Fotohandlaren Sven Nilsson (1909-1982) ägnade en stor del av sitt liv åt att filma landskapet Dalarna, i synnerhet staden Falun. Hans filmproduktion, som sammantaget består av över 500 titlar i varierande längd, är förmodligen inte kända utanför Dalarnas gränser annat än för de verkliga lokalfilmsentusiasterna. Men i Dalarna hålls hans filmgärning vid liv genom inte minst Dalarnas Museums försorg. Det ordnas filmvisningar runt om i länet och Nilssons filmer ges ut på DVD. Nu hör det till saken att det framgår tydligt av filmerna att Nilsson vurmade för det moderna framskridandet under framför allt 1960-talet, vilket inkluderar exempelvis rivningar av staden Faluns 1600-talskvarter till förmån för mer funktionella byggnader, och att han hade ett påtagligt nationellt perspektiv: Hans mission var att försöka inlemma det lite efterblivna Dalarna i en nationell moderniseringsagenda. Ändå lyckas man idag få honom att framstå som en person som värnade om det lokala kulturarvet i allmänhet och rötterna bakåt i tiden till Falu gruvas storhetstid i synnerhet. Hur går det till? Detta vill jag utreda i mitt paper, bland annat med hjälp av David Lowentahls argument för att ett kulturarv är en konstruktion av fakta och myter stadd i ständig förändring och Peter Aronssons idé om att även om själva kulturarvsbegreppet ursprungligen skapades för att tjäna nationella syften, så formas dagens kulturarv utifrån specifikt regionala eller lokala behov.
This paper examines the marketing and management efforts that have been undertaken to make the Falun World Heritage Site a successful tourist destination in terms of hegemonic, visual representations and narrative constructions. Visual representation is assumed to be a vital aspect of the construction of narratives used to promote tourist destinations. The idea of a narrative as something that constructs sites as comprehensible places through visual representation can be used to illuminate the logic of heritage tourism and branding destinations. The paper argues that representations of a heritage site that are closely related to hegemonic ideas of the site’s history are not necessarily the most profitable ones. If the heritage site is to contribute to local development and tourism, it is essential to understand what the representations of heritage communicate. Using the Falun World Heritage Site as a case study, the article aims to show how the attraction of a site can be hindered by hegemonic assumptions of its history, and therefore of its most interesting and valuable aspects. Analyses of Falun’s marketing, as well as the site itself, show that the constructed hegemonic narratives about the Falun Mine primarily concern men, masculinity and nationalism. Visitors are offered an opportunity to take part through narratives of the Swedish Great Power Period, as constructed and experienced by male geniuses and male mineworkers. These are the stories that correspond to the hegemonic view of those who manage and market the site.
Boken är resultatet av ett samarbete mellan Svenska Filminstitutet och forskare inom det regionala nätverket Penta Plus. Den inleder en förlagsserie om forskning vid SFI:s arkiv i Grängesberg för icke-biografdistribuerad film. En kort redogörelse för projektets bakgrund, uformning och syfte följs av två delstudier. Uifrån begreppen kulturarv och identitet jämför den första bilder av Västmanland i filmen Salabygd (1953) med nutida länslanseringar. Den andra delstudien analyserar ett stort antal privatfilmer från 1960- 70- och 80-talen. I detta digra material studeras i synnerhet individers förhållande till kamera och motiv.