Inom svensk skola har under de senaste decennierna mer plats givits åt att uppmärksamma den miljöförstöring som numera ständigt omger oss. Många forskare menar att denna problematik verkar starkt under människans etiska förhållande gentemot oss själva och naturen. Syftet med denna studie är att få en inblick i hur religionskunskapslärare på gymnasiet arbetar med miljö-frågor i sin undervisning, med bakgrund av att ämnet trots allt har ett åtagande om etisk utbild-ning. Det resultat som framkommer riktas främst mot andra religionskunskapslärare, men också till den som finner miljöfrågor av intresse. Ur de intervjuer som utgör studiens grund kan utläsas att religionskunskapslärare upplever svårigheter med att knyta området till sin undervisning trots att läroplanen förespråkar att ett miljöperspektiv bör genomsyra all utbildning inom skolan. En lösning på detta finner lärarna i att låta särskilda aspekter av miljön närvara som delar i andra arbetsområden. Detta kan innebära att belysa etiska teorier och modeller med miljöetik som diskussionsämne, eller att väva in naturreligioner när det är nya religiösa rörelser som står på agendan. Stora delar av vad lärarna tar upp om miljön finner också stöd i begrepp och arbetssätt som förespråkas av forskare inom miljö- och klimatdidaktik. Avslutningsvis lyfts hur studien bidrar med ett begränsat perspektiv på förhållandet mellan religionskunskap och miljöfrågor, och att fler studier inom området behövs för att belysa den roll ämnet kan spela för området i stort.