Dalarna University's logo and link to the university's website

Att undervisa i teater

Presentation av antologin Att undervisa i teater, utgiven på Studentlitteratur i augusti 2020 (red: Ahlstrand, P., & Remfeldt, J.) 

 Presentationen har två delar. För det första skissar jag en bakgrund till antologin Att undervisa i teater samt gör en översikt av dess innehåll. För det andra fokuserar jag på de tydligt forskningsanknutna kapitel som jag skrivit: ”Teater som kollektivt lärande” respektive ”Publikmötet ur kommunikativt perspektiv”.

 Antologins titel, Att undervisa i teater, innefattar många av teaterns uttrycksformer: skådespeleri, scenografi, ljud, ljus, kostym och mask. I teaterns undervisningssituationer, där ett görande och ett sinnligt erfarande är centralt, så utvecklas ett situerat kunnande som delvis kan vara svårt att artikulera. Den här antologin vill bidra till att identifiera och diskutera det kunnandet. Inom teaterundervisningsfältet finns en internationell litteraturresurs att förhålla sig till men den nationella forskningsanknutna litteraturen har lyst med sin frånvaro. Vi författare menar att behovet av sådan litteratur finns hos många teaterlärare, teaterledare och teaterutövare runtom i vårt land.

Antologin genomsyras av ett synsätt på lärande som betonar det kollektiva i den bemärkelsen att elever, deltagare, studenter och lärare gemensamt bidrar till det kunnande som ges möjlighet att utvecklas i teaterundervisningen. Mina kapitel är tydliga exempel på detta. Jag tar som utgångspunkt att teaterverksamhet huvudsakligen handlar om att kollektivt förbereda för möte med publik. Kapitlen visar en väg att förstå det kollektiva inom teater genom vetenskaplig teori och tidigare forskning. Grunderna är dialogisk och sociokulturell teori i relation till teaterpedagogik. Jag ger också konkreta exempel från min forskning kring lärande i, om och genom teaterproduktion på gymnasieskolans estetiska program. 

 _____

Kommentar 1: Om en diskutand för presentationen utses (i linje med inbjudan till DiS 2020) så föreslår jag att hen koncentrerar sig på ett av de kapitel jag nämner ovan. Men just den här presentationen kan även klara sig utan diskutand med tanke på att det rör sig om en antologi och att texterna inte utgör forskningsstudier även om de (ofta) använder sig av forskning.

Kommentar 2: Delar av abstract ovan utgör bearbetning av text i antologins förord, text som jag medverkat i tillkomsten av.

The collaborative cultivation of a stage  character is explored through the interactional dynamics in  a  theatre production at  an  upper secondary school  in  Sweden. With  a departure in  socio- cultural and  dialogical approaches to meaning making, learning and creativity this study  attends to how  cultural resources are  used  and  how  social situations are  managed in theatre rehearsals. By using  the analytical tools of framing and footing in an ample set of videos  I conclude how  the participants are able to manage extraordinary complexity of framings, in ways productive for the situated collaborative learning of the  character of the  character.

Didaktikens gycklare – På vilket sätt kan Goffmans ramteori och dialogisk teori hjälpa oss att förstå mer av lärande inom drama/teater?

Presentationen har två syften. För det första föreslår jag sätt på vilka Goffmans ramteori och dialogisk teori kan hjälpa oss att förstå mer kring lärande inom drama/teater. Detta görs utifrån konkreta exempel på gymnasieelevers arbete med en teaterproduktion hämtade från min egen forskning. För det andra – och sammankopplat med första syftet – försöker jag kritiskt granska begreppet didaktikens gycklare som jag använt i min doktorsavhandling Interacting – Coordinating text understanding in a student thetre production.

Jag kommer visa användning av Goffmans ramteori i analys av hur den sociala interaktionen för ett rollarbete framåt. Inramning rör hur deltagare etablerar gemensamma aktiviteter såsom en viss typ av social situation. Inramning är en oundgänglig del av alla sociala möten och deltagarnas inramningar är dynamiska och pågår medan aktiviteten pågår. Detta gör det intressant att granska (drama)rolltagande och att uppmärksamma hybrida former av rolltagande utöver den traditionella uppdelningen av deltagares arbete i drama/teater som i-roll eller ur-roll. Jag kommer även att med stöd i dialogisk teori (med utgångspunkt i Per Linells arbeten) uppmärksamma hur deltagares kommunikativa bidrag i social interaktion bygger på och är inflätade i varandra. Kommunikationen utvecklas sällan i helt förutsägbara former. Sådan oförutsägbarhet verkar med fördel kunna studeras i konstnärlig improvisation. Samtidigt så erbjuder kontexten en rad premisser som har betydelse för vad som är möjligt att göra i kommunikationen även då det handlar om konstnärlig improvisation. Dynamiken mellan det oförutsägbara och drama/teater-arbetets premisser kommer beröras i min presentation.

Begreppet didaktikens gycklare försöker fånga in en grupp teaterelevers lekfulla kommunikativa sidoprojekt. Dessa humoristiskt och/eller emotionellt laddade kommunikativa projekt vävdes in som ett speciellt skikt i den pågående lektionsinteraktionen och visade sig produktiva i gestaltningsarbetet och lärprocessen. Den informella och gränsöverskridande karaktären hos didaktikens gycklare framstod som en tillgång för lärandet. Detta kan relateras till att sociala situationer där didaktikens gycklare tog sig utrymme kan förstås som ett slags trygga zoner i rolltagandet. Inom sådana zoner kunde nya meningspotentialer för karaktärernas relationer prövas informellt och lekfullt innan de prövades i lärarstrukturerade repetitionsaktiviteter. Ur ett vardagsperspektiv skulle didaktikens gycklare kunna uppfattas som störmoment. Ur ett analytiskt perspektiv fungerade gycklar-situationerna som tillfällen att initiera och nyansera till exempel karaktärers uttryck. Med andra ord kan didaktikens gycklare beskrivas som produktiv form av  appropriering av kulturella redskap relevanta för att lösa specifika uppgifter. Dessutom kan de förstås som tecken för elevers autonomi i det aktuella lärandet. 

Estetiskt erfarande i rollarbete inom teaterproduktion på gymnasiet 

Med intresse för hur en grupp elever och deras lärare aktualiserar kulturella resurser i social interaktion diskuterar jag estetiskt erfarande i rollarbete inom en teaterproduktion på gymnasiet. Presentationen bygger på en empirisk studie, Göthberg (2019). Studiens deltagare arbetar med en iscensättning av Molières De löjliga preciöserna under två terminer. I centrum för deltagarnas aktiviteter står transformation av dramatext till scentext. Det estetiska erfarandet präglas av att elever och lärare orienterar den sociala interaktionen mot ett konkret produktmål i form av teaterföreställningar. 

I studien närmar jag mig den specifika produktionens rollarbete och estetiska lärande med hjälp av synen på meningsskapande, lärande och kreativitet i dialogisk och sociokulturell teori. Det teoretiska ramverket erbjuder verktyg att på detaljnivå analysera videosekvenser av den sociala interaktionen med fokus på (drama)rolltagande. 

I presentationen uppmärksammar jag två aspekter av estetiskt lärande i teaterproduktionen. Den ena aspekten rör elevernas val att arbeta med den aktuella Molière-texten fram till föreställningar uppfattat som estetiskt motstånd mot specifika delar av samtidskulturen. Den andra aspekten (nära förbunden med den första) rör hur eleverna kollaborativt och explorativt utforskar och formar sitt estetiska material. I studien använder jag begreppet ’student agency’ i samband med sådant estetiskt lärande. Jag  diskuterar konkreta exempel på ’student agency’ i form av informella sociala situationer där elever på ett gränsöverskridande och humoristiskt sätt utforskar sina roller. Analytiskt sett väver eleverna in ett slags kommunikativa sidoprojekt som ett speciellt skikt i den pågående lektionsinteraktionen. Sidoprojekten benämns i studien ’Didaktikens gycklare’. De visar sig produktiva i gestaltningsarbetet genom möjligheterna att i sådan interaktion utveckla textförståelse och appropriera relevanta medierande verktyg för att presentera rollfigurer i scentexten.

Göthberg, M. (2019). Interacting: coordinating text understanding in a student theatre production. Diss. Göteborg : Göteborgs universitet.

Från dramatext till scentext – textförståelse i rörelse i en teaterproduktion på gymnasiet

 Presentationen på DiS 3 november 2017 kommer att rapportera en studie[1] som undersökt två frågor relaterade till hur textförståelse utvecklas i en teaterproduktion på gymnasiet. Dels undersöks hur övergångar i textförståelse medieras, dels prövas de sociokulturella begreppen perezhivanie och soperezhivanie i analys av hur intersubjektiv förståelse koordineras, etableras och efter hand explicitgörs. Videodata från en läsårslång teaterproduktion erbjöd möjlighet att följa processen när deltagarna transformerar en textform – dramatext – till en annan textform – scentext (med presentation i föreställningar) – och undersöka övergångarna både i kortare och länge tidsperspektiv. Textförståelseutveckling kunde alltså studeras både inom episoder under samma lektion och längs vägen från tidiga möten med dramatexten ända fram till föreställningar.  Inom teaterproduktionens lärarledda repetitioner, men utanför den lärarledda inramningen, iscensatte eleverna egna rollspel med tydlig koppling till dramatexten. Dessa kommunikativa (sido)projekt har utgjort studiens analysenhet. ’Sidoprojektsrollspelen’ visade sig produktiva för utvecklingen av scentexten. Det visade sig även att operationaliseringen av perezhivanie och soperezhivanie i analysen kunde bidra till förståelse av kopplingen mellan interpersonella relationer med dramakaraktärer och utveckling av textförståelse.

 Martin Göthberg Doktorand vid Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande (IPKL), Göteborgs Universitetmartin.gothberg@gu.se

  [1] Studien har genomförts i samarbete med lektor Cecilia Björck och professor Åsa Mäkitalo, Göteborgs universitet.

I kulisserna – Om gymnasieelevers meningsskapande i dramatext

I en pågående etnografisk receptionsstudie undersöks elevers läsning av en litterär genre som å ena sidan tas för given i svenskämnets styrdokument, läromedel och praktiken i skolan, men som å andra sidan knappast alls uppmärksammats i tidigare litteraturdidaktisk forskning. Det handlar om dramatik. Den övergripande forskningsfrågan är: Hur konstruerar gymnasieelever mening i en dramatext? 

Studien är praxisnära och inriktar sig på de litteraturdidaktiska aspekterna inom ett ämnesövergripande projekt där svenska och teater ingår. Studien genomförs vid doktorandens egen skola, men den egna undervisningen är inte forskningsobjekt. Videoinspelning görs av elevgruppens läsningar i olika former från starten i gemensam högläsning av okänd text ända fram till en scenisk gestaltning av den litterära texten inför publik. Observationerna pågår oktober 2013 – mars 2014 och inkluderar strukturerade litteratursamtal, spontana diskussioner vid högläsningar, fysisk gestaltning av den lästa texten i dramaimprovisationer och repetitioner samt de sista förberedelserna för föreställning. Meningsskapandet uppmärksammas när eleverna läser, hör, ser och i kroppen har texten. Eleverna erbjuds ett meningsskapande med en mångfald semiotiska resurser, t.ex. röst, kroppsspråk, scenografi, kostym, rekvisita och ljussättning.

Analysen baseras på urval i videomaterialet av för forskningsfrågan kritiska ögonblick. De kritiska ögonblick som fångar intresset är när textens mening förhandlas fram eller omförhandlas, t.ex. med hjälp av att nya semiotiska resurser används.  Kriterier för urvalet av ögonblick utgår från etablerade former för samtalsanalys. Nya kriterier kan dessutom behöva skapas utifrån vad det empiriska materialet erbjuder.

Basen i det teoretiska ramverket är beprövad - Langers (1995) föreställningsvärldar och McCormicks (1994) kulturella och litterära repertoarer. Men eftersom dessa ramar, åtminstone i Sverige, ännu inte prövats mot elevläsning av dramatik och eftersom en ökande multimodalitet i elevernas arbete med den litterära texten planeras kan man anta att det uppstår behov av annan teori också. Uppmärksamheten kan komma att riktas mot sociosemiotisk och multimodal teori.  

Sett till forskningsobjekt, metodologi och teoretisk ram följer studien konventioner inom forskningsfältet. Men den följer inte konventionen i ett par andra avseenden. Det handlar inte om läsning av roman eller novell, utan alltså om läsning av dramatik. Data genereras från läsningar som går en bit utöver traditionell klassrumsläsning inom svenskämnet. Uppmärksamhet riktas mot vad eleverna gör med texten för att konstruera mening. 

Referenser

Langer, J.A. (1995). Envisioning Literature: Literary understanding and literature instruction. New York: Teachers College Press.

McCormick, K. (1994), The Culture of Reading and the Teaching of English, Manchester: Manchester Univ. Press.

The present dissertation explores student actors’ and their teachers’ coordination of text understanding in a theatre production – a two-semester process from page to stage in an upper secondary school in Sweden. With an interest in the collaborative work achieved in and through theatre education the research is realized against a background of the role of arts education and reading of literary texts in the neoliberal educational landscape that favors measurable effects of individual achievements. The overarching aim is to explore how text understanding evolves collaboratively as the participants transform drama text into stage text. This aim is pursued by investigating moment-to-moment contingency of unfolding social interaction in theatre activities grounded in a particular drama text. Analytically, such a focus is pursued by employing sociocultural and dialogical approaches to meaning making, creativity and learning. Data has been generated from ethnographic observation and video- and audio recordings of the participants’ staging of Molière’s The Affected Ladies, including the process from the first reading to the last performance. The unit of analysis applied to the data is tool-mediated activities, encompassing the participants, their interactions and the tools used. Three studies are reported through two articles and a licentiate thesis. The studies complement each other as the analytical work moved from ethnographic orientation into finer-grained scrutiny of talk- and action-in-interaction. The research design allows investigation of the micro-genesis of specific text understanding in relation to the overall transformation of a literary text into stage text, in which complexity of text understanding in artistic practice can be demonstrated. The results illustrate the situated, interactional ways in which the participants progressed from a position as newcomers to the drama text into a position of mastering the stage text. The findings show that anchoring text understanding in experiences in the material world developed the student’s perspectives on the text and expanded their action possibilities. They also show that students’ informal and playful role-playing provided the spaces necessary for appropriation of cultural and social interactional means that the students later re-used in rehearsal of scripted dialogue and in the stage text. One of the productive features was the dynamic, laminated interaction, including hybrid role-taking, in which substantial student agency surfaced. Such interaction supported collaborative realizations of meaning potentials in the situated habituation of characters’ manners. Stretched-out over the production period, the micro transitions of text understanding formed salient examples of emergent learning across formal and informal situations. There seems to be good arguments for doing more things with literary texts than ‘just’ reading them, in order to explore their inherent dynamics as layers of cultural meaning. To reduce learning arrangements to what seems efficient to reach measurable goals for the individual appears ill-judged considering the educational potentials of collaborative, creative, explorative and transgressive forms of learning illustrated in the present research.

Pimpa Texten

En etnografisk studie av gymnasieelevers meningsskapande i dramatext

Inom ett ämnesdidaktiskt gränsland mellan teater och svenska anlägger denna etnografiska studie ett litteraturdidaktiskt perspektiv. Studiens syfte är att förstå meningsskapande då gymnasielever i årskurs 3 och deras lärare arbetar med dramatext. I fokus står utveckling av uttryck för textförståelse i en kontext där litteratursamtal och konstnärliga arbetsmetoder används. Studien undersöker textförståelseutveckling under en teaterproduktion av Molières De löjliga preciöserna.

Studien ger ett kunskapsbidrag kring klassrumsarbete med en litteraturform som i svensk litteraturdidaktisk forskning framstår som underrepresenterad i förhållande till dess plats i svenskämnets läspraktik. Den ger även ett bidrag gällande elevers uttryck för utveckling av textförståelse då den äger rum i en konstnärlig kontext med kollektivt lärande utan i förväg uppsatta, mätbara mål. Vidare upplyser studien om olika semiotiska resursers specifika bidrag i textförståelsehänseende inom ett ämnesövergripande arbetssätt.

En central slutsats är att kombinationen av explorativt lärande och processens tydliga produktmål i form av teaterföreställningar för publik erbjuder stor potential för utveckling av textförståelse. Elevernas perspektiv på den litterära texten förefaller berikas då de får möjlighet att använda ett brett utbud av semiotiska resurser (kroppen, rösten, verbalspråket och teaterns artefakter; exempelvis rekvisita, kostym och teaterljus) i eget kunskapande.

Studien utgör ett licentiatarbete i ämnesdidaktik vid Göteborgs universitet, där den försvarades i december 2015. Fulltext nås på: http://hdl.handle.net/2077/41363 

This ethnographic study is located in the field of literary didactics, covering an intersection of the subjects of Swedish and theatre. It investigates construction of text understanding while its participants work with staging Molière’s The affected ladies (Les précieuses ridicules, 1659). Studies of classroom interaction connected to reading drama text are rare in the Swedish field of literary didactics. The main research interest is the participants’ use of interwoven semiotic resources, including spoken language, body, voice and various artifacts. Based on a general need to understand how Swedish students develop reading skills (related to decreasing results internationally) and a growing research interest in the field for embodied knowledge connected to literacy competencies the study sets out to answer the following questions: How do the participants construct text understanding using semiotic resources with a focus on: a) matching of repertoires b) in-role re-presentation c) negotiations. The first aspect draws on theories used in literary didactics including McCormick’s (1994) literary and general repertoires and Langer’s (1995) envisioning literature. The second aspect draws on aesthetic learning and embodied knowledge  (Molander, 1996; Saar, 2005) and theatre semiotics (Heed, 2002). The third aspect draws on sociocultural theory (Vygotskij, 1978; Säljö, 2014) and sociocultural theory applied in the field of drama and theatre (Davis, Clemson & Ferholt, 2015). Seven upper secondary school students, a teacher of Swedish and a teacher of theatre were observed over a period of seven months, starting with the students’ first encounter with the drama text, lasting to the final performance of a one-hour theatre production. The researcher occasionally became participant in the creative process. Analyzed data include field notes, video and sound recordings. Major findings are that: a) Students continuously match their own repertoires with the repertoires of the drama text by references to popular culture, language and body expressions, thereby gradually constructing new understanding. b) By becoming co-creators of a fictional text in a process of aesthetic learning the students developed several perspectives on the literary text, which is one of the main goals in studies of literature in the subject of Swedish. c) The participants’ negotiations involving a number of semiotic resources showed a development of text understanding on an advanced level. It also showed knowing as something emerging out of social interaction where teachers play an essential role by providing aesthetic as well as traditional scaffolding. A central conclusion is that exploring ways of learning where various semiotic recourses are given focus in the process of shaping a final product, e.g. a theatre show, host potential for students’ development of text understanding. The potential for learning seems to relate to producing knowledge rather than reproducing. Verbal and physical expressions of text understanding form new understanding in an on-going spiral. A contribution of the study to the field is showing the potential of embodied knowledge in literary didactics without a master-servant relationship between school subjects. It is suggested that increased focus on embodied knowledge and aesthetic learning might help students to develop reading skills. 

The development of text understanding related to student agency and aesthetic resistance 

 Based on an interest in how students and their teachers make relevant cultural resources and how they manage social situations in relation to text understanding while approaching a classic drama, Molière’s The Affected Ladies, this presentation reports an empirical study, Göthberg (2019a). In literature didactics, we need to know more about how drama-text understandings may evolve in situ in educational settings since it is sparsely researched, especially in a Swedish context, although policy documents assign a pertinent role to such texts in and they are frequently used in literature education in secondary school (Göthberg, 2019b).

Related to the nature of the activities that the current participants engage in, the study can be read against a growing interest in sensory, material and collective readings (Dahlbäck, 2017; Elam & Widhe, 2015; Fatheddine, 2018; Tengberg, 2015, Widhe, 2017). For example, Persson (2015, p. 33) views the sensory and material aspects of reading as ”blind spots” in the field of literature education.

In the present study, text understanding is explored from sociocultural and dialogical approaches to meaning making, learning and creativity in a particular context of embodied, explorative and collaborative learning arrangements. In a Swedish upper secondary school, during two semesters, the participants transform drama text into stage text in a theatre production.

From an analytical perspective, the students’ choice to engage with this particular literary text, including its staging, can be seen as an act of aesthetic resistance against particular features of contemporary culture. Furthermore, the results indicate substantial student agency with potentials for students to discover their own personal voice and in meaningful ways, creatively, shape the material they are working with. Of special significance are the displays of student agency in informal situations. // Martin Göthberg

En kort biografi

Martin Göthberg arbetar som gymnasielektor i ett kombinerat uppdrag mellan Mora gymnasium och Högskolan Dalarna. Dessutom är han verksam vid teaterlärarutbildningen, Göteborgs universitet. Med bakgrund som lärare i svenska och teater samt teaterregissör skrev han sin licentiatavhandling 2015, Pimpa texten – en etnografisk studie av meningsskapande i dramatext och disputerade 2019 med Interacting – Coordinating Text Understanding in a Student Theatre Production.

Referenser

Dahlbäck, K. (2017). Svenskämnets estetiska dimensioner: I klassrum, kursplaner och lärares uppfattningar. Göteborg: Acta universitatis Gothoburgensis.

Elam, K., & Widhe, O. (2015). Läslust och litterär förståelse ur ett kroppsligt perspektiv. I M. Tengberg & C. Olin-Scheller (red.), Svensk forskning om läsning och läsundervisning  (ss. 171–182). Lund: Gleerups Utbildning.

Fatheddine, D. (2018). Den kroppsliga läsningen: Bildningsperspektiv på litteraturundervisning. Karlstad: Karlstads Universitet.

Göthberg, M. (2015). Pimpa Texten. En etnografisk studie av gymnasieelevers meningsskapande i dramatext [Elektronisk resurs], hämtad från https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/41363 

Göthberg, M. (2019a). Interacting: coordinating text understanding in a student theatre production. Diss. Göteborg : Göteborgs universitet. Hämtad från https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/41363

Göthberg, M. (2019b). Cultivation of a deceiver – The emergence of a stage character in a student theatre production. Learning, Culture and Social Interaction, (22). https://doi.org/10.1016/j.lcsi.2019.02.005

Persson, M. (2015). Att läsa runt omkring texten. I M. Jönsson & A. Öhman (red.), Litteratur och läsning: litteraturdidaktikens nya möjligheter. Lund: Studentlitteratur.

Tengberg, M. (2015). Inledning. I M. Tengberg & C. Olin-Scheller (red.), Svensk forskning om läsning och läsundervisning (ss. 9–11). Lund: Gleerups Utbildning.

Widhe, O. (2017b). Estetisering och avestetisering. Nedslag i de svenska läroplanernas tal om läslust från 1906 till 2011. I B. Ljung Egeland, C. Olin-Scheller, M. Tanner & M. Tengberg (red.) Tolfte nationella konferensen i svenska med didaktisk inriktning: Textkulturer. Karlstad: Karlstads Universitet.

Collaborative development in transforming drama text to stage text  

Martin Göthberg, Cecilia Björck & Åsa Mäkitalo

University of Gothenburg, Sweden

Introduction and aim With an interest in the creative and collaborative work achieved in and through theatre education, the overarching aim of this paper is to illuminate how joint understandings are established through social interaction in- and out-of-role, in a student theatre production where the centrality of text is significant. In most theatre productions, stage actors and directors collaboratively transform a drama text into a stage text (or ‘performance’). In rehearsals, actors strive to develop such understanding of situations that will be presented on stage. 

 Theoretical framingAs Sawyer (2015, 253) argues, ‘[e]xplaining theatre creativity requires a sociocultural approach, because the explanation has to be based in the interpersonal dynamics among the actors’. We conceptualize theatre production as a goal oriented and co-creative activity where the presentation of the stage text requires an elaborated joint text understanding.  Mutual understanding of a social situation is always dynamic and underway among participants who engage in a range of communicative projects (Linell 1998) to move the activity forward. Meaning making in such activities is further seen as achieved through the material-semiotic means that become salient in pursuing joint activities in situ as part of cultural practices (Vygotsky 1978; 1999; 2004).

 Empirical case, data and analyses

The empirical material originates from one year of ethnographic fieldwork conducted at an upper secondary school in Sweden where the participants worked with the staging of Molière’s drama The Affected Ladies from 1658 (Göthberg, 2015). For this study, we have drawn on the video data, that provides access to sessions from the first reading of Molière’s text to the final performance. We selected instances of student initiated role-play situations for analysis and scrutinized how joint text understanding was interactively established as communicative projects among the participants by focusing on salient mediational means such as gestures, movements, facial expressions, tone-of-voice and speech.

Towards a stage text: transitions of understandingThe drama text served as a pivot, which provided given circumstances (Stanislavski 2017). However, what was ‘given’ had to be thoroughly negotiated in order to coordinate text understanding that would allow for convincing in-role interaction in the stage text (cf. Bergman Blix 2010). Coordinated ensemble work came about in tangible ways by holding hands, imitating voice, noticing postures, exploring manners, articulating interpretations (often bridging between Molière’s text and contemporary culture), and by doing things with things. In-role and out-of-role interaction was intertwined, and joint understandings emerged in layers of communicative projects. 

Educational significanceWe conclude that the participants in this kind of educational activity put considerable joint effort into making ensemble text understanding more explicit. Another conclusion is that the students have to be very knowledgeable in navigating the extraordinary complexity of intertwined communicative projects. We suggest that drama-text based interaction in-role may provide educational potential in the field of developing text understanding.

References

Bergman Blix, Stina. 2010. Rehearsing Emotions: The Process of Creating a Role for the Stage. Stockholm : Stockholm University. 

Göthberg, Martin. 2015. Pimpa Texten. En etnografisk studie av gymnasieelevers meningsskapande i dramatext. http://hdl.handle.net/2077/41363

John-Steiner, Vera, Cathrene M Connerey and Ana Marjanovic-Shane. 2010. Vygotsky and creativity: a cultural-historical approach to play, meaning making, and the arts. New York: Peter Lang. 

Linell, Per.1998. Approaching dialogue: talk, interaction and contexts in dialogical perspectives. Philadelphia: John Benjamins Publishing.

Molière and Per Sjöstrand. 1986. De löjliga preciöserna komedi i en akt [The Affected Ladies]. Stockholm: The Royal Dramatic Theatre.

Sawyer, Keith R. 2015. “Drama, theatre and performance creativity.” In Dramatic Interactions in Education: Vygotskian and Sociocultural Approaches to Drama, Education and Research, edited by Susan Davis, Beth Ferholt, Hanna Grainger Clemson, Satu-Mari Jansson and Ana Marjanovic-Shane, 245-260. London: Bloomsbury Academic.

Stanislavski, Konstantin Sergeevič. 2017. An Actor's work. Abingdon, Oxon: Routledge. 

Vygotsky, Lev Semenovič. 1978. Mind in society: the development of higher psychological processes. Cambridge, Mass.: Harvard U.P..

Vygotsky, Lev Semenovič. 1999. On the problem of the psychology of the actor’s creative work. In R. W. Rieber (Ed.), The collected works of L. S. Vygotsky (Vol. 6) 237-244. New York, NY: Plenum Press.

Vygotsky, Lev Semenovič. 2004. “Imagination and Creativity in Childhood.” Journal of Russian & East European Psychology 42 (1): 7-97. doi:  10.1080/10610405.2004.11059210

Exploring how text understanding evolves through interaction in a drama-text-based student theatre production, the present study takes its theoretical point of departure in sociocultural and dialogical approaches to meaning making and creativity. Video data from a Swedish upper secondary school allowed us to follow transitions of text understanding in the artistic shaping of characters from drama text to stage text. We analyze a special kind of communicative side project: short, recurrent student-initiated role-plays, embedded in teacher-led activities. The joint text understanding that was established in these side projects proved productive in the emergent shaping of the stage text.

Känslor spelar roll – om bildning och kollektiv dramatexttolkning på gymnasiet

Bildning kan ses som en samhällsförsvarande process, där ett mål är att lära sig veta tillsammans (Sörlin, 2019). I presentationen prövar vi att förstå texttolkningsarbete som en gemensam bildningsprocess i en kontext där känslor och läspraktiker av nödvändighet samspelar, nämligen vid iscensättningen av dramatext (jfr. Vygotskij, 1999). Forskningsfrågorna är följande: a) Om bildning får sin betydelse genom ett processorienterat arbetssätt, hur kan kollektiv texttolkning beskrivas? och b) Hur ser det potentiella sambandet ut mellan textarbete i skolan (såsom vid processorienterad dramatexttolkning) och elevers agens i samhällsutvecklingen?

Skolan, liksom svenskämnet, har avestetiserats (t.ex. Dahlbäck & Lyngfelt, 2017; Williams et al., 2018). Samtidigt finns omfattande forskning som uppmärksammar specifika lärandepotentialer och elevers agens i estetiska uttrycksformer (t.ex. Göthberg, M., Björck, C., & Mäkitalo, Å., 2018; Franks, 2014). Dramatexter inbjuder till multimodalt tolkningsarbete men forskningsintresset har varit begränsat vad gäller sådan läspraktik. 

Priestly, Biesta och Robinson (2013) definierar agens på följande vis: “the way in which actors ‘critically shape their responses to problematic situations’ [där elevers agens] should be understood as a configuration of influences from the past, orientations towards the future and engagement with the present” (s.189). Hur elever agerar i specifika situationer påverkas alltså av deras tidigare kunskaper och erfarenheter, olika föreställningar om framtiden och det specifika sammanhanget, vilket i exempelstudien (Göthberg, 2019) var att gymnasieelever, under två terminer, inom ramen för både litteratursamtal och estetiska uttrycksformer iscensatte Molières De löjliga preciöserna. 

Exempelstudiens kunskapsbidrag rör texttolkning genom emotionellt arbete i dramats som-om värld. I dramarolltagandet öppnar deltagarna ett speciellt meningsskapande mellanrum där de sätter textförståelse i rörelse, Dynamiken visar sig produktiv för utveckling av kollektiv förståelse såväl på ett mikroplan inom specifika sociala situationer som longitudinellt i transformationen av dramatext till scentext. Bildning får på så sätt betydelse genom elevers möjligheter till agens i konstnärligt präglat texttolkningsarbete där känslor spelar roll. 

Nyckelord: bildning, dramatext, elevers agens, estetiska uttrycksformer, texttolkning.

Martin Göthberg, gymnasielektor i ett kombinerat uppdrag mellan Mora gymnasium och Högskolan Dalarna och universitetslektor i estetiska uttrycksformer med inriktning mot teaterdidaktik, Göteborgs Universitet. mgh@du.se

Anna Lyngfelt, professor i svenska med didaktisk inriktning, Högskolan Dalarna aly@du.se 

Referenser

Dahlbäck, K; Lyngfelt, A. (2017). Estetiska dimensioner i svenskämnets kursplaner från Lgr69 till Lgr 11. Educare 2017:1. 152-182.

Franks, A. (2014). Drama and the representation of affect – Structures of feeling and signs of learning. Research in Drama Education: The Journal of Applied Theatre and Performance, 19(2), 195–207. doi: 10.1080/13569783.2014.895614

Göthberg, M., Björck, C., & Mäkitalo, Å. (2018). From drama text to stage text: Transitions of text understanding in a student theatre production. Mind, Culture, and Activity, 25(3), 247–262.

Priestley, M, Biesta, G. & Robinson, S. (2013). Teachers as agents of change: Teacher agency and emerging models of curriculum. I M. Priestley & G. Biesta (red.), Reinventing the curriculum. New trends in curriculumpolicy and practice (pp. 187–206). London: Bloomsbury Academic.

Sörlin, S. (2019). Till bildningens försvar. Den svåra konsten att veta tillsammans. Stockholm: Natur & Kultur.

Vygotsky, L. S. (1999). On the problem of the psychology of the actor’s creative work. In R. W. Rieber (Ed.), The collected works of L. S. Vygotsky (Vol. 6) (pp. 237–244). Hämtad från https://www.marxists.org/archive/vygotsky/works/1932/actors-creativity.htm

Williams, J., Ferholt, B., Jornet, A., Nardi, B., & Vadeboncoeur, J., (2018) Development: The dialectics of transgression and social transformation. Mind, Culture, and Activity, 25(3), 187–191. doi: 10.1080/10749039.2018.1490525

Kortsiktiga betyg, långsiktiga mål – svensklärares dilemman i skrivundervisning och bedömning 

Solveig Malmsten och Martin Göthberg, Högskolan Dalarna

Vi rapporterar resultat från forsknings- och utvecklingsprojektet SSOE, Svensklärares samtal om elevtext, som vi med stöd av ULF-medel bedrivit i samverkan med svensklärarlaget vid en medelstor svensk gymnasieskola. Projektets forskningssyfte har varit att bidra med kunskap om svensklärares sambedömningskultur och professionella agens i skrivundervisningen, givet att det performativa trycket på skolan återkommande problematiserats under det senaste decenniet (Biesta, 2015; Gyllander-Torkildsen, 2016). Tolv timmars sambedömning av övnings-NP har videofilmats, varefter samtliga sju deltagande lärare har intervjuats individuellt. I de videofilmade samtalen analyseras dels interaktionen mellan lärarna, dels det skrivdidaktiska innehållet så som viktning av olika textkvaliteter och utformning av respons. Analysen visade att sambedömningen bygger på omfattande delad, men övervägande tyst kunskap (jfr. Hansson, 2011) som huvudsakligen kommer till uttryck genom pekande i och citerande av Skolverkets bedömningsmatriser (jfr Meyer-Beining, 2020). Tillämpningen av bedömningskriterierna framstår som tämligen instrumentell då betygsättning diskuteras mer än formativ respons till eleven, och ytligare fenomen som referatteknik och textnära partier får betydligt större utrymme än textens funktionalitet i den fiktiva kommunikationssituationen (jfr Skolforskningsinstitutet, 2018). Sambedömningssamtalens dominerande syfte tycks alltså vara att tillvarata redovisningsskyldigheten (jfr Mickwitz, 2021). Denna bild nyanseras emellertid när agerandet under sambedömningssamtalen ställs i relation till intervjuerna, där elevens lärande för livet står i centrum för lärarnas reflektioner. Samtliga intervjuade är kritiska mot vissa diskursiva och materiella arrangemang som strukturerar skrivundervisning och bedömning av elevtext (jfr. Henning Loeb, Langelotz & Rönnerman, 2019), exempelvis ramarna kring Nationella prov. De formulerar konstruktiva förslag till kollegial utveckling av ämnesdidaktisk kompetens och vill höja svenskämnets status. Vi ser i lärarnas utsagor ett mikromotstånd mot performativitetskulturen där lärarna är på väg att stärka sin agens och möjligheterna att axla det professionella ansvaret för elevernas långsiktiga bildning.

Nyckelord: skrivundervisning, bedömning, performativitetskultur, professionell agens

Biesta, G. J. (2015). Good education in an age of measurement: Ethics, politics, democracy. Routledge.

Gyllander Torkildsen, L. (2016). Bedömning som gemensam angelägenhet: enkelt i retoriken, svårare i praktiken: elevers och lärares förståelse och erfarenheter. Göteborgs universitet,

Hansson, F. (2011). På jakt efter språk: Om språkdelen i gymnasieskolans svenskämne. Malmö högskola.

Henning Loeb, I., Langelotz, L. & Rönnerman, K. (red.) (2019). Att utveckla utbildningspraktiker: analys, förståelse och förändring genom teorin om praktikarkitekturer. Studentlitteratur.

Meyer-Beining, J. (2020). ”Of course we have criteria” Assessment criteria as material semiotic means in face-to-face assessment interaction. Learning, Culture and Social Interaction (24), 1–12.

Mickwitz, L. (2021). Lärarprofessionalism när bedömning är betyg. I Å. Hirsh & C. Lundahl: Hållbar bedömning. Bildning, välbefinnande och utveckling i skolans bedömningsarbete, 27–46.

Skolforskningsinstitutet (2018). Feedback i skrivundervisningen. Skolforskningsinstitutet.