Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i svenska som andraspråk, speciallärare/pedagoger och modersmålslärare upplever samarbetet dem emellan för att upptäcka och utreda språkstörning hos nyanlända elever på högstadiet samt om Skolverkets kartläggningsmaterial kan ge indikationer om språkstörning. Studien är baserad på sex kvalitativa intervjuer med två lärare i svenska som andraspråk, två speciallärare/pedagoger samt två modersmålslärare. Det som framkommit i undersökningen är att informanterna anser att det är svårt att utreda nyanlända flerspråkiga elever gällande språkstörning då det saknas relevant bedömningsmaterial. Skolverkets kartläggningsmaterial upplevs av dem som haft tillgång till det som bra men att arbetet kring materialet kunde förbättras. De tillfrågade aktörerna beskriver även vikten av samarbete aktörerna emellan för att kunna upptäcka och utreda flerspråkiga elever för språkstörning på ett tidigt stadie, men rutiner för hur samarbetet skulle fungera saknades på skolorna. I den undersökta kommunen arbetar modersmålslärarna på olika skolor inom kommunen vilket innebär att de inte ingår i skolans arbetslag. Bristen på tillgång av modersmålslärare på skolorna framkom under studien som en bidragande orsak till svårigheterna när det kom till att upptäcka och utreda språkstörning hos nyanlända elever. Informanterna är eniga om att skolledningen bör avsätta tid där de tre yrkesgrupperna ges möjlighet att skapa rutiner för hur samarbetet ska utformas då alla aktörers kunskaper behövs för att kartlägga nyanlända högstadieelevers eventuella språkliga svårigheter.