Den här uppsatsen handlar om hur governance sätts på prov vid krissituationer. I detta arbete tas krissituationerna branden i Västmanland 2014 och branden i Hälsingland, Dalarna och Jämtland 2018 upp som exempel på krissituationer i Sverige. Eftersom governance är ett stort begrepp har tre huvudsakliga dilemman valts ut för att visa på problemen med governance styrsättet i en krissituation. Dessa dilemman är det decentraliserade styrsättet, avvägning av anpassning och förtroendet mellan aktörerna. Utifrån dessa tre, analyseras de problem som fanns i arbetet med bränderna för att förklara hur governance styrsättet påverkar krisberedskapen. I de flesta fall denna studie har tagit upp påverkas krisberedskapen negativt av governance styrsättet, genom att aktörerna har svårt att samverka, informera varandra och ta snabba beslut om hur arbetet ska gå till. Det finns även brister i hur besluten har tagits innan branden och det relativt svaga ramverk som finns som aktörerna skall hålla sig till. Detta gör att governance påverkar krisberedskapen negativt då det inte finns den tydlighet och det yttersta ansvaret inte går att identifiera lika lätt som vid en tydlig styrktur med klara nivåer. Därför anses det i denna studie som viktigt för den svenska krisberedskapen att utvecklas till att bli mer tydlig i hur insatser skall utföras och vem som är ansvarig för hur arbetet utförs.