Uppsatsen ämnar att ge en djupare förståelse för ljud i film och dess funktioner för en
autentisk och realistisk filmupplevelse. Ljudet är sällan något man som åskådare lägger aktivt
fokus på under en film med undantaget att man tycker att något inte stämmer. Så vad är det
som krävs för att man inte ska ifrågasätta ljudet? Kvalitativa intervjuer med två personer
yrkesaktiva inom ljudläggning samt en forskare inom ämnet har utförts för att kunna redovisa
ingående tankar och åsikter om vad de anser vara ljudets viktigaste funktioner i modern film.
Synkro nise ring och klang är centrala begrepp i undersökningen . De är exempel på faktorer
som kan påverka hur man uppfattar kopplingen mellan ljud och bild. Med hjälp av uppsatsens
insamlade data samt dess teoriavsnitt har dessa faktorer vidare konkretiserats genom en kort
analys av tre utvalda scener från filmen Star Wars (1977). Uppsatsens mest centrala resultat
baserar sig i idéen om samverkan mellan ljud och bild. Bilden klassas som det mest centrala i
en film och ljud finns till för att förstärka eller berätta saker som bilden inte kan. Vad gäller
realism inom filmljud så existerar det nästan inte. Det vi uppfattar som realistiskt behöver inte
ha något med faktisk realism att göra. Uppsatsens diskussionsavsnitt berör studiens styrkor,
svagheter samt förslag till fortsatt forskning.
2017.