Denna studie undersöker lärares inställning och motivering till valet av skrivverktyg i svenskundervisningen. I och med den ökade digitaliseringen i läroplanen intensifieras pressen på lärarna att välja och styrka valet av handskrift, datorskrift eller en kombination av dem båda.
Tidigare forskning indikerar att handskriften genererar en större kognitiv process hos den som skriver och tenderar att få skribenten att minnas det skrivna bättre än vid skrivande med digitala verktyg. Däremot visar forskningen att de digitala verktygen oftare motiverar elever till att skriva, samt att skrivprocessen med omarbetningar underlättas vid digitalt skrivande. Läraren framstår som särskilt viktig i elevernas skrivprocess, men i många fall upplever lärarna att de inte har den kompetens som krävs för att undervisa skrivande med olika verktyg. Det är främst de digitala verktygen som många lärare upplever som svåra att förmedla till eleverna och detta ter sig bero på undermålig digital utbildning.
Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv, där fokus ligger på begreppen mediering, artefakter och den proximala utvecklingsnivån. Utifrån studiens syfte och frågeställningar ämnas sex lärare i årskurs 1–3 intervjuas, för att få en inblick i lärares inställning till valet av olika skrivverktyg.
Svenska