Dalarna University's logo and link to the university's website

Varmt välkommen till vår digitala utställning som uppmärksammar 150-årsjubileumet av lärarutbildning i Dalarna. Vår ambition är att visa hur synen på lärare, undervisning och kunskap tagit form och förändrats i Dalarna mellan åren 1875–2025.

Att tolka fotografier, Lärarutbildning, samhället och framtiden, Rum för lärande, Ämnets betydelse, Lärarutbildare som lämnat spår till framtiden, Männen och kvonnornas olika roller.

Tre framstående lärarutbildare

Ytterst torde varje lärarutbildnings innehåll och form vila på mötet mellan människor. Under början av 1900-talet inrymde folkskoleseminariet en rad lärarutbildare som kom att sätta tydliga spår i historien. Vid sidan av de betydelsefulla reformpedagogerna Hedvig Sidner och Alf Hildinger har vi här valt att kort uppmärksamma tre av Faluseminariets mest framstående lärarutbildare: Valborg Olander, Anna Sörensen och Märta Jörgensen. 

Valborg Olander - ”Man kan ha roligt medan man lär” Text: Juvas Marianne Liljas, docent i pedagogiskt arbete.

Anna Sörensen – lärarutbildare, rösträttskämpe och reformpedagog Text: Anders Persson, docent i historia med utbildningsvetenskaplig inriktning.

Märta Jörgensen – Sverigedräktens moder Text: Peter Reinholdsson, lektor i historia.

I Falu folkskoleseminariets historia framträder Valborg Olanders (1861-1943) reformerande insatser. I fokus står Olanders betydande läroboksproduktion i svenska språket och den didaktiska omsvängning som hennes idéer gav upphov till.Valborg Olander rekryterades till lärarinneseminariet i Falun 1888. Hon betonade skönlitteraturen och fantasins betydelse och kombinerade seminarieundervisningen med "friare diskussioner" i sitt hem. Valborg Olander lade grunden till Högskolans bibliotek när hon 1898 skänkte hundratalet völymer från sin privata samling som en start. Valborg Olander kom att samarbeta med författarinnan Selma Lagerlöf och deltog bland annat i framskapandet av boken "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige". Meriterad i utbildningsfrågor härbärgerade Olander ett äldre bildningsideal med emancipatoriska inslag. Genom utbildningspolitiska insatser och pedagogiskt reformarbete bidrog Olander till feminiseringen av läraryrket och dess framväxande profession. Hon inrättade också ett stipendium från vilket kvinnliga studerande under lång tid kunde söka medel för utbildning.

Svenska Historikermötet i Umeå 14–16 juni 2023

Titel: Högskolan Dalarna och folkskoleseminariets historia – Perspektiv på lärarutbildningen i Falun, ca 1875–1970

Den som har inflytande över utformandet av en lärarutbildning och blivande lärares kunskapssyn, kan också komma att påverka framtida generationers sätt att se på samhället och världen (Hartman 2012, Bejerot & Hasselbladh 2020). Vid folkskoleseminariet i Falun bedrevs lärarutbildning från etablerandet 1875 fram till det att verksamheten succesivt övergick i lärarhögskolans regi 1968–70.  I en mening sammanfaller dessa nära på hundra år av lärarutbildning därmed också med framväxten av det moderna Sverige.

I antologiprojektet ’Högskolan Dalarna och folkskoleseminariets historia’ riktas fokus mot en rad tidigare outforskade aspekter av hur seminarietraditionen, i ett specifikt lokalsamhälle, etableras och förändras under olika tidsperioder. Enligt tidigare forskning hade den 1842 inrättade folkskolan uppgiften att legitimera ett traditionellt, religiöst och auktoritärt samhällssystem (Petterson 1993, Lundahl 2005). Längre fram i tiden, inte minst från sekelskiftet 1900 och framåt, kom folkskolan dock att alltmer betraktas som ett centralt redskap i det moderna samhällets utvecklande av medborgares agens, kvinnlig frigörelse och samhällsutveckling (Linne 1996). Under femton år med start 1864 etablerades i Sverige fem folkskoleseminarier för kvinnor. Först ut var Stockholm och Skara som 1864 ombildades från att utbilda män till att utbilda kvinnor. Därefter etablerades folkskollärarinneseminarier i både Falun och Kalmar år 1875 och fyra år senare följde ett femte i Umeå (Sörensen 1942). Seminarieetableringarna i Falun och övriga orter innebar en ökning i andelen kvinnliga lärare under slutet av 1800-talet och i förlängningen kom den patriarkala skolordningen att utmanas (Florin 1987).

Beslutet den 30 april 1875 att anlägga ett folkskoleseminarium i Falun, säger något om behovet av lärare på den svenska landsbygden, men också något om Faluns historiska bakgrund som lärdomsstad (Claesson 2015, Liljas 2019:2021, Ödman 1995). Möjligen finns också lokala och aktörsburna förklaringar till den utpräglat progressiva profil som med tiden kom att växa fram vid folkskoleseminariet i Falun (Linné 1996:2006). I projektets delstudier görs exempel på pregnanta avsteg från folkskolans normer av framträdande lärarutbildare som Valborg Olander och Anna Sörensen. Med utgångspunkt i ett mycket rikt arkivmaterial blir det också möjligt att följa hur de och andra lärarutbildare i valet av uppgifter och utformningen av textnära kommentarer söker påverka de blivande lärarinnorna i deras sätt att se på kunskap, undervisning och lärarskap. Utifrån än mer kritiskt orienterade perspektiv på verksamheten granskas också urvalsprinciperna för rekryteringen av nya lärarinnor och interkulturella aspekter av den faktiska verksamheten.

Genom dessa nedslag berörs därmed också hur professionaliseringen av läraryrket tar form i relation till ett bildningsanspråk - vilket ofta tycks gravitera mot medborgerliga och könsutjämnande principer. Under den föreslagna sessionen till historikermötet i Umeå presenteras fem av dessa bidrag:

Juvas Marianne Liljas presentation fokuserar på Valborg Olanders (1861-1943) reformerande insatser vid folkskoleseminariet i Falun och har titeln ’’’Det varma hjärtat”: Valborg Olanders pedagogiska arv i Faluseminariets historia’.

I presentationen ’Folkskolelärarinneseminarier i Sverige: en jämförelse mellan Falun och Umeå, 1875–1915’ intar Emil Marklund en komparativ ansats. Folkskollärarinneseminariet i Umeå grundades 1879, blott fyra år efter seminariet i Falun. 

Utifrån rubriken ’Kunskaps- och undervisningsideal i förändring: Pedagogiska examensuppsatser vid Falu folkskoleseminarium 1915–1937’ analyserar Anders Persson de skriftliga kommentarer som dåtidens lärarutbildare lämnar på de blivande lärarinnornas texter.

I ´En lärare blir till. Om ideal och normer för blivande lärare på folkskollärarseminariet i Falun år 1876–1909´presenterar Ulrika Norburg exempel på hur rekryteringsprocessen av blivande lärarinnor vid seminariet gick till.

Anders Blomqvist presentation ’Perspektiv på seminariet i krigs- och brytningstider 1940–1960:  genus, klass och etnicitet’ fokuserar på erfarenheter från Faluseminariet under tiden för Andra världskriget och efterföljande år.

Ordförande: Simon Lundberg, Umeå universitet.

Discussant: Anna Götlind, Stockholms universitet.

In this article, the first part of the research project ‘Musical interaction in preschool’ will be presented and analysed. The purpose of the study was to examine which musical interactive activities are expressed in everyday pre-school environments, and how these types of interaction can be related to children’s development and learning. Through observations of planned lessons and children’s free play in different milieus, the interactions have been mapped. Using Merleau-Ponty’s lifeworld phenomenology, varied interactions reflect embodied education patterns as a part of pre-school cultural canonization. The result shows that the children in the study have a good ability to interact musically but that this resource is less utilized in the planned music teaching. The analyses were based on learning strategies in music with a child-first perspective which links back to lifeworld phenomenological perspectives of meaning.

I projektet analyseras Valborg Olanders (1861-1943) reformerande insatser vid folkskoleseminariet i Falun. I fokus står Olanders omfattande läroboksproduktion i svenska språket och den didaktiska omsvängning som hennes idéer gav upphov till.

I tidigare forskning konstateras att Falu folkskoleseminarium visar tecken på ett progressivt förhållningssätt som i flera avseenden pekar tillbaka på Valborg Olander. I det forskningsprojekt, som tar sin utgångspunkt i den utbildningshistoriska forskargruppens antologi; 'Högskolan Dalarna och folkskoleseminariets historia, frågar jag mig hur Valborgs Olanders pedagogiska identitet formades, var hon hämtade sina ideal och hur förmågan att omsätta dem kan relateras till feminiseringen av läraryrket och läraryrkets framväxande profession. Projektet avser i denna anda att även lyfta fram samarbetet med Selma Lagerlöf i den specifika falukontexten och vad hon genom detta samarbete åstadkom som gagnade lärarinnornas utbildning i Falun.

Projektets teoretiska utgångspunkter tar sin utgångspunkt i Per-Johan Ödmans svenska pedagogik- och mentalitetshistoria, där den förindustriella organisationen vid Falu gruva kopplas samman med skolutvecklingen i Sverige. På ett högre teoretiskt plan lutar jag mig mot Paul Ricoeurs minnesteoretiska utgångspunkter som söker upprätta kollektiva minnen med hjälp av glömda vittnesmål.  Glömskan orienterar mig mot källmaterial som både kan sökas i tidigare forskning, olika arkiv och personliga brev. I källmaterialet ingår också Valborg Olanders läroböcker i svenska språket och övriga författarskap. 

Projektet har anknytning till lärarutbildningsinstitutionens forskningsprogram genom sitt historiska nedslag kring lärarprofessionen men kanske främst genom den utbildningshistoriska blicken på läs- och skrivutveckling som utgörande projektets didaktiska och lektionsutvecklade fokus. Kunskapsbidraget pekar på lärarutbildningens utbildningshistoriska uppdrag som utan det historiska perspektivet riskerar hålla oss fångna i en föreställning om det nutida som det självklara.