Dalarna University's logo and link to the university's website

Greek Catholic peasants in the ethnic borderlands of dualist Hungary stood at the centre of conflicts over language, confession, and national belonging during the creation of the Hungarian Diocese of Hajdúdorog (1912–1914). This chapter traces how peasants of Moftinul Mic/Kismaytény, formally Greek Catholic “Hungarians” in official statistics, came to define themselves politically as Romanians in the context of church reform and Magyarization. Using a micro-historical analysis of the Sătmar trial of 1914, it explores how disputes over liturgy, schooling, and ecclesiastical jurisdiction became key arenas for articulating resistance where open secular protest was constrained. The chapter examines the role of priests, peasant agitators, and transnational Romanian support networks, as well as the contrasting representations of the conflict in Hungarian, Romanian, and international press. It argues that Hungarian elites systematically denied peasant agency, casting villagers as mere tools of external leaders, while peasant actors themselves advanced economic, cultural, and political arguments. The protests, the assassination of the episcopal vicar, and the trial in Sătmar together deepened ethnic bifurcation within the countryside. In seeking to enforce Hungarian national unity through aggressive Magyarization, the authorities inadvertently accelerated the political separation of Romanian peasants and helped lay the foundations for Transylvania’s later integration into Greater Romania.

Varmt välkommen till vår digitala utställning som uppmärksammar 150-årsjubileumet av lärarutbildning i Dalarna. Vår ambition är att visa hur synen på lärare, undervisning och kunskap tagit form och förändrats i Dalarna mellan åren 1875–2025.

Att tolka fotografier, Lärarutbildning, samhället och framtiden, Rum för lärande, Ämnets betydelse, Lärarutbildare som lämnat spår till framtiden, Männen och kvonnornas olika roller.

Tre framstående lärarutbildare

Ytterst torde varje lärarutbildnings innehåll och form vila på mötet mellan människor. Under början av 1900-talet inrymde folkskoleseminariet en rad lärarutbildare som kom att sätta tydliga spår i historien. Vid sidan av de betydelsefulla reformpedagogerna Hedvig Sidner och Alf Hildinger har vi här valt att kort uppmärksamma tre av Faluseminariets mest framstående lärarutbildare: Valborg Olander, Anna Sörensen och Märta Jörgensen. 

Valborg Olander - ”Man kan ha roligt medan man lär” Text: Juvas Marianne Liljas, docent i pedagogiskt arbete.

Anna Sörensen – lärarutbildare, rösträttskämpe och reformpedagog Text: Anders Persson, docent i historia med utbildningsvetenskaplig inriktning.

Märta Jörgensen – Sverigedräktens moder Text: Peter Reinholdsson, lektor i historia.

Artikeln analyserar Falu folkskoleseminarium under perioden 1940–1960 som en institution i brytningstid mellan tradition och modernitet. Med utgångspunkt i genus-, klass- och kunskapshistoriska perspektiv undersöks hur lärarutbildningen påverkades av efterkrigstidens demokratisering, välfärdsstatens expansion och psykologiämnets genombrott. Studien bygger främst på Falu folkskoleseminariums elev- och kamratförbunds årsskrift, kompletterad med arkivmaterial och intervjuer med tidigare seminarister.

Analysen visar hur seminariet gick från en könssegregerad och religiöst präglad utbildningsmiljö, där läraryrket förståddes som ett kall, till en mer individualiserad, vetenskapligt orienterad och professionaliserad lärarutbildning. Särskild uppmärksamhet ägnas åt förändrade genusrelationer i samband med de första manliga seminaristernas intåg 1958 samt åt skolpsykologins roll i att kategorisera och individualisera elever genom tester och elevjournaler. Artikeln belyser hur dessa förändringar både utmanade etablerade normer och reproducerade nya former av hierarkier. Sammantaget bidrar studien till förståelsen av hur modernitetens genombrott tog konkret form inom svensk lärarutbildning under efterkrigstiden.

Hungary’s Crossroads in 2026: Factors That May Decide the Election 

This article examines the political conditions shaping Hungary’s parliamentary election in 2026. Since returning to power in 2010, the Fidesz party under Viktor Orbán has transformed the country’s political system through constitutional change, media concentration and the strategic use of state resources. While elections continue to be held, political competition increasingly takes place on unequal terms.

The analysis draws on research on competitive authoritarianism and demo-cratic backsliding to show how electoral procedures formally remain intact while their democratic substance is gradually weakened. Particular attention is given to the emergence of the Tisza movement, led by Péter Magyar, which has rap-idly mobilised significant support by framing itself as a moral alternative to a corrupt and clientelist system. At the same time, Tisza faces serious structural constraints, including limited organisational capacity, restricted access to the media and an electoral system that favours the incumbent.

Using scenario analysis, the article identifies key factors likely to influence the outcome of the 2026 election. These include the design of the electoral sys-tem, the distribution of economic and communicative resources, the use of fear-based campaigning, and voters’ perceptions of risk, stability and the possibility of change. The article argues that the election will not be decided by voter pref-erences alone, but by how these preferences are translated into political power within a structurally skewed system.

The 2026 election thus represents a critical test of the limits of electoral democracy in Hungary. While opposition mobilisation has become more plau-sible than at any point since 2010, the election will also reveal how resilient a competitive authoritarian system can be when faced with a credible challenge at the ballot box.