Syftet med denna studie är att skapa en bild av vad man inom den journalistiska branschen avser med digital storytelling, samt vilka egenskaper och kompetenser som värderas och anses viktiga för att kunna jobba med digitalt berättande inom denna bransch. Förhoppningen med undersökningen är att generera fördjupade kunskaper inom området som kan ligga till grund för vidare utveckling av såväl begreppet digital storytelling som förståelse för det digitala berättandet. För att uppnå detta har jag utgått från följande frågeställningar: Hur definierar nyckelpersoner inom branschen digital storytelling och vad omfattar begreppet? Vilken typ av produktioner förväntas man som producent av denna berättande form leverera? På vilka sätt skiljer sig berättarsättet (de dramaturgiska greppen) för den här typen av produktioner från mer traditionellt berättande? Vilka kunskaper och egenskaper anses viktiga för att, professionellt, kunna leverera produktioner inom området digital storytelling? Hur ser man på framtiden för journalistens roll i en värld av konvergens och förändring i förhållande till digital storytelling? Kärnan i arbetet ligger inom området för den kvalitativa forskningen i vilken empiri har samlats in via intervjuer med semistrukturerade öppna frågor, för att därefter analyseras genom meningskoncentration. Ett flertal teoretiska synsätt och begrepp har använts för att få ett ramverk till digital storytelling i arbetet med analysen. Teorier såsom Bourdius - sociala sammanhang, Jenkins - konvergenskultur och Goldhabers - uppmärksamhetsekonomi. I resultatet av studien framkommer det att digital storytelling består av ett audiovisuellt uttryck skapat för digitala plattformar med hjälp av olika media. Ett berättande i vilket publiken ges valmöjligheter för hur man kan konsumera berättelsen. Samtidigt som undersökningens resultat poängterar vikten av audiovisuell kompetens, belyser den även de sociala aspekterna av det digitala berättandet i vilket interaktivitet av olika form är av vikt.