Studien har sin utgångspunkt i att undersöka hur lärare i årskurserna 4–6 arbetar med handstil inom svenskundervisningen och vilka möjligheter elever har för att utveckla en tydlig handstil. Detta har undersökts genom att intervjua tre lärare som undervisar på mellanstadiet samt den klass de undervisar. Eleverna i dessa klasser har genomfört och svarat på en enkät. Resultatet visar att förutsättningarna för att eleverna ska utveckla en handstil är olika beroende på vilken lärare som undervisar. Det har sin utgångspunkt i hur mycket läraren värdesätter handstilen samt hur mycket tid som de är villiga att ge eleverna detta skrivsätt. Studien har därmed också kretsat kring handstilens motsats digitalt skrivande. Studien visar också att digitalt skrivande öppnar upp nya möjligheter för elevernas skrivande och underlättar anpassningar i klassrummet. Däremot arbetar lärarna olika kring kontrasten mellan digitalt skrivande och handstil, vilket ger eleverna olika möjligheter. Eleverna i studien anser att digitalt skrivande är ”roligare” och att skriva för hand kan ”bli jobbigt efter en stund”. Slutsatsen av studien är att elever i årskurs 4–6 har möjlighet att utveckla sin handstil, däremot olika mycket beroende vilket lärare som undervisar och hur de värdesätter handstilen. Lärarna i studien fokuserar på att elevernas handstil ska bli ”läslig” men anser att tiden inte finns vilket gör att möjligheten att utveckla en tydlig handstil inte är fullt möjligt.