Studiebesök som undervisningsform i religionskunskap kan innebära både möjligheter och utmaningar. Denna undersökning innehåller semistrukturerade intervjuer med gymnasielärare utifrån deras erfarenheter kring möjligheter och utmaningar med studiebesök som undervisningsmoment i religionskunskapsundervisningen. I läroplanen (Lgy11) beskrivs religionskunskapens centrala innehåll utifrån bland annat att eleverna ska ges möjlighet att utveckla kunskaper om olika livsåskådningar och fördjupa sig i sin egen. Vidare beskrivs hur ämnet ska bidra till att öppna upp för förståelse och en ömsesidig respekt i vårt mångkulturella samhälle (Lgy11: 11). Roos (2016) lyfter gällande särskilt lärande hur studiebesök kan konkretisera det som annars endast presenteras utifrån läromedel och som kan vara svårt för eleverna att greppa. Genom autentiska upplevelser är det enklare för eleverna att skapa förståelse utifrån upplevelser som inte en klassrumsundervisning kan förmedla (2016: 205). I studiens intervjuer framträdde tre specifika aspekter som innebar såväl möjligheter som utmaningar; Miljöombyte, mötet med trosrepresentanten samt fördomar. Utifrån dessa tre kategorier har studien sedan strukturerats för att konstatera exempelvis möjligheter såsom att eleverna lättare minns det som sägs under ett studiebesök än det som sägs inne i klassrummet, den visuella dimensionen inverkan samt variationen gällande att få lyssna till en annan röst. Vidare problematiseras bland annat utmaningen med att eleverna kommer tillbaka till klassrummet med ännu fler fördomar än innan de åkte på studiebesök, samt hur man kan bemöta dessa. I resultatet framkommer således både möjligheter och utmaningar med studiebesök som undervisningsmetod i religionskunskapsundervisningen.