Uppsatsens övergripande syfte är att genom fem intervjuer undersöka sva-lärares uppfattningar om hur sva organiseras på högstadiet, med fokus på hur behovsprövningen av ämnet görs. I undersökningen används en kvalitativ datainsamlingsmetod bestående av fem semistrukturerade intervjuer. Som analysmetod används kategorisering. Det teoretiska perspektiv uppsatsen utgår från är Cummins teori om skolframgång och olika typer av språkbehärskning. Följande slutsatser dras: Skolornas organisering av sva-ämnet ser delvis olika ut. Elevers behov av sva kartläggs inte i början av högstadiet på alla skolor. Inte heller på alla skolor görs kontinuerliga bedömningar av huruvida elevers behov av sva kvarstår. Då initiala och kontinuerliga behovsprövningar görs är det i regel på initiativ av sva-lärarna själva, trots att det formellt är rektor som beslutar vilka elever som skall läsa sva. Att behovsprövningen av sva på många skolor brister drabbar både elever i behov av sva och elevers vars tidigare behov av sva upphört. Ett sätt att komma till rätta med problemet vore att i styrdokumenten konkretisera vad som menas med att elever har behov av sva samt hur dessa behov skall identifieras. Vidare skulle rektorer kunna tillskrivas större ansvar för att säkerställa att beslut om vilka elever som skall läsa sva föregås av gedigna kartläggningar.