I kapitlet summeras senare tiders utveckling inom översättningsteori. Särskild vikt läggs vid exemplifiering av hur forskarens förförståelse av religiösa texter påverkar såväl översättning som analys. Vidare demonstreras hur val av översättningsteoretiska utgångspunkter kan leda till avgörande skillnader i översättningen.
Från att i de äldsta källorna ha ådragit sig relativt liten uppmärksamhet ökar med tiden intresset för Judas Iskariot. Bilden av honom utbroderas och leder snart till formen av en fullt utvecklad demonisering av aposteln. Medvetenheten om denna utveckling har de senaste decennierna lett till flera vetenskapliga monografier om Judas Iskariot som ofta haft det gemensamt att man strävat efter att återupprätta den historiske Judas Iskariot. En effekt har varit att man uppmärksammat en olycklig översättningstradition, det verb som i samband med Judas översätts med ”förråda” översätts aldrig annars så. Denna insikt manifesterade sig år 2000 i att denna betydelse av verbet ifråga strukits i det tyngsta grekisk-engelska lexikat för Nya Testamentet. När ett gnostiskt evangelium år 2006 offentliggjordes låg det nära tillhands att se Judas Iskariot som Jesus förtrogne. I min bok har jag dels lagt fram en ny hypotes om den historiske Jesus och Judas ärende i Jerusalem och dels översatt Judas Iskariots evangelium till svenska. Min slutsats är att det gnostiska dokumentet är en produkt av 100-talets demoniseringsprocess och jag visar på hur forskningsdiskursen i samverkan med en stor massmedial uppmärksamhet lett till att framstående forskare begått allvarliga filologiska och hermeneutiska misstag i sitt arbete med den koptiska grundtexten vilket lämnat arbetet med Judas Iskariots 100-talskontext åsido. Judas Iskariots evangelium är inte en källa till kunskap om den historiske Judas men en mycket värdefull pusselbit när vi formar bilden av de kristna rörelsernas framväxt.
Remarks that terminology from Lev. 25 and Deut. 15 are used in the Lord’s Prayer and in Luke 4:18-19 are common. However, no investigations hitherto seem to have been carried through on the theme of the Sabbatical Year and Jubilee as an ideological background of the movement related to the historical Jesus. In this article the hypothesis that the cancellation of debts according to the sabbatical laws and the prohibition on interest are important perspectives in the analysis of the historical Jesus. First, evidence that the regulation regarding cancelling of debts were observed in the time of Jesus is summarised. Then, Mt. 6 and Luke 4:18-19 are taken as examples of texts that advantageously can be analysed from the perspective of Lev. 25 and Deut. 15. The prohibition on interest is related to Luke 16:1-8a. On the basis of these analyses a new interpretation of Mark 12.1-12 in which the priests are accused of breaking the law of cancelling of debts and the covenant with God is put forward.
”Förlåt oss våra skulder” är bibelord som tillhör det centrala traditionsstoffet för kristna. Men vad menade den historiske Jesus med dessa ord? Jag argumenterar för att ord som har sina rötter i kretsen kring den historiske Jesus haft en långt mer konkret innebörd i den galileiska landsbygdskontexten än de senare fått i den ickepalestinensiska urbana miljö där de traderats. Det ovan angivna citatet har enligt mig betytt ”avskriv våra skulder” och härrör ur 3 Mosebok 25 och 5 Mosebok 15 och syftar där på de skuldavskrivningar som skulle iakttas vart sjunde år, sabbatsåret. Jesusgruppens primära syfte skulle då varit att komma tillrätta med de åsidosättanden av dessa regler som vid Jesus tid institutionaliserats och som kallas prosbul. Att man i Jesusgruppen tänkte sig verka i början av ett sabbatsår då det var förbjudet att skörda och så, passar väl in som förklaring till hur Matteus 6:26 kan läsas i en situation då folk blir oroliga för sin försörjning när de inte arbetar med jorden: ”Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de?” Denna tolkningsram har enligt mig många fördelar då vi konstruerar bilden av den historiske Jesus och försöker att förstå vad som var det centrala syftet för den tidigaste Jesusgruppen.
Var Judas Iskariot den ende av lärjungarna som förstod vem Jesus egentligen var? År 1978 gjordes ett sensationellt fynd i Egypten. I en gammal grav upptäcktes en handskrift med en gnostisk text från 100-talet som tidigare bara varit känd till namnet: Judasevangeliet. Manuskriptet kom snabbt på avvägar på antikvitetsbranschens svarta börs och blev först nyligen tillgängligt för forskningen. Inte förrän 2006 kunde den första internationella översättningen publiceras. Denna fascinerande text presenteras här i en kommenterad svensk översättning tillsammans med en beskrivning av dess tillkomsttid och en analys av innehållet. Judasevangeliet, visar det sig, utgör en elegant och underfundig drift med den kyrka som senare skulle komma att betraktas som den officiella. Författaren fördjupar sig också i frågan om vem den historiske Judas Iskariot var och hans roll i förhållande till Jesus. Kan det ha varit så att Jesus aktivt sökte kontakt med de religiösa myndigheterna i Jerusalem, och att Judas var den som skulle förmedla en sådan kontakt? Vilket var i så fall deras ärende, och varför gick initiativet snett? Genom en filologisk och socioekonomisk analys presenterar författaren en ny hypotes om den historiske Jesus och Judas Iskariot samt bidrar med ett inlägg i den livliga debatten om Judasevangeliet.
Världen sågs ofta som en mardröm av antikens gnostiker. Publikationen är populärvetenskaplig och beskriver hur andens vandring från okunskap till insikt ter sig i Sanningens Evangelium från NagHammadi.
Already in the second century, the Church Father Irenaeus warned against reading the Gospel of Truth that was used among the so-called Valentinians. For more than one and a half millennium GospTruth was lost until in the 1950s a Coptic text was discovered that could be a translation of that work both loved and hated. Since the discovery scholars have tried to determine whether the Coptic text represents the one mentioned by Irenaeus, and whether its author might even be the famous Gnostic teacher Valentinus of Alexandria. The text is very complex and the present study the first attempt to use text linguistic tools for analysing GospTruth. A new and sometimes radically different translation is presented, and an hypothesis of date of redaction and authorship is put forward. Previously Gnostic texts have usually been read in light of the reports of the Church Fathers. In this study an attempt is made to detect topics that were interesting for the Valentinians and that have so far been neglected. The analysis presents a new ethical debate among early Christians regarding the Biblical law, and a hypothesis of how the author of GospTruth wanted his or her community to act towards the neighbouring communities is elaborated. In addition my investigation draws attention to an interpretation of the crucifixion that seems to have distinguished Valentinians from others. For a long time scholars depicted the Gnostics as evil opponents to the church. During the last decades this view has been criticized, and today many scholars abandon the term Gnostic altogether, and instead only use the term Christian. In my opinion such an approach risks to conceal the unique features of Valentinianism, and the results of the present study will hopefully shed new light on a branch of Christianity which still is relatively unexplored.
No longer scholars expect valentinian texts to advocate indifference to ethics, libertinian or radically ascetic stereotyped positions. On the part of the Gospel of Truth the discussions on the paraenesis on page 32-33 has highlighted the use of wide spread Jewish and Christian ethical jargon. However, as page 33 of the Gospel of Truth is a philologically very difficult text the analysis of the ethical message has been seriously hampered in earlier scholarly works. I propose a new solution to these problems and claim that the Gospel of Truth exhorts an ethic that does not relate itself to any cosmic order. In this manner the Gospel of Truth represents an ethical perspective that is a consequence of a sharply anticosmic worldview. To violate or to follow cosmic laws is equally bad as both these attitudes relates to a fallen system, which is based on punishment that causes fear. The receivers of knowledge instead ought to follow the will of the Father of truth. The practical behaviour may or may not coincide with a cosmic code of conduct, but this is irrelevant for those who pertain to the knowledge of the Father. On this basis I construe a social setting for the text, and discuss in what way this effects the interpretation of the general message of the Gospel of Truth.