Dalarna University's logo and link to the university's website

The informal care of people with dementia often leads to existential loneliness for family caregivers. As the elderly population increases, the number of family caregivers is also expected to grow. Currently, deacons in the Church of Sweden primarily support individuals experiencing existential loneliness, but there is a lack of knowledge about how this support should be structured. The purpose of this study is to increase understanding of existential loneliness and how deacons provide existential support to family caregivers. Additionally, it aims to explore how demographic challenges may impact support for caregivers facing existential loneliness. The study applied a qualitative design, including six semi-structured interviews with deacons and a vignette study. The results, based on conventional content analysis, identified three main categories and nine subcategories. Results show that deacons adapt their support to caregivers' individual needs and that demographic changes will require a shift in the role of deacons.

Den informella vården av personer med demenssjukdom leder ofta till existentiell ensamhet för anhörigvårdare. Med den ökande äldre befolkningen förväntas även antalet anhörigvårdare växa. Idag är det främst diakoner inom Svenska kyrkan som stödjer personer med existentiell ensamhet, men det saknas kunskap om hur stödet bör utformas. Syftet är att öka förståelsen för existentiell ensamhet och hur diakoner tillhandahåller existentiellt stöd till anhörigvårdare. Vidare är syftet att förstå hur den demografiska utvecklingens utmaningar kan påverka stödet till anhörigvårdare som upplever existentiell ensamhet. Studien tillämpades genom kvalitativ design och omfattar sex semistrukturerade intervjuer med diakoner där en vinjettstudie tillämpades. Resultatet presenteras utifrån en konventionell innehållsanalys där tre huvudkategorier och nio subkategorier identifierades. I resultatet framkom att diakonerna anpassar sitt stöd efter anhörigvårdarnas individuella behov. Resultatet visar också att den demografiska utvecklingen kommer kräva en förändring i diakonernas roll i och med att den äldre befolkningen och den existentiella ensamheten förväntas öka.