du.sePublikationer
Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
1 - 40 av 40
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • chicago-author-date
  • chicago-note-bibliography
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1.
    Andersson, Caroline
    et al.
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Vårdvetenskap.
    Bondesson, Maria
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Vårdvetenskap.
    En kvalitativ intervjustudie om implementeringsprocessen av ett projekt för att stärka stöd och rehabilitering efter förvärvad hjärnskada.2019Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Kunskap om implementering är viktigt för att nya metoder ska bli integrerade med ordinarie arbetssätt och nå de som kan ha nytta av dem. För att förbättra det långsiktiga stödet för personer med förvärvad hjärnskada har ett samverkansprojekt genomförts i Region Stockholm under tre år.

    Syfte: Att med fokus på Normalization Process Theory (NPT) beskriva chefers och medarbetares erfarenheter av en implementeringsprocess i projektet Hjärna Tillsammans.

    Metod: En deskriptiv studie med kvalitativ ansats där intervjuer användes som datainsamlingsinstrument och olika verksamheter i projektet Hjärna Tillsammans var representerade. Analysen gjordes med en kvalitativ innehållsanalys med en deduktiv ansats där NPT utgjorde det teoretiska ramverket.

    Resultat: Analysen resulterade i tolv subkategorier under de fyra huvudkategorierna som NPT är uppbyggt av. Respondenterna beskrev projektet på olika sätt men majoriteten beskrev projektet och samverkan mellan verksamheter som värdefullt för att målgruppen ska få ett bättre stöd i sin sjukdom. En svårighet vid implementeringsarbetet var att nå målgruppen. För att engagera medarbetare har projektet spridits exempelvis på olika möten men det har sällan gjorts med en plan för arbetet.

    Slutsats: Vid implementering av komplexa interventioner krävs en samstämmighet hos de som ska implementera projektet. Det kan även vara av värde att ha en plan för implementering och använda sig av metoder som främjar implementeringsprocessen.

  • 2. Arefalk, Gabriel
    et al.
    Hergens, Maria-Pia
    Ingelsson, Erik
    Ärnlöv, Johan
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Medicinsk vetenskap.
    Michaëlsson, Karl
    Lind, Lars
    Ye, Weimin
    Nyrén, Olof
    Lambe, Mats
    Sundström, Johan
    Smokeless tobacco (snus) and risk of heart failure: results from two Swedish cohorts2010Ingår i: Journal of Hypertension, ISSN 0263-6352, E-ISSN 1473-5598, Vol. 28, nr suppl.A, s. E48-E49Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
  • 3. Arefalk, Gabriel
    et al.
    Hergens, Maria-Pia
    Ingelsson, Erik
    Ärnlöv, Johan
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Medicinsk vetenskap.
    Michaëlsson, Karl
    Lind, Lars
    Ye, Weimin
    Nyrén, Olof
    Lambe, Mats
    Sundström, Johan
    Smokeless tobacco (snus) and risk of heart failure: results from two Swedish cohorts2012Ingår i: European Journal of Cardiovascular Prevention & Rehabilitation, ISSN 1741-8267, E-ISSN 1741-8275, Vol. 19, nr 5, s. 1120-1127Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Background: Oral moist snuff (snus) is discussed as a safer alternative to smoking, and its use is increasing. Based on its documented effect on blood pressure, we hypothesized that use of snus increases the risk of heart failure.

    Design: Two independent Swedish prospective cohorts; the Uppsala Longitudinal Study of Adult Men (ULSAM), a community-based sample of 1076 elderly men, and the Construction Workers Cohort (CWC), a sample of 118,425 never-smoking male construction workers. Methods: Cox proportional hazards models were used to investigate possible associations of snus use with risk of a first hospitalization for heart failure.

    Results: In ULSAM, 95 men were hospitalized for heart failure, during a median follow up of 8.9 years. In a model adjusted for established risk factors including past and present smoking exposure, current snus use was associated with a higher risk of heart failure [hazard ratio (HR) 2.08, 95% confidence interval (CI) 1.03-4.22] relative to non-use. Snus use was particularly associated with risk of non-ischaemic heart failure (HR 2.55, 95% CI 1.12-5.82). In CWC, 545 men were hospitalized for heart failure, during a median follow up of 18 years. In multivariable-adjusted models, current snus use was moderately associated with a higher risk of heart failure (HR 1.28, 95% CI 1.00-1.64) and non-ischaemic heart failure (HR 1.28, 95% CI 0.97-1.68) relative to never tobacco use.

    Conclusion: Data from two independent cohorts suggest that use of snus may be associated with a higher risk of heart failure.

  • 4.
    Axelsson, Johanna
    et al.
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Medicinsk vetenskap.
    Tellström, Linda
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Medicinsk vetenskap.
    Mobil hälsa (m-hälsa) genom användning av mobiltelefon som intervention för barn med övervikt eller fetma.: En systematisk litteraturstudie.2018Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund:

    Förekomsten av övervikt och fetma bland barn ökar i stora delar av världen.

    Brist på fysisk aktivitet är en av orsakerna bakom övervikt och fetma. För barn med

    fetma kan små mängder fysisk aktivitet ha stora positiva hälsoeffekter. Det finns ett

    behov av att utveckla nya effektiva strategier för att öka mängden fysisk aktivitet bland

    barn med övervikt eller fetma. Mobil hälsa (m-hälsa) används som ett paraplybegrepp

    för hälsotjänster förmedlade genom mobila enheter och definieras som ”medicinsk eller

    offentlig hälsoutövning som stöds av mobila enheter så som mobiltelefoner, anordningar

    för patientövervakning, personliga digitala assistenter och andra trådlösa enheter”. En

    potentiell strategi för att påverka mängden fysisk aktivitet bland barn med övervikt eller

    fetma är m-hälsa genom användning av mobiltelefon.

    Syfte:

    Att kartlägga och beskriva vilka interventioner med m-hälsokomponent genom

    användning av mobiltelefon som utvärderat fysisk aktivitet eller Body Mass Index

    (BMI) bland barn med övervikt eller fetma.

    Metod:

    En systematisk litteraturstudie där studier som beskrev interventioner med mhälsokomponenter

    för målgruppen barn 0-18 år med övervikt eller fetma inkluderades.

    Sökning genomfördes i tre vetenskapliga databaser.

    Resultat:

    Sökningarna resulterade i 649 studier av vilka 16 mötte uppsatta

    inklusionskriterier. M-hälsokomponenten innefattade i de flesta studier användning av

    sms och i några studier användning av app. Funktionen med m-hälsokomponenten

    studerades och delades in i självregistrering, kommunikation, uppmuntran, utbildning

    och påminnelse. De inkluderade studierna rapporterade olika former av BMI där två

    studier visade på signifikanta skillnader mellan interventions-och kontrollgrupp med

    störst minskning för interventionsgruppen. Få studier rapporterade objektivt mätt tid i

    fysisk aktivitet på måttlig till hög intensitet.

    Slutsats:

    Den vanligast förekommande interventionen med m-hälsokomponent genom

    användning av mobiltelefon bland barn med övervikt eller fetma var sms. För att kunna

    förstå och jämföra på vilket sätt m-hälsa kan användas skulle ett ramverk för beskrivning

    av dessa interventioner underlätta.

  • 5. Bassil, A K
    et al.
    Häglund, Y
    Brown, J
    Rudholm Feldreich, Tobias
    Hellström, P M
    Näslund, E
    Lee, K
    Sanger, G J
    Little or no ability of obestatin to interact with ghrelin or modify motility in the rat gastrointestinal tract.2007Ingår i: British Journal of Pharmacology, ISSN 0007-1188, E-ISSN 1476-5381, Vol. 150, nr 1Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    BACKGROUND AND PURPOSE: Obestatin, encoded by the ghrelin gene may inhibit gastrointestinal (GI) motility. This activity was re-investigated.

    EXPERIMENTAL APPROACH: Rat GI motility was studied in vitro (jejunum contractility and cholinergically-mediated contractions of forestomach evoked by electrical field stimulation; EFS) and in vivo (gastric emptying and intestinal myoelectrical activity). Ghrelin receptor function was studied using a GTPgammaS assay and transfected cells.

    KEY RESULTS: Contractions of the jejunum or forestomach were unaffected by obestatin 100 nM or 0.01-1000 nM, respectively (P>0.05 each; n=4-18). Obestatin (0.1-1 nM) reduced the ability of ghrelin 1 microM to facilitate EFS-evoked contractions of the stomach (increases were 42.7+/-7.8% and 21.2+/-5.0 % in the absence and presence of obestatin 1 nM; P<0.05; n=12); higher concentrations (10-1000 nM) tended to reduce the response to ghrelin but changes were not statistically significant. Similar concentrations of obestatin did not significantly reduce a facilitation of contractions caused by the 5-HT(4) receptor agonist prucalopride, although an inhibitory trend occurred at the higher concentrations (increases were 69.3+/-14.0% and 42.6+/-8.7% in the absence and presence of 1000 nM obestatin; n=10). Obestatin (up to 10 microM) did not modulate recombinant ghrelin receptor function. Ghrelin increased gastric emptying and reduced MMC cycle time; obestatin (1000 and 30,000 pmol kg(-1) min(-1)) had no effects. Obestatin (2500 pmol kg(-1) min(-1), starting 10 min before ghrelin) did not prevent the ability of ghrelin (500 pmol kg(-1) min(-1)) to shorten MMC cycle time.

    CONCLUSIONS AND IMPLICATIONS: Obestatin has little ability to modulate rat GI motility.

  • 6.
    Bergling, Hanna
    et al.
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Vårdvetenskap.
    Landin, Terese
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Vårdvetenskap.
    Upplevelsen av gångträning med Hybrid Assistive Limb (HAL) hos personer med stroke: En intervjustudie2019Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Förbättrad gångförmåga är ett av de vanligaste målen som personer med stroke uttrycker. Gångträning med Hybrid Assistive Limb (HAL) möjliggör intensiv och repetitiv träning och har visat sig säker att använda vid rehabilitering efter stroke. Det saknas kvalitativ forskning som beskriver hur personer med stroke upplever gångträning med HAL.

    Syfte: Att beskriva hur personer med stroke upplever gångträning med HAL.

    Metod: En intervjustudie utfördes på personer med stroke (n = 18) som deltagit i gångstudie med HAL och som hade god kommunikativ förmåga. En semistrukturerad intervjuguide användes och intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.

    Resultat: Gångträning med HAL beskrevs som utmanande fysiskt och psykiskt vilket mestadels beskrevs som positivt. Dock upplevde flera att gångträning med HAL tog all deras energi och påverkade förmågan att delta i andra aktiviteter. De flesta upplevde förbättringar av styrka, kondition och balans. Flera upplevde förbättrad gångförmåga och positiv inverkan på sitt självförtroende. Att ha HAL på sig beskrevs som tungt och klumpigt. Gångträning med HAL upplevdes som rolig och meningsfull.

    Slutsats: Deltagarna beskrev att gångträning med HAL var ansträngande och förbättrade förmågan att gå och olika kroppsfunktioner. Fördelar med träning med HAL var att deltagarna tyckte det var roligt och meningsfullt. Fler kvalitativa studier behövs för att utforska upplevelsen av gångträning med HAL.

  • 7.
    Berterud Andersson, Catarina
    et al.
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Medicinsk vetenskap.
    Dennis, Katarina
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Medicinsk vetenskap.
    Lumbal spinal stenos och fotbäddar: Kan av formgjutna fotbäddar minska kvarstående ländrygg- och bensmärta hos patienter som opererats för lumbal spinal stenos? En kvasi-experimentell jämförande studie.2018Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Lumbal spinal stenos (LSS) är ett vanligt förekommande patologiskt tillstånd i ländryggen. Det vanligaste målet för interventioner vid behandling av LSS är minskad smärta i rygg och ben. Kunskapsläget gällande fotbäddar vid ländryggssmärta är bristfälligt. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om individuellt utformade fotbäddar minskar självskattad smärtintensitet i rygg och i ben bland patienter med kvarstående smärta efter operation för LSS. Syftet var också att jämföra interventionsgruppens självskattade smärtintensitet i rygg och ben samt ryggrelaterade funktion efter interventionen med hur en kontrollgrupp, som genomgått samma operation två år tidigare, skattade vid sin ettårs-uppföljning. Metod: Elva personer som opererats för LSS på Ryggkirurgiska kliniken i Strängnäs fick individuellt utformade fotbäddar i sex veckor. Bakgrundskaraktäristika var kön, ålder, självskattad smärta i rygg och ben samt självskattad ryggrelaterad funktion. Primära utfallsmått var smärtintensitet i rygg och ben, utvärderat med Numeric Rating Scale (NRS). Sekundärt utfallsmått var ryggrelaterad funktion mätt med Oswestry Low Back Pain Disability Index (ODI). Förändring av interventionsgruppens medianvärde för smärtintensitet före jämfört med efter intervention beräknades med Wilcoxon signed rank sum test (CI 95%). Uppföljningsvärdet på variablerna jämfördes med motsvarande värden från en kontrollgrupp vars data kom från Svenska ryggregistret, Swespine. Resultat: Det var ingen skillnad i självskattad smärtintensitet för rygg före och efter interventionen (p=0,76). Det var inte heller någon skillnad i självskattad smärtintensitet för ben före och efter intervention (p=0,40). Ingen skillnad sågs mellan interventionsgruppens uppföljningsvärde och kontrollgruppens skattningar vid ettårskontroll avseende smärta i rygg (p=0,078) eller ben (p=0,85). Slutsats: Resultatet i denna studie visade ingen skillnad i självskattad smärtintensitet avseende rygg- eller bensmärta hos interventionsgruppen efter sex veckors användning av fotbäddar. Det var ingen skillnad för självskattad smärtintensitet för rygg- eller bensmärta mellan interventionsgrupp och kontrollgrupp.

  • 8. Blom, Elin S
    et al.
    Wang, Yijing
    Skoglund, Lena
    Uppsala universitet.
    Hansson, Anita C
    Ubaldi, Massimo
    Lourdusamy, Anbarasu
    Sommer, Wolfgang H
    Mielke, Matthew
    Hyman, Bradley T
    Heilig, Markus
    Lannfelt, Lars
    Nilsson, Lars N G
    Ingelsson, Martin
    Increased mRNA Levels of TCF7L2 and MYC of the Wnt Pathway in Tg-ArcSwe Mice and Alzheimer's Disease Brain.2010Ingår i: International Journal of Alzheimer's Disease, ISSN 2090-8024, E-ISSN 2090-0252, Vol. 2011Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Several components in the Wnt pathway, including β-catenin and glycogen synthase kinase 3 beta, have been implied in AD pathogenesis. Here, mRNA brain levels from five-month-old tg-ArcSwe and nontransgenic mice were compared using Affymetrix microarray analysis. With surprisingly small overall changes, Wnt signaling was the most affected pathway with altered expression of nine genes in tg-ArcSwe mice. When analyzing mRNA levels of these genes in human brain, transcription factor 7-like 2 (TCF7L2) and v-myc myelocytomatosis viral oncogene homolog (MYC), were increased in Alzheimer's disease (AD) (P < .05). Furthermore, no clear differences in TCF7L2 and MYC mRNA were found in brains with frontotemporal lobar degeneration, suggesting that altered regulation of these Wnt-related genes could be specific to AD. Finally, mRNA levels of three neurogenesis markers were analyzed. Increased mRNA levels of dihydropyrimidinase-like 3 were observed in AD brain, suggesting that altered Wnt pathway regulation may signify synaptic rearrangement or neurogenesis.

  • 9.
    Ekdahl, Victor
    et al.
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Medicinsk vetenskap.
    Lindblom, Johan
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Medicinsk vetenskap.
    Behandling av iliotibialbandssyndrom hos löpare: En strukturerad litteraturstudie2018Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Löpning är en populär motionsform runt om i världen. Iliotibialbandssyndrom (ITBS) är en av de vanligaste överbelastningsskadorna hos löpare. Flera olika konservativa behandlingsmetoder har studerats, men evidensen för dessa är begränsad och otillräcklig för att stödja en specifik behandlingsmetod. Syfte: Att genom en strukturerad litteraturstudie beskriva vilka konservativa behandlingsmetoder som studerats för löpare med ITBS samt vilken effekt dessa behandlingsmetoder rapporterats ha på smärta. Metod: En sökning för att identifiera relevanta artiklar genomfördes i databaserna PubMed, Cinahl, Scoupus och Web of Science. De söktermer som användes var iliotibial band syndrome, iliotibial band friction syndrome och iliotibial band strain. En grovsållning av titlar och abstrakt utfördes. Potentiellt relevanta artiklar hämtades i fulltext, och därefter utfördes en relevansbedömning. Inkluderade artiklars metodologiska kvalité granskades. En etisk granskning utfördes av samtliga inkluderade artiklar. Resultat: Fyra randomiserade kontrollerade studier och två kohortstudier inkluderades. De interventioner som studerades i artiklarna var korrektion av tänkta etiologier till löprelaterade skador, anti-inflammatoriskt / smärtstillande läkemedel, djup tvärfriktionsmassage, höftstärkande rehabiliteringsprogram, kortikosteroid injektion samt stötvågsbehandling jämfört med manuell terapi. Många av interventionerna reducerade smärta, dock i varierande grad. I två av studierna var det ingen signifikant skillnad i reducering av smärta mellan interventions- och kontrollgrupp. Artiklarna hade varierande metodologisk kvalité. Slutsats: Trots att ITBS är vanligt förekommande hos löpare har relativt få studier undersökt dess konservativa behandlingsmetoder. Flera av studierna indikerade positiva resultat i form av smärtreduktion men det föreligger svårigheter i att dra slutsatser om effekt från behandlingsmetoderna på grund av metodologiska svagheter.

  • 10.
    Flynner, Kristina
    et al.
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Medicinsk vetenskap.
    Hagström Backe, Kerstin
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Medicinsk vetenskap.
    Innehållsvalidering av den svenska preliminära San Salvadourskalan: En modifierad Delphistudie2018Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Smärta är mer vanligt förekommande hos vuxna personer med flerfunktionsnedsättning jämfört med normalbefolkningen. Vuxna personer med flerfunktionsnedsättning är helt beroende av att personer i omgivningen uppmärksammar och kontinuerligt kartlägger deras smärta. Valida och reliabla bedömningsinstrument för smärta på svenska framtagna för vuxna personer med flerfunktionsnedsättning saknas.

    Syfte: Att undersöka innehållsvaliditeten hos den svenska preliminära versionen av San Salvadourskalan för vuxna personer med flerfunktionsnedsättning.

    Metod: I en Delphistudie med två rundor undersöktes innehållsvaliditeten för den svenska preliminära San Salvadourskalan. En enkät skapades och skickades via e-post till tretton experter i kliniskt arbete med vuxna personer med flerfunktionsnedsättning, vilka skattade relevansen av frågor i basfrågeformulär, smärtbedömningsskala samt texten tillhörande skalstegen i den. Item content validity index (I-CVI) beräknades för frågorna och Scale content validity index universal agreement (S-CVI UA) samt Scale content validity index average (S-CVI Ave) beräknades för skalan som helhet.

    Resultat: I-CVI för basfrågor, smärtbedömningsfrågor samt texten tillhörande dess skalsteg låg över 0,78 för flertalet frågor. S-CVI UA låg under 0,80 för alla delar. S-CVI Ave låg lika med eller över 0,90 för alla delar utom för texten i skalstegen i runda två.

    Slutsats: Utifrån experternas skattningar hade frågorna ett övervägande utmärkt I-CVI. Fortsatta studier av skalans innehållsvaliditet behövs för att kunna bedöma om den svenska preliminära San Salvadourskalan kan anses som valid för att bedöma beteenden som kan bero på smärta hos vuxna personer med flerfunktionsnedsättning.

  • 11. Giedraitis, V
    et al.
    Hedlund, M
    Skoglund, Lena
    Uppsala universitet.
    Blom, E
    Ingvast, S
    Brundin, R
    Lannfelt, L
    Glaser, A
    New Alzheimer's disease locus on chromosome 8.2006Ingår i: Journal of Medical Genetics, ISSN 0022-2593, E-ISSN 1468-6244, Vol. 43, nr 12Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    BACKGROUND: Family history is one of the most consistent risk factors for dementia. Therefore, analysis of families with a distinct inheritance pattern of disease can be a powerful approach for the identification of previously unknown disease genes.

    OBJECTIVE: To map susceptibility regions for Alzheimer's disease.

    METHODS: A complete genome scan with 369 microsatellite markers was carried out in 12 extended families collected in Sweden. Age at disease onset ranged from 53 to 78 years, but in 10 of the families there was at least one member with age at onset of < or =65 years. Mutations in known early-onset Alzheimer's disease susceptibility genes have been excluded. All people were genotyped for APOE, but no clear linkage with the epsilon4 allele was observed.

    RESULTS: Although no common disease locus could be found in all families, in two families an extended haplotype was identified on chromosome 8q shared by all affected members. In one of the families, a non-parametric multimarker logarithm of the odds (LOD) score of 4.2 (p = 0.004) was obtained and analysis based on a dominant model showed a parametric LOD score of 2.4 for this region. All six affected members of this family shared a haplotype of 10 markers spanning about 40 cM. Three affected members in another family also shared a haplotype in the same region.

    CONCLUSION: On the basis of our data, we propose the existence of a dominantly acting Alzheimer's disease susceptibility locus on chromosome 8.

  • 12.
    Gunnesson, Linnea
    et al.
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Medicinsk vetenskap.
    Zetterlund, Anna
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Medicinsk vetenskap.
    Fysisk aktivitetsnivå, smärtintensitet och funktionsnedsättning hos personer med ländryggssmärta: - En enkätstudie2018Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund

    Ländryggssmärta är mycket vanligt förekommande i västvärlden. Det innebär stort

    lidande för individen och stora kostnader för samhället. Idag behandlas ryggsmärta

    med information om att vara aktiv och vid behov rådgivning om smärtstillande

    läkemedel. Mer kunskap behövs gällande fysisk träning som prevention och

    behandling av akut- och subakut ländryggssmärta.

    Syfte

    Syftet med studien var att, för patienter med akut- och subakut ländryggsmärta,

    beskriva den fysiska aktivitetsnivån samt eventuella skillnader i smärtintensitet

    och funktionsnedsättning mellan grupper med olika aktivitetsnivåer. Syftet var

    även att undersöka samband mellan aktivitetsnivå och smärtintensitet respektive

    aktivitetsnivå och funktionsnedsättning.

    Metod

    Studien var en enkätstudie med tvärsnittsdesign. Deltagarna var 15 patienter, 9

    kvinnor och 6 män, medelålder 49,2 år, som sökt vård för akuta eller subakuta

    ländryggsbesvär till 4 olika primärvårdsenheter. Fysisk aktivitetsnivå skattades via

    Socialstyrelsens indikatorfrågor för fysisk aktivitet, smärtan med numerisk

    skattningsskala 0-10 (NRS) och Roland Morris Disability Questionnaire (RMDQ)

    besvarades. Data sammanställdes med deskriptiv statistik, skillnader testades med

    Mann-Whitney U-test och samband analyserades med Spearmans

    korrelationskoefficient.

    Resultat

    Åtta av 15 deltagare uppnådde Världshälsoorganisationens (WHO)

    rekommendationer för fysisk aktivitet (> 150 minuter i veckan). De som ägnade

    sig åt fysisk träning minst 90 minuter per vecka hade medianvärde NRS 5,5 och

    RMDQ 8, för de som tränade mindre var motsvarande värden NRS 7,5 (p=0,153)

    och RMDQ 11,5 (p=0,175). Ett svagt negativt samband identifierades mellan NRS

    (r=-0,316,) och nivå av fysisk aktivitet medans sådant samband mellan RMDQ och

    fysisk aktivitetsnivå var negligerbart (r=-0,158).

    Slutsats

    Det var ingen statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna som tränade minst

    90 minuter per vecka och de som tränade mindre gällande varken smärtintensitet

    eller funktionsnedsättning. Ett svagt negativt men ej statistiskt signifikant

    samband kan ses mellan fysisk aktivitetsnivå och smärtintensitet.

  • 13.
    Hildingsson, Victoria
    et al.
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Medicinsk vetenskap.
    Clarström, Anders
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Medicinsk vetenskap.
    Kartläggning av fysioterapeutiska interventioner i multimodal smärtrehabilitering inom primärvården.: En enkätstudie.2018Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund:

    Långvarig smärta är ett stort folkhälsoproblem som innebär stora kostnader för

    samhället och självklart också stort lidande för individen. Multimodal smärtrehabilitering

    (MMR) innebär att olika yrkeskategorier arbetar gemensamt kring dessa patienter.

    Forskningen visar måttligt till starkt vetenskapligt stöd för MMR vid komplex

    smärtproblematik. Det finns kunskapsluckor kring vilken typ av fysioterapeutiska

    interventioner som används vid multimodal smärtrehabilitering.

    Syfte:

    Syftet med studien var att kartlägga fysioterapeuternas arbete inom ramen för

    multimodal smärtrehabilitering i primärvården.

    Metod:

    Enkätstudie av tvärsnittstyp med kvantitativ ansats baserad på en egenkonstruerad

    webbenkät. Populationen utgjordes av fysioterapeuter anslutna till Nationella Registret över

    Smärtrehabilitering (NRS) primärvård och resultatet bygger på de 23 fysioterapeuter som

    valde att svara på webbenkäten.

    Resultat:

    Resultaten baseras på svar från 71 % av de NRS-anslutna klinikerna.

    Sammanfattning av resultaten visade framför allt att råd/undervisning samt olika former av

    fysisk träning utgjorde grunden i fysioterapeutens arbete inom MMR-team i primärvården.

    Det framkommer att så gott som alla patienter träffade fysioterapeut under

    behandlingsperioden. Det var en klar övervikt mot gruppbehandling eller en kombination av

    grupp och individuell behandling gällande de fysioterapeutiska interventionerna.

    Behandlingsperioderna var för det mesta fyra till elva veckor där patienten träffade

    fysioterapeut oftast varje vecka eller flera gånger/vecka. I primärvårdens MMR-team var

    fysioterapeut, arbetsterapeut, KBT terapeut, läkare och rehabkoordinator de vanligast

    förekommande yrkeskategorierna i teamen.

    Slutsats:

    Fysioterapeuten har en central roll i primärvårdens MMR-team och använder sig

    primärt av evidensbaserade, aktiva interventioner.

  • 14.
    Hultén, Petra
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Medicinsk vetenskap.
    Upplevelser av behandlingskonceptet Lee Silverman Voice Treatment BIG bland personer med Parkinsons sjukdom: -­ En kvalitativ intervjustudie2018Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Dagens forskning fokuseras främst på de mätbara effekterna av fysioterapeutiska interventioner vid Parkinsons sjukdom och i mindre utsträckning på personernas upplevelser av behandling. Forskning som beskriver personers upplevelser av Lee Silverman Voice Treatment BIG (LSVT BIG) saknas.

    Syfte: Att undersöka och beskriva hur personer med diagnostiserad Parkinsons sjukdom upplever instruktörsledd individuell behandling utifrån behandlingskonceptet LSVT BIG.

    Metod: Kvalitativ ansats innefattande tre fokusgrupper om sammanlagt 19 personer med Parkinsons sjukdom som startat behandlingskonceptet LSVT BIG. Intervjufrågorna fokuserades på personernas upplevelser av behandlingsinterventionen. Intervjuerna transkriberades innan de analyserades genom kvalitativ innehållsanalys.

    Resultat: I analysen framkom två överordnade teman;; Förutsättningar för behandlingseffekter som innefattar kategorierna En stor satsning, Betydelsen av instruktörens roll, Eget ansvar och Stöd från omgivningen. Det andra temat var Behandlingseffekter av LSVT BIG vilket innefattar kategorierna Fysiska, Psykiska och Sociala effekter samt Beteendeförändring.

    Slutsats: För goda resultat av LSVT BIG krävs en stor satsning av individen, av dennes anhöriga och av vården. Den stora satsningen kräver anpassningar av behandlingsinterventionen utifrån förutsättningar hos förutnämnda parter. Instruktörens roll, stöd från närstående, självdisciplin och en känsla av att kunna påverka sin situation definierades i resultaten som motiverande faktorer som ger förutsättningar för goda behandlingseffekter. Behandlingseffekterna upplevdes som mångfacetterade och återspeglade alla delar av den biopsykosociala modellen. Tydligast framkom förbättringar av forskningspersonernas fysiska funktioner vilka upplevdes överförbara till aktiviteter i det dagliga livet.

  • 15. Iggman, D
    et al.
    Ärnlöv, Johan
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Medicinsk vetenskap.
    Vessby, B
    Cederholm, T
    Sjögren, P
    Risérus, U
    Adipose tissue fatty acids and insulin sensitivity in elderly men2010Ingår i: Diabetologia, ISSN 0012-186X, E-ISSN 1432-0428, Vol. 53, nr 5, s. 850-857Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Aims/hypothesis: Dietary fatty acids may affect insulin sensitivity. Adipose tissue fatty acid composition partly reflects long-term dietary intake, but data from large studies regarding relationships with insulin sensitivity are lacking. We aimed to determine the association between adipose tissue fatty acids and insulin sensitivity in elderly Swedish men. Methods In a cross-sectional analysis of the community-based Uppsala Longitudinal Study of Adult Men (n?=?795, mean age 71 years), adipose tissue biopsies were obtained and fatty acid composition was determined by gas–liquid chromatography. Insulin sensitivity was measured directly by a euglycaemic clamp. Results Palmitic acid (16:0), the major saturated fatty acid (SFA) in the diet and in adipose tissue, was negatively correlated with insulin sensitivity (r?=?-0.14), as were 16:1 n-7 (r?=?-0.15), 20:3 n-6 (r?=?-0.31), 20:4 n-6 (r?=?-0.38), 22:4 n-6 (r?=?-0.37) and 22:5 n-3 (r?=?-0.24; p?<?0.001 for all). Some minor SFAs were positively correlated; 12:0 (r?=?0.46), 14:0 (r?=?0.32), 17:0 (r?=?0.21) and 18:0 (r?=?0.41; p?<?0.001 for all), as were essential polyunsaturated fatty acids (PUFAs) 18:2 n-6 (r?=?0.10, p?<?0.01) and 18:3 n-3 (r?=? 0.16, p?<?0.001). Docosahexaenoic acid (22:6 n-3) was negatively correlated (r?=?-0.11, p?<?0.01), whereas eicosapentaenoic acid (20:5 n-3) was not (r?=?-0.02, NS). Most associations diminished or disappeared in lean individuals, indicating an effect of obesity. Conclusions/interpretation Adipose tissue enriched with palmitic acid and depleted of essential PUFAs is associated with insulin resistance. The positive association between minor SFAs and insulin sensitivity merits further investigation.

  • 16. Ingelsson, Martin
    et al.
    Ramasamy, Karunya
    Cantuti-Castelvetri, Ippolita
    Skoglund, Lena
    Uppsala universitet.
    Matsui, Toshifumi
    Orne, Jennifer
    Kowa, Hasimoto
    Raju, Susan
    Vanderburg, Charles R
    Augustinack, Jean C
    de Silva, Rohan
    Lees, Andrew J
    Lannfelt, Lars
    Growdon, John H
    Frosch, Matthew P
    Standaert, David G
    Irizarry, Michael C
    Hyman, Bradley T
    No alteration in tau exon 10 alternative splicing in tangle-bearing neurons of the Alzheimer's disease brain.2006Ingår i: Acta Neuropathologica, ISSN 0001-6322, E-ISSN 1432-0533, Vol. 112, nr 4Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Defective splicing of tau mRNA, promoting a shift between tau isoforms with (4R tau) and without (3R tau) exon 10, is believed to be a pathological consequence of certain tau mutations causing frontotemporal dementia. By assessing protein and mRNA levels of 4R tau and 3R tau in 27 AD and 20 control temporal cortex, we investigated whether altered tau splicing is a feature also in Alzheimer's disease (AD). However, apart from an expected increase of sarcosyl-insoluble tau in AD, there were no significant differences between the groups. Next, by laser-capture microscopy and quantitative PCR, we separately analyzed CA1 hippocampal neurons with and without neurofibrillary pathology from six of the AD and seven of the control brains. No statistically significant differences in 4R tau/3R tau mRNA were found between the different subgroups. Moreover, we confirmed the absence of significant ratio differences in a second data set with laser-captured entorhinal cortex neurons from four AD and four control brains. Finally, the 4R tau/3R tau ratio in CA1 neurons was roughly half of the ratio in temporal cortex, indicating region-specific differences in tau mRNA splicing. In conclusion, this study indicated region-specific and possibly cell-type-specific tau splicing but did not lend any support to overt changes in alternative splicing of tau exon 10 being an underlying factor in AD pathogenesis.

  • 17. Kyriacou, Andreas
    et al.
    Johansson, Sverker
    Högskolan för lärande och kommunikation, Högskolan i Jönköping, HLK, Ämnesforskning.
    Why language evolution research might help in identifying biologically plausible linguistic processing primitives2006Ingår i: The Science of Aphasia VII, 7-12 Sept 2006, Sardinia, 2006Konferensbidrag (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 18.
    Lamers, Petrus
    et al.
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Vårdvetenskap.
    Sagnérius, Linda
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Vårdvetenskap.
    Prognostiska faktorer för att inte fullfölja multimodal smärtrehabilitering2019Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Långvarig smärta är vanligt förekommande och orsakar stort lidande. Multimodal rehabilitering (MMR) är en behandlingsmetod som erbjuds patienter med komplexa rehabiliteringsbehov. Behandlingsföljsamhet definieras hur väl patientens beteende överensstämmer med de rekommendationer patienten kommit överens med sin vårdgivare och har betydelse för behandlingsresultatet. Lite är känt idag om prognostiska faktorer för behandlingsföljsamheten vid MMR. Identifiering av hinder som kan förklara varför patienter inte slutför behandling är därför viktigt för att kunna optimera behandlingseffekterna.

    Syfte: Att undersöka vilka faktorer som hade betydelse för att inte fullfölja ett MMR 2 program hos patienter med komplex långvarig smärta.

    Metod: Projektet var en prospektiv kohortstudie. Studiepopulation var patienter mellan 18– 67 år med långvarig smärta, som påbörjade ett MMR program mellan 2009–2016, registrerade i det Nationella Registret över Smärtrehabilitering (NRS). Trettiosex variabler fanns tillgängliga, utfallsmåttet var fullfölja eller ej fullfölja MMR. För att identifiera variabler med störst betydelse för behandlingsföljsamhet skapades regressionsmodeller med logistisk regression. Modellens diskriminativa förmåga testades och goodness of fit bedömdes.

    Resultat: De tre viktigaste faktorerna som ökade odds för att inte slutföra MMR 2 var patienter med hög smärtintensitet, patienter i yngre ålderskategori och låg motivation. Modellens diskriminativa förmåga var undermålig, goodness of fit var inte signifikant.

    Slutsats: Modellen kan inte predicera utfall för enskilda individer men ger informationen om vilka faktorer som historiskt har varit viktiga. På sikt kan identifiering av faktorer som försämrar följsamheten bidra till att anpassa MMR program och därmed skapa bättre förutsättningar så att flera patienter fullföljer rehabiliteringen.

  • 19.
    Larsson, Catarina
    et al.
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Medicinsk vetenskap.
    Lovén, Jessica
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Medicinsk vetenskap.
    Multimodal smärtrehabilitering i specialistvård: En kartläggning av fysioterapeutiska interventioner2018Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Långvarig smärta har konsekvenser på såväl individ- som samhällsnivå och är ett stort folkhälsoproblem. Forskning har visat måttligt till starkt vetenskapligt stöd för multimodal rehabilitering (MMR) vid komplex smärtproblematik. Vad fysioterapeuten använder för åtgärder inom MMR och hur samarbetet med andra yrkeskategorier ser ut finns dåligt beskrivet.

    Syfte: Att kartlägga fysioterapeutens arbete inom ramen för multimodal smärtrehabilitering inom specialistvården (MMR2).

    Metod: Webbenkätstudie där data samlades in från 71 fysioterapeuter som arbetade på enheter anslutna till Nationella registret över smärtrehabilitering (NRS).

    Resultat: Fysioterapeuternas arbete bestod framförallt av undervisning/råd och olika former av träning. Strategier för beteendeförändring, övningar i medveten närvaro/kroppsmedvetenhet och hemövningar var andra vanliga åtgärder. Acceptance and Commitment Therapy (ACT) och Kognitiv beteendeterapi (KBT) användes i flera moment av rehabiliteringen på många enheter. Rehabilitering i grupp var vanligast med aktiva åtgärder som till exempel träning. Rehabiliteringsperioden var vanligen 8-11 veckor, under vilken patienten träffade en fysioterapeut flera gånger i veckan. Teamen hade ett tätt samarbete med regelbundna teamträffar, uppföljningar och gemensamma åtgärder.

    Slutsats: Fysioterapeutens arbete inom MMR2 utgår från ett biopsykosocialt perspektiv där tyngdpunkten ligger i att återställa och/eller förbättra kroppsfunktion. Fysioterapeuterna har bred kompetens och lång erfarenhet vilket möjliggör att deras kunskaper om kroppen och rörelsesystemet kan integreras med åtgärder för beteendeförändring. Tillsammans med övriga yrkeskategorier täcker fysioterapeutens arbete in alla domäner i Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF). För en ökad förståelse kring vad som styr valet av fysioterapeutiska åtgärder inom MMR2 och hur arbetet med dessa åtgärder ser ut i den kliniska vardagen behövs fortsatt forskning.

  • 20.
    Löfbom, Linda
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Medicinsk vetenskap.
    Vidare i livet – inte tillbaka: Upplevelser av hur funktionsnedsättning och behandling påverkar livstillfredsställelsen hos vuxna personer med mjukdelssarkom.: En kvalitativ studie2018Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Mjukdelssarkom är en ovanlig cancerform som behandlas med kirurgi, strålbehandling och cytostatika. Dessa behandlingar kan orsaka funktionsnedsättning som påverkar livstillfredsställelsen hos individerna som drabbas. Livstillfredsställelse är den subjektiva upplevelsen av livskvalitet. Syfte: Beskriva hur livstillfredsställelsen påverkats av diagnos, behandling och funktionsnedsättning vid mjukdelssarkom. Metod: Kvalitativ ansats innefattande åtta semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna transkriberades före analys med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Genom analysen framkom ett övergripande tema Vidare i livet. Temat omfattar kategorierna Reaktion vid diagnos, Upplevelse av behandling, Livet efter sjukdom och Må bra Slutsats: Besvär förekommer i vardagen men individerna begränsas inte av dem, de upplever ingen funktionsnedsättning. Livstillfredsställelsen var påverkad under behandlingen. Efter avslutad behandling det vill säga vid tidpunkt för intervjun ansåg forskningspersonerna att deras livstillfredsställelse inte var påverkad.

  • 21.
    Malmberg, Kim
    et al.
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Vårdvetenskap.
    Sigfusson Nordgren, Jeanette
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Vårdvetenskap.
    Neuromuskulär elektrisk stimulering (NMES) som komplement under stabilitetsträning efter axelluxation: En interventionsstudie2019Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Axelluxation är den mest förekommande axelskadan i Sverige där individen kan utveckla axelinstabilitet till följd av recidiverande axelluxationer. Den vanligaste konservativa behandlingen är stabilitetsträning för rotatorcuffens muskulatur samt skapulakontroll. Tidigare studier har undersökt effekten av Neuromuskulär elektrisk stimulering (NMES) som komplement under träning av bland annat armbågs- och knäled, men oss veterligen har ingen tidigare studie undersökt denna effekt för axelinstabilitet.

    Syfte: Att genom en pilotstudie utvärdera effekten av NMES som ett komplement under stabilitetsträning avseende självskattad axelrelaterad livskvalité för vuxna individer med historia av recidiverande axelluxationer. Vidare syftades att utvärdera genomförbarheten av studieupplägget.

    Metod: Elva individer rekryterades varav sex stycken matchades till interventionsgruppen och resterande fem till kontrollgruppen. Träningsinterventionen pågick under sex veckor och omfattade tolv träningspass. Interventionsgruppen använde NMES som ett komplement under konventionell stabilitetsträning medan kontrollgruppen genomförde samma träning utan NMES. Deltagarnas självskattade axelrelaterade livskvalité mättes före och efter träningsinterventionen genom det validerade utvärderingsinstrumentet Western Ontario Shoulder Instability Index (WOSI). Efter träningsinterventionen analyserades mellan- och inomgruppsskillnader med hjälp av Mann-Whitney U-test respektive Wilcoxon signed-rank test.

    Resultat: Det fanns ingen skillnad avseende total WOSI-score mellan grupperna före (p = 0,47) eller efter (p = 0,36) träningsinterventionen. En förbättring över tid, alltså efter interventionen jämfört med före sågs i total WOSI-score (p = 0,028) inom interventionsgruppen, medan ingen förbättring hittades inom kontrollgruppen (p = 0,89).

    Slutsats: Förbättringen hos interventionsgruppen indikerar att NMES under konventionell stabilitetsträning kan vara ett effektivt alternativ för individer med axelinstabilitet, men ytterligare studier krävs för att verifiera NMES-träningens positiva effekter.

  • 22. McLaughlin, David
    et al.
    Karlsson, Fredrik
    a Division of Biomedical Sciences, The University of Edinburgh, Hugh Robson Building, George Square, Edinburgh.
    Tian, Natasha
    Pratt, Thomas
    Bullock, Simon L.
    Wilson, Valerie A.
    Price, David J.
    Mason, John O.
    Specific modification of heparan sulphate is required for normal cerebral cortical development2003Ingår i: Mechanisms of Development, ISSN 0925-4773, E-ISSN 1872-6356, Vol. 120, nr 12, s. 1481-1488Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Proteoglycans are cell surface and extracellular matrix molecules to which long, unbranched glycosaminoglycan side chains are attached. Heparan sulphate, a type of glycosaminoglycan chain, has been proposed as a co-factor necessary for signalling by a range of growth factors. Here we provide evidence that loss of 2-O-sulphation in heparan sulphate leads to a significant reduction in cell proliferation in the developing cerebral cortex. The gene encoding heparan sulphate 2-sulphotransferase (Hs2st) is expressed in embryonic cortex and histological analysis of mice homozygous for a null mutation in Hs2st indicated a reduction in the thickness of the embryonic cerebral cortex. Using 5′-bromodeoxyuridine (BrdU) incorporation assays we found a reduction of approximately 40% in labelling indices of cortical precursor cells at E12. Comparison of the fates of cortical cells born on E13 and E15 in Hs2st−/− mutant and wildtype littermate embryos revealed no differences in the pattern of cell migration. Our findings suggest a critical role for 2-O-sulphation of heparan sulphate proteoglycan (HSPG) in regulating cell proliferation during development of the cerebral cortex, perhaps through the modulation of cellular responses to growth factor signalling.

  • 23.
    Nerpin, Elisabet
    et al.
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Medicinsk vetenskap.
    Jarvis, Debbie
    Olivieri, M
    Gislason, T
    Olin, AC
    Jansson, Christer
    Malinovschi, Andrei
    Different relation between exhaled nitric oxide and lung function with regard to current smoking2018Konferensbidrag (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Background: Exhaled nitric oxide (FeNO) is a non-invasive marker of airway inflammation. Smokingreduces FeNO by 30-60%. Weak positive relation between lung function and FeNO has been inconsistently described. This has not been separately for smokers. Therefore we investigated the relation between lung function and FeNO with regard to smoking.

    Methods: FeNO and lung function post-bronchodilation (BD) were measured in 4813 subjects from the European Community Respiratory Health Survey III. GLI reference values were used. Smoking habits were self-reported.

    Results: Current smokers with FEV1 <lower limit of normal (LLN) had lower FeNO levels (ppb, geometric mean (95%CI)) than subjects with FEV1 ≥LLN: 10.1 (9.1, 11.1) vs 11.7 (11.3, 12.2), p=0.005, while the opposite was found in non-smokers: 20.0 (18.4, 21.6) vs 18.5 (18.2, 18.8), p=0.03. This interaction with current smoking was significant both before and after adjustments for study centres, age, BMI and gender (p=0.001 and p=0.004). Current smokers with FEV1/FVC <LLN had lower FeNO than current smokers with FEV1/FVC ≥LLN: 10.5 (9.4, 11.6) vs 11.6 (11.2, 12.1), p=0.04, and the opposite was found in non-smokers: 20.8 (19.1, 22.7) vs 18.4 (18.1, 18.8), p<0.001. There was a significant interaction with current smoking both in unadjusted and adjusted models (both p<0.001).

    Conclusion: Higher FeNO relates with lower FEV1 and FEV1/FVC-ratio among non-smoking individuals, suggesting that the obstruction is related with airways inflammation. In current smokers, higher FeNO relates with better preserved lung function and this finding warrants further studies to understand the underlying mechanisms. Presented on behalf of ECRHS III (www.ecrhs.org)

  • 24.
    Nerpin, Elisabet
    et al.
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Medicinsk vetenskap.
    Joao, F. A
    Alving, Kjell
    Jansson, Christer
    Malinovschi, Andrei
    Blood cell counts and C-reactive protein inrelation to lung function in NHANES 2007-20102018Konferensbidrag (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Background:

    Low-grade systemic inflammation is associated with impaired lung function. Few studies have examined if C-reactive protein (CRP), blood eosinophil (B-Eos), and blood neutrophil (B-Neu) counts offer additive information in relation to lung function. The aim of this study was to analyse associations between CRP, BEos, and B-Neu and effects on lung function, with special regards to additive information.

    Methods:

    Cross-sectional study on 7,753 participants, 20-80 years of age, in the National Health and Nutrition Examination Survey. Gender-based tertiles for CRP, B-Eos, and B-Neu were analyzed in relation to forced expiratory volume in 1 second (FEV1 % predicted), forced vital capacity (FVC % predicted), and FEV1/FVC ratio.

    Results:

    CRP, B-Eos, and B-Neu were inversely related to FEV1 and FVC. Only B-Eos and B-Neu were inversely related to FEV1/FVC ratio. Further, lower lung function was found with increased number of elevated

    inflammatory markers in the highest tertile (one, two or three vs. non elevated) for FEV1 (% predicted): β-coefficients (95% CI) -2.20(-2.98, -1.41), -4.43 (-5.39, -3.45), and -6.43(-8.07, -4.79), all P=0.001; FVC (% predicted): -1.70 (-2.42, -0.98), -3.17 (-4.06, -2.29), and -5.34 (-6.85, -3.84), all P=0.001.

    Conclusion:

    CRP, B-Eos, and B-Neu offer independent and additive information in relation to lower FEV1 and FVC in the general population. This indicates that a combination of biomarkers yields more information than the biomarkers assessed individually. The mechanisms appear to be different, as B-Neu and B-Eos seem to relate more closely to obstructive impairment, e.g., lower FEV1/FVC ratio, which was not found for CRP.

  • 25.
    Ohlsson, Anna B.
    et al.
    AlbaNova Univ Ctr, Dept Biochem, Royal Inst Technol, KTH,Sch Biotechnol, SE-10691 Stockholm, Sweden.
    Segerfeldt, Patrik
    Royal Inst Technol, KTH, Sch Chem Sci & Engn, Dept Chem, Ecol Chem Grp, SE-10044 Stockholm, Sweden.
    Lindström, Anders
    Högskolan Dalarna, Akademin Industri och samhälle, Skog- och träteknik.
    Borg-Karlson, Anna-Karin
    Royal Inst Technol, KTH, Sch Chem Sci & Engn, Dept Chem,Ecol Chem Grp, SE-10044 Stockholm, Sweden ; Univ Tartu, Inst Technol, EE-50090 Tartu, Estonia.
    Berglund, Torkel
    AlbaNova Univ Ctr, Dept Biochem, Royal Inst Technol, KTH,Sch Biotechnol, SE-10691 Stockholm, Sweden.
    UV-B exposure of indoor-grown Picea abies seedlings causes an epigenetic effect and selective emission of terpenes2013Ingår i: Zeitschrift für Naturforschung C - A Journal of Biosciences, ISSN 0939-5075, E-ISSN 1865-7125, Vol. 68, nr 3-4, s. 139-147Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Abstract: Terpenoids are involved in various defensive functions in plants, especially conifers. Epigenetic mechanisms, for example DNA methylation, can influence plant defence systems. The purpose of the present study was to investigate the influence of UV-B exposure on the release of terpenoids from spruce seedlings and on needle DNA methylation. Ten-week-old seedlings grown indoors were exposed to UV-B radiation during 4 h, and the volatile compounds emitted from the seedlings were analysed. Analysis of the volatiles 1, 3, and 22 d after this UV-B exposure showed that bornyl acetate, borneol, myrcene, and limonene contents increased during the first 3 days, while at day 22 the level of emission had returned to the control level. UV-B exposure decreased the level of DNA methylation in needles of young seedlings, reflected in methylation changes in CCGG sequences. Exposure of young seedlings to UV-B radiation might be a way to potentiate the general defensive capacity, improving their ability to survive in outdoor conditions. UV-B-induced defence is discussed in the light of epigenetic mechanisms.

  • 26. Ohrmalm, Christina
    et al.
    Eriksson, Ronnie
    Jobs, Magnus
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Medicinsk vetenskap.
    Simonson, Magnus
    Stromme, Maria
    Bondeson, Kare
    Herrmann, Bjorn
    Melhus, Asa
    Blomberg, Jonas
    Variation-tolerant capture and multiplex detection of nucleic acids: application to detection of microbes2012Ingår i: Journal of Clinical Microbiology, ISSN 0095-1137, E-ISSN 1098-660X, Vol. 50, nr 10, s. 3208-3215Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    In contrast to ordinary PCRs, which have a limited multiplex capacity and often return false-negative results due to target variation or inhibition, our new detection strategy, VOCMA (variation-tolerant capture multiplex assay), allows variation-tolerant, target-specific capture and detection of many nucleic acids in one test. Here we demonstrate the use of a single-tube, dual-step amplification strategy that overcomes the usual limitations of PCR multiplexing, allowing at least a 22-plex format with retained sensitivity. Variation tolerance was achieved using long primers and probes designed to withstand variation at known sites and a judicious mix of degeneration and universal bases. We tested VOCMA in situations where enrichment from a large sample volume with high sensitivity and multiplexity is important (sepsis; streptococci, enterococci, and staphylococci, several enterobacteria, candida, and the most important antibiotic resistance genes) and where variation tolerance and high multiplexity is important (gastroenteritis; astrovirus, adenovirus, rotavirus, norovirus genogroups I and II, and sapovirus, as well as enteroviruses, which are not associated with gastroenteritis). Detection sensitivities of 10 to 1,000 copies per reaction were achieved for many targets. VOCMA is a highly multiplex, variation-tolerant, general purpose nucleic acid detection concept. It is a specific and sensitive method for simultaneous detection of nucleic acids from viruses, bacteria, fungi, and protozoa, as well as host nucleic acid, in the same test. It can be run on an ordinary PCR and a Luminex machine and is suitable for both clinical diagnoses and microbial surveillance.

  • 27. Rudholm Feldreich, Tobias
    et al.
    Hellstrom, Per-Mikael
    Theodorsson, Elvar
    Campbell, Colin-Allan
    McLean, Peter-Geoffrey
    Naslund, Erik
    Bravo capsule system optimizes intragastric pH monitoring over prolonged time: effects of ghrelin on gastric acid and hormone secretion in the rat.2008Ingår i: World Journal of Gastroenterology, ISSN 1007-9327, E-ISSN 2219-2840, Vol. 14, nr 40Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    AIM: To evaluate measurements of intragastric pH with the Bravo capsule system over a prolonged time.

    METHODS: A Bravo capsule was placed inside the rat gastric body and pH was studied for periods up to five consecutive days. For comparison, a gastric fistula model was used. Effects of ghrelin and esomeprazole, with or without pentagastrin, on gastric pH were studied. In addition, effects of esomeprazole on plasma ghrelin, gastrin and somatostatin were analyzed.

    RESULTS: All rats recovered after surgery. The average 24-h pH during free feeding was 2.3 +/- 0.1 (n = 20) with a variation of 18% +/- 6% over 5 d. Ghrelin, 2400 pmol/kg, t.i.d. increased pH from 1.7 +/- 0.1 to 3.1 +/- 0.3 (P < 0.01) as recorded with the Bravo system. After esomeprazole (1 mg/kg, 3 mg/kg and 5 mg/kg) there was a dose-dependent pH increase of maximally 3.4 +/- 0.1, with day-to-day variation over the entire period of 8% +/- 3%. The fistula and pH studies generated similar results. Acid inhibition with esomeprazole increased plasma ghrelin from 10 +/- 2 pmol/L to 65 +/- 26 pmol/L (P < 0.001), and somatostatin from 10 +/- 2 pmol/L to 67 +/- 18 pmol/L (P < 0.001).

    CONCLUSION: pH measurements with the Bravo capsule are reliable, and comparable to those of the gastric fistula model. The Bravo system optimizes accurate intragastric pH monitoring over prolonged periods and allows both short- and long-term evaluation of effects of drugs and hormones.

  • 28. Rudholm Feldreich, Tobias
    et al.
    Wallin, B
    Theodorsson, E
    Näslund, E
    Hellström, P M
    Release of regulatory gut peptides somatostatin, neurotensin and vasoactive intestinal peptide by acid and hyperosmolal solutions in the intestine in conscious rats.2009Ingår i: Regulatory Peptides, ISSN 0167-0115, E-ISSN 1873-1686, Vol. 152, nr 1-3Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The impact of exposure of the intestinal mucosa to acid and hyperosmolal solutions on the release of the inhibitory gut peptides somatostatin (SOM), neurotensin (NT) and vasoactive intestinal peptide (VIP) was studied in conscious rats during pentagastrin-stimulated gastric acid secretion. The animals were equipped with a chronic gastric fistula to measure acid secretion and a jejunal Thiry-Vella loop for intestinal challenge with saline, hydrochloric acid (HCl, 200 mmol L(-1)) or hyperosmolal polyethylene glycol (PEG, 1200 mOsm kg(-1)). Gut peptide concentrations were measured in intestinal perfusates, and in plasma samples collected during stimulated acid secretion, and at the end of experiments with luminal challenge of the loops. After pentagastrin-stimulation acid secretion was dose-dependently inhibited by intravenous administration of the gastrin receptor antagonist gastrazole, as well as ranitidine and esomeprazole by maximally 73+/-10%; 95+/-3%; 90+/-10%, respectively. Acid perfusion of the Thiry-Vella loop caused a prominent release of SOM both to the lumen (from 7.2+/-5.0 to 1279+/-580 pmol L(-1)) and to the circulation (from 18+/-5.2 to 51+/-9.0 pmol L(-1)) simultaneously with an inhibition of gastric acid secretion. The release of NT and VIP was not affected to the same extent. PEG perfusion of the loop caused a release of SOM as well as NT and VIP, but less. Simultaneously acid secretion was slightly decreased. In conclusion, intestinal perfusion with acid or hyperosmolal solutions mainly releases SOM, which seems to exert a major inhibitory action in the gut, as shown by inhibition of acid secretion. The other peptides NT and VIP also participate in this action but to a much lesser degree. The operative pathways of these gut peptides hence involve both endocrine (SOM) and paracrine actions (SOM, NT, VIP) in order to exert inhibitory functions on the stomach. The inhibitory action of gastrazole, was in a similar range as that of SOM implying that physiological acid-induced inhibition of gastric acid may primarily be exerted through inhibition of gastrin endocrine secretion.

  • 29. Sahlin, Kent
    et al.
    Nielsen, J.S.
    Mogensen, M
    Tonkonogi, Michail
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Medicinsk vetenskap.
    Repeated static contractions increase mitochondrial vulnerability toward oxidative stress in human skeletal muscle.2006Ingår i: Journal of applied physiology, ISSN 8750-7587, E-ISSN 1522-1601, Vol. 101, nr 3, s. 833-839Artikel i tidskrift (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Repeated static contractions (RSC) induce large fluctuations in tissue oxygen tension and increase the generation of reactive oxygen species (ROS). This study investigated the effect of RSC on muscle contractility, mitochondrial respiratory function, and in vitro sarcoplasmic reticulum (SR) Ca2+ kinetics in human muscle. Ten male subjects performed five bouts of static knee extension with 10-min rest in between. Each bout of RSC (target torque 66% of maximal voluntary contraction torque) was maintained to fatigue. Muscle biopsies were taken preexercise and 0.3 and 24 h postexercise from vastus lateralis. Mitochondria were isolated and respiratory function measured after incubation with H2O2 (HPX) or control medium (Con). Mitochondrial function was not affected by RSC during Con. However, RSC exacerbated mitochondrial dysfunction during HPX, resulting in decreased respiratory control index, decreased mitochondrial efficiency (phosphorylated ADP-to-oxygen consumed ratio), and increased noncoupled respiration (HPX/Con post- vs. preexercise). SR Ca2+ uptake rate was lower 0.3 vs. 24 h postexercise, whereas SR Ca2+ release rate was unchanged. RSC resulted in long-lasting changes in muscle contractility, including reduced maximal torque, low-frequency fatigue, and faster torque relaxation. It is concluded that RSC increases mitochondrial vulnerability toward ROS, reduces SR Ca2+ uptake rate, and causes low-frequency fatigue. Although conclusive evidence is lacking, we suggest that these changes are related to increased formation of ROS during RSC.

  • 30. Samrani, George
    et al.
    Marklund, Petter
    Engström, Lisa
    Broman, Daniel
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle. Högskolan i Skövde.
    Persson, Jonas
    Behavioral facilitation and increased brain responses from a high interference working memory context.2018Ingår i: Scientific Reports, ISSN 2045-2322, E-ISSN 2045-2322, Vol. 8, nr 1, artikel-id 15308Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Many real-life situations require flexible behavior in changing environments. Evidence suggests that anticipation of conflict or task difficulty results in behavioral and neural allocation of task-relevant resources. Here we used a high- and low-interference version of an item-recognition task to examine the neurobehavioral underpinnings of context-sensitive adjustment in working memory (WM). We hypothesized that task environments that included high-interference trials would require participants to allocate neurocognitive resources to adjust to the more demanding task context. The results of two independent behavioral experiments showed enhanced WM performance in the high-interference context, which indicated that a high-interference context improves performance on non-interference trials. A third behavioral experiment showed that when WM load was increased, this effect was no longer significant. Neuroimaging results further showed greater engagement of inferior frontal gyrus, striatum, parietal cortex, hippocampus, and midbrain in participants performing the task in the high- than in the low-interference context. This effect could arise from an active or dormant mode of anticipation that seems to engage fronto-striatal and midbrain regions to flexibly adjust resources to task demands. Our results extend the model of conflict adaptation beyond trial-to-trial adjustments by showing that a high interference context affects both behavioral and biological aspects of cognition.

  • 31.
    Santillo, Alexander Frizell
    et al.
    Uppsala Univ, Dept Publ Hlth Geriatr, Uppsala 75185, Sweden.
    Skoglund, Lena
    Uppsala Univ, Dept Publ Hlth Geriatr, Uppsala 75185, Sweden.
    Lindau, Maria
    Uppsala Univ, Dept Publ Hlth Geriatr, Uppsala 75185, Sweden.
    Eeg-Olofsson, Karin Edebol
    Uppsala Univ, Dept Neurosci Clin Neurophysiol, Uppsala 75185, Sweden.
    Tovi, Metin
    Karolinska Univ Hosp, Dept Diagnost Radiol, Stockholm, Sweden.
    Engler, Henry
    Uppsala Univ, Dept Med Sci Clin Physiol, Uppsala 75185, Sweden.
    Brundin, Rose-Marie
    Uppsala Univ, Dept Publ Hlth Geriatr, Uppsala 75185, Sweden.
    Ingvast, Sofie
    Uppsala Univ, Dept Publ Hlth Geriatr, Uppsala 75185, Sweden.
    Lannfelt, Lars
    Uppsala Univ, Dept Publ Hlth Geriatr, Uppsala 75185, Sweden.
    Glaser, Anna
    Uppsala Univ, Dept Publ Hlth Geriatr, Uppsala 75185, Sweden.
    Kilander, Lena
    Uppsala Univ, Dept Publ Hlth Geriatr, Uppsala 75185, Sweden.
    Frontotemporal Dementia-amyotrophic Lateral Sclerosis Complex is Simulated by Neurodegeneration With Brain Iron Accumulation2009Ingår i: Alzheimer Disease and Associated Disorders, ISSN 0893-0341, E-ISSN 1546-4156, Vol. 23, nr 3, s. 298-300Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    We describe a case of late onset neurodegeneration with brain iron accumulation (NBIA) presenting as frontotemporal dementia (FTD) with amyotrophic lateral sclerosis (ALS). A male patient presented at age 66 with change of personality: disinhibition, emotional blunting, and socially inappropriate behavior, coupled with dysarthria, dystonia, and corticospinal tract involvement. Magnetic resonance imaging showed general cortical atrophy, iron deposits in the globus pallidus, and the “eye of the tiger” sign. Neuropsychologic performance was globally reduced, especially executive functions. Fluorodeoxyglucose positron emission tomography showed hypometabolism predominantly in frontal and temporal areas. Repeated neurophysiologic examinations showed signs of chronic denervation. The patient was diagnosed with NBIA but fulfilled consensus criteria for FTD and had a clinical picture of ALS, without neurophysiologic confirmation. Our finding introduces NBIA as a possible cause of FTD and as a differential diagnosis of the FTD-ALS complex.

  • 32.
    Skoglund, Lena
    Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap.
    Molecular Mechanisms of Frontotemporal Lobar Degeneration2009Doktorsavhandling, sammanläggning (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    The aim of this thesis was to identify genetic factors involved in frontotemporal lobar degeneration (FTLD), a neurodegenerative disorder clinically characterised by a progressive change in personality, behaviour and language. FTLD is a genetically complex disorder and a positive family history is found in up to 40% of the cases.

    In 10-20% of the familial cases the disease can be explained by mutations in the gene encoding the microtubule associated protein tau (MAPT). In the first study we describe the clinical and neuropathological features of a Finnish family with FTLD caused by a mutation in MAPT. We also provide evidence that the pathogenic mechanism of this mutation is through altered splicing of MAPT transcripts.

    Recently, mutations in the gene encoding progranulin (PGRN) were identified as a major cause of FTLD. In the second study we describe a Swedish family with FTLD caused by a frameshift mutation in PGRN. We provide a clinical and neuropathological description of the family, as well as evidence that the pathogenicity of this mutation is through nonsense-mediated decay of the mutant mRNA transcripts and PGRN haploinsufficiency.

    In the third study we describe a novel PGRN splice site mutation and a previously described PGRN frameshift mutation, found in a mutation screen of 51 FTLD patients. We describe the clinical and neuropathological characteristics of the mutation carriers and demonstrate that haploinsufficiency is the pathogenic mechanism of the two mutations.

    In the fourth study we investigate the prevalence of PGRN and MAPT gene dosage alterations in 39 patients with FTLD. No gene dosage alterations were identified, indicating that variations in copy number of the PGRN and MAPT genes are not a common cause of disease, at least not in this FTLD patient collection.

  • 33.
    Skoglund, Lena
    et al.
    Department of Public Health and Caring Sciences, Uppsala University, Dag Hammarskjölds väg 20, 751 85, Uppsala, Sweden.
    Brundin, RoseMarie
    Department of Public Health and Caring Sciences, Uppsala University, Dag Hammarskjölds väg 20, 751 85, Uppsala, Sweden.
    Olofsson, Tommie
    Uppsala Univ, Dept Surg Sci, S-75185 Uppsala, Sweden.
    Kalimo, Hannu
    Univ Helsinki, Dept Pathol, Helsinki, Finland ; Uppsala Univ, Dept Genet & Pathol, S-75185 Uppsala, Sweden.
    Ingvast, Sofie
    Uppsala Univ, Dept Publ Hlth & Caring Sci, S-75185 Uppsala, Sweden.
    Blom, Elin
    Uppsala Univ, Dept Publ Hlth & Caring Sci, S-75185 Uppsala, Sweden.
    Giedraitis, Vilmantas
    Uppsala Univ, Dept Publ Hlth & Caring Sci, S-75185 Uppsala, Sweden.
    Ingelsson, Martin
    Uppsala Univ, Dept Publ Hlth & Caring Sci, S-75185 Uppsala, Sweden.
    Lannfelt, Lars
    Uppsala Univ, Dept Publ Hlth & Caring Sci, S-75185 Uppsala, Sweden.
    Basun, Hans
    Uppsala Univ, Dept Publ Hlth & Caring Sci, S-75185 Uppsala, Sweden.
    Glaser, Anna
    Uppsala Univ, Dept Publ Hlth & Caring Sci, S-75185 Uppsala, Sweden.
    Frontotemporal dementia in a large Swedish family is caused by a progranulin null mutation2009Ingår i: Neurogenetics, ISSN 1364-6745, E-ISSN 1364-6753, Vol. 10, nr 1, s. 27-34Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
  • 34.
    Skoglund, Lena
    et al.
    Uppsala Univ, Dept Publ Hlth & Caring Sci, SE-75185 Uppsala, Sweden.
    Ingvast, Sofie
    Uppsala Univ, Dept Publ Hlth & Caring Sci, SE-75185 Uppsala, Sweden.
    Matsui, Toshifumi
    Harvard Univ, Sch Med, Massachusetts Gen Hosp, Charlestown, MA USA.
    Freeman, Stefanie H.
    Harvard Univ, Sch Med, Massachusetts Gen Hosp, Charlestown, MA USA.
    Frosch, Matthew P.
    Harvard Univ, Sch Med, Massachusetts Gen Hosp, Charlestown, MA USA.
    Brundin, Rosemarie
    Uppsala Univ, Dept Publ Hlth & Caring Sci, SE-75185 Uppsala, Sweden.
    Giedraitis, Vilmantas
    Uppsala Univ, Dept Publ Hlth & Caring Sci, SE-75185 Uppsala, Sweden.
    Growdon, John H.
    Harvard Univ, Sch Med, Massachusetts Gen Hosp, Charlestown, MA USA.
    Hyman, Bradley T.
    Harvard Univ, Sch Med, Massachusetts Gen Hosp, Charlestown, MA USA.
    Lannfelt, Lars
    Uppsala Univ, Dept Publ Hlth & Caring Sci, SE-75185 Uppsala, Sweden.
    Ingelsson, Martin
    Uppsala Univ, Dept Publ Hlth & Caring Sci, SE-75185 Uppsala, Sweden.
    Glaser, Anna
    Uppsala Univ, Dept Publ Hlth & Caring Sci, SE-75185 Uppsala, Sweden.
    No Evidence of PGRN or MAPT Gene Dosage Alterations in a Collection of Patients with Frontotemporal Lobar Degeneration2009Ingår i: Dementia and Geriatric Cognitive Disorders, ISSN 1420-8008, E-ISSN 1421-9824, Vol. 28, nr 5, s. 471-475Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Background/Aims: Alterations in gene dosage have recently been associated with neurodegenerative disorders, such as Alzheimer’s disease and Parkinson’s disease, and deletions of the progranulin (PGRN) locus were recently described in patients with frontotemporal lobar degeneration (FTLD). FTLD is a genetically complex neurodegenerative disorder with mutations in the PGRN and the microtubule-associated protein tau (MAPT) genes being the most common known causes of familial FTLD. In this study, we investigated 39 patients with FTLD, previously found negative for mutations in PGRN and MAPT, for copy number alterations of these 2 genes. Methods: Gene dosage analysis of PGRN and MAPT was performed using multiplex ligation-dependent probe amplification. Results: We did not identify any PGRN or MAPT gene dosage variations in the 39 FTLD patients investigated. Conclusion: We therefore conclude that alterations in gene copy number of PGRN and MAPT are not a cause of disease in this collection of FTLD patients. Copyright (C) 2009 S. Karger AG, Basel

  • 35.
    Skoglund, Lena
    et al.
    Molecular Geriatrics, Department of Public Health and Caring Sciences, Uppsala University, Uppsala, Sweden.
    Matsui, Toshifumi
    Freeman, Stefanie
    Wallin, Anders
    Blom, Elin
    Frosch, Matthew P.
    Growdon, John H.
    Hyman, Bradley T.
    Lannfelt, Lars
    Ingelsson, Martin MD, PhD
    Glaser, Anna PhD
    Novel progranulin mutation detected in 2 patiens with FTLD2011Ingår i: Alzheimer Disease and Associated Disorders, ISSN 0893-0341, Vol. 25, nr 2, s. 173-178Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
  • 36.
    Skoglund, Lena
    et al.
    Uppsala universitet.
    Viitanen, M
    Kalimo, H
    Lannfelt, L
    Jönhagen, M E
    Ingelsson, M
    Glaser, A
    Herva, R
    The tau S305S mutation causes frontotemporal dementia with parkinsonism.2008Ingår i: European Journal of Neurology, ISSN 1351-5101, E-ISSN 1468-1331, Vol. 15, nr 2Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Members of families with mutations in the tau gene are known to be heterogeneous in their clinical presentation, ranging from frontotemporal dementia to a clinical picture more resembling corticobasal degeneration or progressive supranuclear palsy. In this report, we describe a new phenotype for the tau S305S mutation, previously described as progressive supranuclear palsy. Clinically, the three affected family members showed alterations in personality and behaviour as well as cognitive decline and late levodopa-resistant parkinsonian symptoms, consistent with the diagnosis of frontotemporal dementia with parkinsonism linked to chromosome 17. One autopsied case displayed degeneration of the frontal and temporal lobes together with extensive tau pathology in both neurones and glial cells. Sarkosyl-soluble and -insoluble tau extracted from frontal cortex revealed a ratio shift with decreased levels of tau with three microtubule-binding repeats and increased levels of tau with four microtubule-binding repeats (4R tau). These findings provide further evidence for the clinical and pathological variation both within and between families with mutations in the tau gene. In addition, they support previous studies which demonstrate that the S305S mutation influences the splicing of tau exon 10 and results in an overproduction of 4R tau.

  • 37.
    Tonkonogi, Michail
    et al.
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Medicinsk vetenskap.
    Tonkonogi, Aleksandra
    Grundläggande muskel- och neurofysiologi2019Ingår i: Motorisk kontroll och inlärning: Med inriktning på muskoloskeletal rehabilitering / [ed] Ulrik Röijezon, Studentlitteratur AB, 2019, 1, s. 25-36Kapitel i bok, del av antologi (Övrigt vetenskapligt)
  • 38. Wan Saudi, Wan Salman
    et al.
    Halim, Md Abdul
    Rudholm Feldreich, Tobias
    Gillberg, Linda
    Rosenqvist, Evelina
    Tengholm, Anders
    Sundbom, Magnus
    Karlbom, Urban
    Näslund, Erik
    Webb, Dominic-Luc
    Sjöblom, Markus
    Hellström, Per M
    Neuropeptide S inhibits gastrointestinal motility and increases mucosal permeability through nitric oxide.2015Ingår i: American Journal of Physiology - Gastrointestinal and Liver Physiology, ISSN 0193-1857, E-ISSN 1522-1547, Vol. 309, nr 8Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Neuropeptide S (NPS) receptor (NPSR1) polymorphisms are associated with enteral dysmotility and inflammatory bowel disease (IBD). This study investigated the role of NPS in conjunction with nitrergic mechanisms in the regulation of intestinal motility and mucosal permeability. In rats, small intestinal myoelectric activity and luminal pressure changes in small intestine and colon, along with duodenal permeability, were studied. In human intestine, NPS and NPSR1 were localized by immunostaining. Pre- and postprandial plasma NPS was measured by ELISA in healthy and active IBD humans. Effects and mechanisms of NPS were studied in human intestinal muscle strips. In rats, NPS 100-4,000 pmol·kg(-1)·min(-1) had effects on the small intestine and colon. Low doses of NPS increased myoelectric spiking (P < 0.05). Higher doses reduced spiking and prolonged the cycle length of the migrating myoelectric complex, reduced intraluminal pressures (P < 0.05-0.01), and increased permeability (P < 0.01) through NO-dependent mechanisms. In human intestine, NPS localized at myenteric nerve cell bodies and fibers. NPSR1 was confined to nerve cell bodies. Circulating NPS in humans was tenfold below the ∼0.3 nmol/l dissociation constant (Kd) of NPSR1, with no difference between healthy and IBD subjects. In human intestinal muscle strips precontracted by bethanechol, NPS 1-1,000 nmol/l induced NO-dependent muscle relaxation (P < 0.05) that was sensitive also to tetrodotoxin (P < 0.01). In conclusion, NPS inhibits motility and increases permeability in neurocrine fashion acting through NO in the myenteric plexus in rats and humans. Aberrant signaling and upregulation of NPSR1 could potentially exacerbate dysmotility and hyperpermeability by local mechanisms in gastrointestinal functional and inflammatory reactions.

  • 39. Webb, Dominic-Luc
    et al.
    Rudholm Feldreich, Tobias
    Gillberg, Linda
    Halim, Md Abdul
    Theodorsson, Elvar
    Sanger, Gareth J
    Campbell, Colin A
    Boyce, Malcolm
    Näslund, Erik
    Hellström, Per M
    The type 2 CCK/gastrin receptor antagonist YF476 acutely prevents NSAID-induced gastric ulceration while increasing iNOS expression.2013Ingår i: Naunyn-Schmiedeberg's Archives of Pharmacology, ISSN 0028-1298, E-ISSN 1432-1912, Vol. 386, nr 1Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    YF476 differs from the proton pump inhibitor (PPI) esomeprazole in mode of action by antagonizing the type 2 receptor of cholecystokinin/gastrin (CCK-2R). YF476 protection against diclofenac-induced gastric ulcers was compared to esomeprazole and correlated with plasma levels of hormones related to gastric pH (gastrin, ghrelin, and somatostatin), gastric gene expression of these hormones, their receptors, and inducible nitric oxide synthase (iNOS). YF476 or esomeprazole pretreatments were followed by diclofenac. Four hours later, gastric tissue was excised and analyzed for ulcer index. An intragastrically implanted Bravo capsule measured pH for 5 days during YF476 plus pentagastrin treatment. Changes in gene expression were assayed for gastrin, ghrelin, and somatostatin; their receptors; and iNOS. YF476 acutely (within 4 h) protected against diclofenac-induced gastric ulcers equivalent to esomeprazole. Gastric pH recorded during 5 days in the presence of pentagastrin was 1.83 (±0.06). YF476 raised pH to 3.67 (±0.09) and plasma ghrelin, gastrin, and somatostatin increased. YF476 increased gene expression of somatostatin receptor and gastrin, while ghrelin receptor decreased; transcripts coding ghrelin, somatostatin, and CCK-2R remained unchanged. In the presence of diclofenac, esomeprazole increased expression of all these transcripts and that of iNOS, while YF476 yielded only decreased CCK-2R and increased iNOS transcripts. YF476 is a potential new preventative treatment for patients at risk of nonsteroidal antiinflammatory drug (NSAID)-induced ulceration. Gastric gene expressions of ghrelin, gastrin, and somatostatin and their receptors differ between esomeprazole and YF476. Despite these differences and different modes of action to raise gastric pH, both drugs acutely increase iNOS, suggesting iNOS expression parallels pH.

  • 40.
    Ärlebäck, Anna
    et al.
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Vårdvetenskap.
    Maineborn, Carina
    Högskolan Dalarna, Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Vårdvetenskap.
    Sambandet mellan vidden på rektusdiastas och ländryggs- och bäckensmärta samt rörelserädsla: En kvantitativ tvärsnittsstudie2019Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Bukväggens muskulatur spelar en viktig roll gällande hållning, bål- och bäckenstabilitet, andning, bålrörelser och som stöd för de inre organen i buken. Rektusdiastas, en delning av bukmusklerna, är vanligt förekommande framför allt hos kvinnor under och efter graviditet och kan eventuellt påverka dessa funktioner och göra ländryggen och bäckenet mer sårbara.

    Syfte: Att undersöka om det finns ett samband mellan vidden på rektusdiastasen och ländryggs- och bäckensmärta samt vidden på rektusdiastasen och rörelserädsla, hos kvinnor efter graviditet.

    Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie. Antalet deltagare var 141. Populationen var kvinnor 20-50 år som fött barn där yngsta barnet var mellan 1-8 år och som förstod och kunde uttrycka svenska i tal och skrift. Deltagarna skulle ha en rektusdiastas på minst 2 fingerbredd mellan rektusbukarna mätt 4 cm ovanför naveln. Datainsamlingen bestod av ultraljudsmätning samt frågeformulären Numeric Rating Scale (NRS) och Tampa Scale of Kinesiophobia (TSK-SV). Korrelation analyserades med Spearmans korrelationskoefficient. Deltagarna delades in i två grupper utifrån att de hade en rektusdiastas på mer eller mindre än 2,4 cm och skillnaderna mellan grupperna analyserades med Mann-Whitney U-test.

    Resultat: Ingen statistisk signifikant korrelation över p = 0,05 förelåg mellan vidden på rektusdiastasen och någon av smärtskattningarna. Däremot förelåg en statistiskt signifikant svagt positiv korrelation mellan vidden på rektusdiastasen och rörelserädsla. Vidare sågs ingen statistisk signifikant skillnad mellan de två grupperna, ≤ 2,4 cm eller >2,4 cm rektusdiastas, och smärtskattningarna. Resultatet visade dock på statistisk signifikant skillnad mellan grupperna och skattningen av rörelserädsla.

    Slutsats: Studien visade att vidden av rektusdiastas som enskild faktor inte hade något samband med ländryggs- och bäckensmärtor hos kvinnor efter graviditet. Kvinnor med kvarstående rektusdiastas > 2,4 cm, tenderade i denna studien att skatta högre på TSKSV, än de som hade ≤ 2,4 cm. Gällande skattningen av smärtan sågs ingen statistisk signifikans mellan grupperna. I mötet med dessa kvinnor bör fysioterapeuter inte endast fokusera på smärtan utan beakta fler faktorer såsom rörelserädsla, och fokusera på att guida dessa personer till att våga röra sig för att minska och undvika utveckling av rörelserädsla.

1 - 40 av 40
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • chicago-author-date
  • chicago-note-bibliography
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf