Bakgrund: Brukardelaktighet betonas i lagstiftning och nationella riktlinjer inom både socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Forskning visar också att delaktighet har många positiva följder. Trots detta råder det fortfarande oklarheter kring vad brukardelaktighet faktiskt innebär och hur den kan främjas i samordnad individuell plan (SIP) som involverar socialtjänst, hälso- och sjukvården och individen själv. I studien har implementeringen av en reviderad SIP process undersökts. Den reviderade SIP processen är samskapad med brukare och personal i tidigare forskning3. Skillnaden på den ursprungliga SIP processen och den reviderade är främst fokuset på brukardelaktighet genom att arbetssättet delat beslutsfattande (DBF) integreras i den reviderade. DBF syftar till att stärka brukardelaktigheten. Den här studien undersöker hur brukardelaktighet förstås och kan främjas i SIP med fokus på vuxna med samsjuklighet – det vill säga personer som både har psykisk ohälsa, ADHD eller ADD, och problem med alkohol eller droger (i rapporten benämnt som substansbruksproblem). Studien tar sin utgångspunkt i begreppet kunskapsrättvisa, som betonar vikten av att erkänna brukare som kompetenta kunskapsbärare och aktiva deltagare i SIP-processen.
Metod: I studien används kvalitativa metoder för att på olika sätt undersöka brukardelaktighet i SIP. Data samlades in genom individuella intervjuer med brukare och personal samt genom fokusgrupper och framtidsverkstäder – alltså kreativa workshops – med personal från socialtjänst och sjukvård. Samtliga intervjuer har varit semistrukturerade med intervjuguider.
Resultat och diskussion: Brukardelaktighet förstås som en relationell process som bygger på ömsesidigt förtroende mellan brukare och personal. Brukare beskrev initialt låg tillit till personal och betonade vikten av att bli lyssnade på och tagna på allvar. Att arbeta tillsammans över tid och etablera kunskapsrättvisa framhålls i resultaten som centralt för att främja brukardelaktighet i SIP för personer med samsjuklighet. Delaktighet i SIP främjas därmed när brukaren ses som en kunskapsbärare som får möjlighet att forma hela processen – från förberedelse till möte och uppföljning(ar) – tillsammans med personal genom ett löpande kunskapsutbyte. Den reviderade SIP processen bidrog till denna struktur och en känsla av delaktighet.
För att säkerställa användningen av den reviderade SIP processen framkommer behovet av kontaktvägar mellan organisationer, så att personal kan nå varandra och dela kunskap. Vidare visar resultatet att positiva attityder till brukardelaktighet bland personalen är viktiga för att främja delaktigheten. Samtidigt visar resultatet att personal kan känna osäkerhet inför att brukaren styr över agendan till SIP-mötet och att personal lyfter andra saker som brukaren inte samtyckt till i mötet. Resultatet visar också att personal känner osäkerhet inför att diskutera alternativ med brukaren ifall det riskerar att väcka falska förhoppningar. Denna osäkerhet förstås i relation till en omsorgslogik, där personalen vill skydda brukaren, men som samtidigt kan leda till symbolisk delaktighet i SIP processen och begränsa möjligheten till informerade beslut. Personalens samarbete och ömsesidiga erkännande av varandras expertis framstår som centralt för att främja brukardelaktighet i SIP.
Studiens bidrag: Studien bidrar i sin helhet med ny kunskap om förutsättningarna för brukardelaktighet i SIP, med fokus på relationer och förtroende som formas i processer över tid – med betoning på att detta gäller relationer både mellan brukare och personal samt personal sinsemellan. Denna kunskap är viktig i de omställningar som sker nationellt med God och nära vård, ny socialtjänstlag och samsjuklighetsutredningen i vilka delaktighet och samordning betonas.
3 Knutsson och Schön (2020)
Falun: Högskolan Dalarna, 2025. , s. 24