Syftet med denna studie var att undersöka hur lärare i årskurs 1–6 beskriver användningen av skönlitteratur och läroböcker i historieundervisningen samt hur dessa material upplevs bidra till elevers historiska förståelse och utveckling av historiemedvetande. Studien syftade även till att belysa vilka didaktiska möjligheter och utmaningar lärare upplever i arbetet med dessa material. Studien genomfördes med en kvalitativ metod i form av intervjuer med lärare verksamma i årskurs 1–6. Resultatet visar att läroboken ofta utgör undervisningens grund genom att bidra med struktur, kronologi och faktakunskaper, medan skönlitteratur används för att skapa engagemang, inlevelse och en mer levande förståelse av historiska livsvillkor. Samtidigt framkommer att användningen av skönlitteratur varierar mellan lärare och årskurser, vilket kan kopplas till faktorer såsom tidsbrist, kunskapskrav och lärarens egna prioriteringar. Resultatet visar även att utvecklingen av elevers historiska förståelse och historiemedvetande i hög grad är beroende av hur läraren arbetar didaktiskt med materialet, exempelvis genom samtal, jämförelser och gemensam reflektion. Studien visar därmed att skönlitteratur och läroböcker kan fungera som kompletterande resurser i historieundervisningen och att deras användning rymmer både didaktiska möjligheter och utmaningar.