Syftet med studien är att undersöka pedagogernas syn på hur de främjar språkutveckling hos barnen genom högläsning och vilka artefakter som används till det. Studien har sin grund i ett sociokulturellt perspektiv med teorier om mediering och artefakter, proximala utvecklingszonen, scaffolding och litteracitet, språk och kommunikation. Det empiriska materialet har samlats in genom kvalitativa forskningsintervjuer utifrån ett fenomenologiskt förhållningssätt, då jag ville ge plats för pedagogernas egna tankar för att skapa en egen förståelse för deras egna upplevelser.
Resultatet i studien visar att det finns några olika syften med högläsningen, men det främsta syftet som pedagogerna har är för att stötta och främja barns språkutveckling. Högläsning sker dagligen vid olika tillfällen och då med hjälp av böcker som främsta artefakt för att skapa ett bekvämt möte mellan läsare och barn. Samtal kring böcker sker i mindre gruppsammanhang, där svåra ord förklaras och bilder utgör en grund för frågor och samtal.