Syftet med denna studie är att öka vår kunskap om hur svensklärare anpassar sin undervisning till olika undervisningsmiljöer som uppstår på yrkesförberedande- respektive högskoleförberedande program. Tidigare forskning har via intervjustudier med svensklärare belyst att det råder en nivåanpassning till eleverna i dessa olika sociala undervisningsmiljöer och att det finns en medelklassnorm i utbildningssystemet som premierar medelklasselever och sätter upp hinder för arbetarklasselever. Mot bakgrund av detta är det därför av vikt att undersöka hur lärarna anpassar sin undervisning utifrån Pierre Bourdieus (1930–2002) teori om utbildningssystemets funktion, då tidigare forskning inte försökt sätta samman dessa två perspektiv. Ingen har observerat lärares anpassning och studerat detta i ljuset av deras roll som förmedlare av ett visst kulturellt kapital. De resultat som denna observationsstudie visar är att lärarens nivå vad gäller språket, arbetssätt och undervisningens innehåll anpassas till de olika undervisningsmiljöerna i kursen Svenska 1. Genom att teorisera denna problematik utifrån Bourdieus teori kan slutsatsen dras att dessa nivåskillnader som uppstår i utbildningssystemet betraktas som ett fält och lärarens position i klassrummet blir till en grindvakt. Läraren som grindvakt ges i uttryck genom en nivåsänkning av kursen på yrkesförberedandeprogram, där läraren inte fördelar ut alla den kunskap som ingår i kursen Svenska 1. Medan däremot, läraren och de eleverna på högskoleförberedande program har samma kulturella kapital, vilket gör att det finns en tydlig överrensstämmelse i värderingar, sätt att arbeta och uttrycka sig. Ett samförstånd och en gemensam medelklassnorm där lärarna förmedlar allt sitt undervisningskapital i syfte att förbereda dem för högre studier.