These are interpreted to have been formed by earthquakes at the time of deglaciation, c. 10 ka BP, in an area with current low-magnitude seismicity. The dating is based upon morphology and comparison with similar features at other locations in Sweden but not supported by independent dating. Observed scarps are 0.4–6 km long, 2–8 m high, trending SSW–NNE to WSW–ENE, the northern and western sides uplifted. The dimensions of the scarps suggest an approximate moment magnitude M 7 of the strongest corresponding earthquakes.

Linköpings kommun har karaktäriserats som både en religös stad och rådsstad mellan 1200-talet och 1900-talet. En stad som genomgick många stora förändringar mellan dessa årtal. Skiftesreformerna kom till Linköping 1770 och staden skiftades mest mellan 1900-1910. Under 1800-talets första del ägde en mycket hastig tillväxt rum i Norrköpings fabriksväsende, särskilt klädesproduktionen och mellan åren 1805 och 1855 ökade antalet fabriksarbetare från ca 800 till över 3 200, skiftesreformerna kom innan denna tillväxt. Redan 1764 och den period som skiftades mest var 1860-1870. Motala är en hamn- och industristad vid Vättern och Göta kanal och var en av Östergötlands viktigaste platser för kvarndrift och hade omfattande anläggningar. Skiftesreformerna kom till Motala 1748 och det skedde flest laga skifte mellan 1850-1860. Syftet med denna uppsats var att testa hypotesen, som är vanlig i samband med forskning om laga skiftets genomförande, om huruvida laga skiften påverkade eller påverkades av befolkningens in-och ut flyttande i socknarna som skiftena genomfördes i. En annan hypotes som testades var ifall växande industrier hade någon inverkan på genomförandet av laga skifte. Resultatet blev att dessa hypoteser motbevisades i de socknar som undersökts i uppsatsen.

Huvudsyftet med denna uppsats är redogöra hur två våtmarker i Ängelholms kommun har kommit till och dess nytta för miljön. För att kunna besvara denna fråga har jag noga studerat beslutsgången, gjort fältstudier, talat med markägare tagit del av opublicerat material och studerat äldre och nya kartor över de båda våtmarkerna, båda belägna i trakten av Höja, ungefär fem kilometer sydost om Ängelholm, och även gjort fältstudier.

Utöver detta har jag visat hur Ängelholms och Åstorps kommun arbetar för att främja anläggningen av våtmarker. Båda intresserar sig för att minska övergödningen och med våtmarker så åstadkommer de detta. Utöver vattenrenare så är våtmarker också av intresse rent utbildningsmässigt och bra för att få en heterogen landskapsbild.

Slutsatser

• Det är skillnad på storleken av våtmarker i nordvästra Skåne gentemot i Danmark. Detta beror på att Danmark tidigare var indelade i amt som hade hand om vattenfrågor och kunde genomdriva våtmarksanläggningar i större utsträckning.
• Våtmarkerna i Skörpinge och Höja fungerar båda som naturliga reningsverk av närsalter. Våtmarken i Skörpinge bör vara mer effektiv när det gäller rening av närsalter då denna har större antal hektar avrinningsområde i förhållandet till våtmarksareal. Till detta skapar våtmarkerna en biologisk mångfald,
• Våtmarken i Höja visade sig vara väldigt effektiv, 43,4%, när det gällde rening av kväve. Men siffrorna är troligen missvisande i och med att det gjorde för få stickprov under för kort tidsrymd. Andra studier visar en reningseffektivitet på mellan 2 – 20 %.
• Det som skiljer våtmarkerna åt är dels formen och utförandet och dels antalet markägare. Våtmarken i Höja ägs av bara en markägare medan den andra ägs av fyra. Till detta krävdes det ett godkännande från Miljödomstolen för att våtmarken i Skörpinge skulle få anläggas. Båda våtmarkerna tog lika lång tid att anlägga, ungefär två år. Hur lång tid det tar att anlägga en våtmark kan bero på om markägare vill ha bidrag eller inte och i så fall från vilket myndighet. Så det kan säkerligen ta kortare tid att anlägga en våtmark.
• För att följa upp nyttan av våtmarkerna i Höja och Skörpinge bör det göras fler stickprov under längre tid och med dessa avgöra hur effektiva våtmarkerna egentligen är. Till detta bör det göras en inventering av flora och fauna för att undersöka den biologiska mångfalden.

Den här uppsatsen har syftat till att undersöka vilka landskapsomdanande effekter stambanornas anläggande fick på det omgivande landskapet i undersökningsområdet under järnvägens första halvsekel, ca 1860-1910. Undersökningsområdet har varit trakten kring Katrineholm. Sedan har effekterna analyserats utifrån ett landskapsperspektiv.Min metod för landskapsanalys baseras på kulturgeografen Ulf Sporrongs tankebanor. Han föreslår hur man i olika steg kan analysera ett landskap. Jag har modifierat det en aning. Så här har jag gjort:1. Redogjort för de naturgivna förutsättningarna.2. Tittat närmare på landskapets humanhistoria och sett hur människan har tagit landskapet i anspråk genom bosättning, kommunikationer och ytanvändning för areell produktion.3. Sett hur kulturlandskapet förändrades sedan järnvägen byggts, under ett halvsekel. Här har kommunikationer, bebyggelse, produktion samt det sociala och kulturella livet behandlats.4. Samordnat de ovanstående delområdena till en landskaplig helhet.Jag har också tagit fasta på landskapsarkitekten Mattias Qviströms betoning på aktörer, transportteknik och landskapets otidsenlighet. På så sätt har ett järnvägspåverkat landskap växt fram. Viktiga slutsatser: Banans sträckning var rak, med relativt försiktiga ingrepp i landskapet i förhållande till järnvägens inneboende egenskaper och undersökningsområdets topografi. Banvallen blev ett dominant inslag i landskapsbilden, vilket förstärktes i de fall banvallen bildade ägogräns vid laga skifte. Bygget av stambanorna innebar en ny transportteknik som radikalt förändrade grundförutsättningarna för undersökningsområdets lokalsamhälle. Den längre landsvägstrafiken gällande gods- och persontrafik fick övermäktig konkurrens. Till en början byggdes tre stationshus med tillhörande anrättningar, samt banvaktsstugor. Två stationssamhällen blev nya sockencentra. Till slut växte fem stationssamhällen upp, vid vilka nya arbetstillfällen kunde erbjudas. Transportmöjligheterna utökades enormt, samtidigt som transporternas tidsåtgång minskades lika dramatiskt. Rummet upplevdes ha krympt. Nya fysiska resurser kunde göras tillgängliga och exploateras. Järn-, skog-, tegel-, och mejerinäringarna upplevde ett uppsving. De kunde förädla lokala produkter och avyttra dem på nya marknader. Befolkningstillväxten under 1800-talet var i undersökningsområdet 259 %, jämfört med 100 % i övriga landet. Samhället Katrineholm stod för en stor del av denna tillväxt, medan socknen Östra Vingåker som var utan station hade svag tillväxt under perioden. Den sociala strukturen förändrades i grunden. Andelen bönder minskade kraftigt. En ny fattigdomsorganisation infördes.

Det

storstadsnära

lantbruket

är

påtaglig

i

Stockholms

närområde,

men

även

längre

ut

på

landsbygden

i

Stockholms

län.

Samtidigt

som

städerna

växer

och

tar

jordbruksmark

i

anspråk

så

ökar

befolkningen

och

fler

munnar

måste

mättas.

Dock

har

jordbruket

nära

storstaden

fått

konkurrens

av

kommunernas

bygglovsansvariga

och

måste

vara

väldigt

innovativa

för

att

kunna

fortsätta

med

sitt

värv.

Det

finns

också

en

stor

marknad

för

den

eller

de

som

kan

hitta

nya

vägar

för

att

försörja

sin

familj

och

lantbruket

om

man

bara

är

tillräckligt

uppfinningsrik.

Fem

lantbrukare

i

tre

kommuner

i

de

norra

delarna

av

Stockholms

län

har

intervjuats

om

hur

de

upplever

sin

situation

i

storstadens

närhet.

Spridningsbilden

har

varit

allt

från

norra

delarna

av

Norrtälje

som

är

en

landsbygdskommun

till

Vallentunas

och

Upplands

Väsbys

kommuner

som

räknas

till

storstadskommuner.

Fenomenet

storstadsnära

lantbruk

är

inte

något

unikt

i

Sverige

utan

finns

över

stora

delar

av

främst

den

industrialiserade

världen.

Befolkningen

urbaniseras

alltmer

och

städerna

måste

växa

för

att

klara

av

den

ökande

befolkningen,

därav

att

man

måste

ta

jordbruksmark

i

anspråk.

Samtidigt

finns

det

fortfarande

lantbruk

som

försöker

överleva

i

det

storstadsnära

området

och

för

att

göra

det

bör

lantbrukaren

vara

en

entreprenör

med

många

strängar

på

sin

lyra

och

vara

lyhörd

för

vad

som

kan

vara

företagsekonomiskt

gångbart

i

just

det

området

som

lantbrukaren

befinner

sig.

Många

lantbrukare

försöker

ta

tillvara

på

de

möjligheter

som

finns

på

gården

genom

dess

läge

i

landskapet

och

närhet

till

storstaden.

Allt

från

att

arbeta

med

kommunens

snöröjning

och

grönytor

till

att

hyra

ut

för

lantbruket

tomma

lokaler

eller

satsa

på

att

producera

matprodukter

för

potentiella

kunder

i

det

storstadsnära

området.

This Minor Field Study was carried out during November and December in 2011 in the Mount Elgon District in Western Kenya. The objective was to examine nine small-scale farming household´s land use and socioeconomic situation when they have joined a non-governmental organization (NGO) project, which specifically targets small-scale farming households to improve land use system and socioeconomic situation by the extension of soil and water conservation measures. The survey has worked along three integral examinations methods which are mapping and processing data using GIS, semi structured interviews and literature studies.  

This study has adopted a theoretical approach referred to as political ecology, in which landesque capital is a central concept. The result shows that all farmers, except one, have issues with land degradation. However, the extent of the problem and also implemented sustainable soil and water conservation measures were diverse among the farmers. The main causes of this can both be linked to how the farmers themselves utilized their farmland and how impacts from the climate change have modified the terms of the farmers working conditions. These factors have consequently resulted in impacts on the informants’ socioeconomic conditions. Furthermore it was also registered that social and economic elements, in some cases, were the causes of how the farmers manage their farmland. The farmer who had no significant problem with soil erosion had invested in trees and opportunities to irrigate the farmland. In addition, it was also recorded that certain farmers had invested in particular soil and water conservation measures without any significant result. This was probably due to the time span these land measures cover before they start to generate revenue. 

The outcome of this study has traced how global, national and local elements exist in a context when it comes to the conditions of the farmers´ land use and their socioeconomic situation. The farmers atMt.Elgon are thereby a component of a wider context when they are both contributory to their socioeconomic situation, mainly due to their land management, and also exposed to core-periphery relationships on which the farmers themselves have no influence.

Rwanda är ett litet land i Östafrika som ungefär är lika stort som Dalarna. Det bor 11,1 miljoner människor i landet. 81% av dessa 11 miljoner människor livnär sig på jordbruk.

Syftet med studien är att undersöka hur småskaliga jordbrukarhushåll i Rwanda anpassar sig till rådande klimatförändringar.

Utifrån syftet utformades fyra stycken frågeställningar:

- Vilka begränsningar har jordbrukarna att anpassa sitt jordbruk till de rådande klimatförändringarna?

- Vilka metoder och åtgärder använder jordbrukarna för att anpassa sig till klimatförändringarna?

- Hur skulle jordbrukarna vilja utveckla sitt jordbruk för att möta rådande klimatförändringar?

- Vilken hjälp och vägledning får jordbrukarna för att kunna anpassa sitt jordbruk?

De metoder som användes i studien var intervjuer och kartläggning av tolv stycken jordbruk. Kartläggningen gjordes av jordbrukarnas jordbruksmark och intervjuerna gjordes med den jordbrukare vars gård vi besökte.

Studiens resultat visar att den vanligaste anpassningsåtgärden som har gjorts för att möta klimatförändringarna är att plantera träd. Övriga anpassningar som gjorts är att byta planteringsperiod på grödorna och även byta grödor till mindre vätskekrävande grödor visar resultatet. Vidare visar resultatet att den vanligaste anpassningsåtgärden som jordbrukarna vill göra är att installera konstbevattning på gården. Den främsta begränsningen som jordbrukarna upplevde vid anpassningen av sitt jordbruk var bristen på ekonomiska resurser. Flera jordbrukare berättade att på grund av bristen av pengar kunde de inte göra de investeringar de vill på gården. Jordbrukarna i studien menar att mest vägledning kommer från Vi-skogen, elva av de tolv jordbrukarna berättar att de får hjälp därifrån. En handfull jordbrukare berättar att de är medlemmar i ett kooperativ där de får hjälp och vägledning.

Along with a growing world population and the climatic challenges the world is facing, it will be on all fronts important to look at what can be done to meet these challenges. The problems are not a single, nor its solutions. They examined in this study are two farming systems; Permaculture and agroforestry described as sustainable in several ways. The purpose is to illustrate the similarities and differences in the small-scale farms between two very different countries, such as Sweden and Rwanda. -What similarities and differences exist between Sweden and Rwanda, current consumption, nutrition and crops & pesticides? The study is based primarily on interviews which are conducted in Rwanda and in Swedish. In addition, GIS has been used to map the agricultural land in Rwanda. Field study in Rwanda has been made in collaboration with the non-profit org. VI-agroforestry.

In Agroforestry, there is no specific template, or model that is a must, except from an integrated culture with elements of shrubs and trees. The ecosystem services integrated into agriculture contributes, for example, with its water-holding capacity, increased biodiversity, carbon storage in soils, soil improvement; structure and permeability and increased security in return with enhanced food production are some of the benefits of an integrated farming. They are also an important parameter in to reduce logging to fuelwood and the trees are also used for feeding animals. Permaculture means that the design of sustainable agricultural systems and human habitats shall seek to mimic nature's patterns. Permaculture encourages people to design, build and design for self-sufficiency in everything from food to residents. The ethical basis of the method is to take care of people, taking care of the Earth and evenly distribute the surplus from the resources.

There are several differences in the systems as well as the differences between countries, some of the results can be presented is that despite natural and cultural differences, the presence of the same crops: legumes, potatoes and wheat. The difference is greater in what is consumed than produced, although it is possible to find similarities. A conclusion that can be made is that income affects the patterns of consumption, and the degree to which the farmer is self-sufficient. That is to say; the socio-economic differences between countries play greater role than natural conditions. The use of pesticides and fertilizers is the main difference between permaculture and agroforestry in this study cases.

Denna studie har med hjälp av den nya nationella höjdmodellen (NNH), som bygger på LiDAR-teknik, försökt att i västra Gästrikland hitta och analysera de landskaps- och terrängformer som kallas för högsta kustlinjen (HK). Dessa forna strandlinjer efter den senaste istiden har undersökts tidigare i studieområdet med hjälp av avvägningsinstrument och genom jordprover på 11 lokaler åren 1925-1930 och på 8 lokaler åren 1954-1960.

I studien har det undersökts hur väl det går att identifiera nya som äldre HK-lokaler, jämföra de äldre undersökningarna med resultatet från dagens moderna datorteknik. Genom att i ett GIS-program skapa en terrängskuggning av NNH, som innan leverans har särskilt mark- och vattenytan från vegetation och antropogena objekt, har höjder kunnat mätas längs HK-linjer med cirka 50 meters avstånd. På grund av den snabba landhöjningen de första 500 åren efter avsmältningen är de högst belägna spåren av stranderosion svårare att hitta än de lägre.

Av de 25 lokaler som hittades och analyserades var 11 lokaler på platser som inte tidigare undersökts eller där HK tidigare inte har kunnat fastställas. Av de undersökta lokalerna klassades 10 som osäkra, 11 som halvskarpa, 3 som skarpa och 1 som ett HK-delta. Från söder mot norr i västra Gästrikland stiger HK med cirka 27 meter från 194 meter över havet till 221 meter över havet. Skillnaderna jämfört med de tidigare undersökningarna är cirka ±2 meter, med undantag för 4 lokaler med skillnader från cirka 4 meter över till cirka 10 meter under. Förutom de 25 lokalerna hittades 6 mycket osäkra lokaler där HK inte gick att fastställa. Av dessa ligger 5 i ett område nordost och öster om Hofors. LiDAR-tekniken ger kvantitativt fler lokaler i områden som eventuellt tidigare inte har kunnat besökas och är en mer tidseffektiv metod.

Den pågående klimatförändringen är en av de största utmaningarna som mänskligheten står inför idag. Den rådande situationen är alarmerande och omedelbara insatser behövs på såväl samhälls- som individnivå. Utbildning och undervisning har en viktig funktion att fylla då man funderar över hur klimatförändringen bör tacklas på bästa sätt och lärare har en avgörande roll i att utbilda elever inom detta område.

Syftet med arbetet var att undersöka geografilärares undervisning om klimatförändringen i åländska skolor (åk7-9). Undersökningen fokuserade på hur lärarna undervisar om klimatförändringen samt vilka utmaningar de identifierar i samband med detta och för att besvara frågeställningarna användes en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Undersökningen visade att undervisningen om klimatförändringen huvudsakligen handlar om vad klimatförändring är, och mindre om hur den påverkar människa och samhälle samt vilka åtgärder som är nödvändiga. Resultaten från studien visade att undervisningen om klimatförändringen huvudsakligen tas upp inom biologi eftersom läroplanen uttryckligen nämner klimatförändringen inom ramen för det ämnet. Klimatförändringen är inte enbart ett biologiskt fenomen utan ett samhälleligt fenomen. Undervisning om klimatförändringen inom ramen för andra läroämnen, däribland även geografi, kunde möjliggöra ett bättre helhetsperspektiv av fenomenet bland elever.

This study is based on the results from fieldwork conducted in November of 2014 in

the Gasabo and Kamonyi districts of Rwanda and aims to provide a cross-sectional

insight into the potential of optimized cookstove technology for rural Rwandan

households. The economic benefits of a transition into more sustainable cookstove

practices are recognized, by examining links between farming structures, waste

management and energy use. Rwanda confronts many challenges in the face of

climate change and increasing land pressure, which go hand in hand with energy

efficiency. In order to tackle the problems related to deforestation, land degradation

and loss of soil fertility, key factors, such as the use of cookstoves, must be identified

and adapted. The use of gasifier cookstoves can for example produce biochar, which

when used as a soil amendment, can sequester carbon, improve soil biology and

increase agricultural productivity.

Fieldwork results show that current cooking practices in the Gasabo and Kamonyi

districts do not enable efficient use of fuel. More than half of the farms that were

interviewed bought their firewood supplies, although functioning agroforestry

systems were observed on most of the farms. Food and crop waste was managed

through composts and mulching to cycle nutrients, and all farms fertilized their crops

with cow dung. Nonetheless, ever-increasing use of heavier fertilization was regarded

as a requirement to achieve anticipated crop yields.

Furthermore, optimized cookstove technology, such as the TLUD, the Philips Stove,

Biogas and Solar stoves are examined to discuss their economical suitability for rural

Rwandan households based on the criteria; fuel efficiency, time efficiency, household

air pollution levels and added benefits such as production of biochar in the case of

gasifier stoves or fertilizer from the biogas digester.