Syftet med litteraturstudien är att undersöka vad aktuella forskningsresultat visar om hur svensklärare arbetar med talängslan i årskurs 7–9 med utgångspunkt i ämnesdidaktisk forskning. Frågeställningarna som vägleder arbetet behandlar därför vilka strategier svensklärare använder för att utveckla den muntliga förmågan hos elever med talängslan samt vilka bidragande faktorer till talängslan som svenskläraren måste vara medveten om med talängsliga elever. Genom att genomföra en systematisk litteraturstudie och följa dess kriterier skulle syftet och frågeställningarna besvaras. Resultatet av studien är att det finns olika strategier för lärare att använda sig av vid arbete med talängsliga elever såsom en systematisk talundervisning, ett tillåtande klassrum med en avslappnad klassrumskultur, humor och lärares stöd till lärande. De bidragande faktorer med talängslighet som lärare bör vara medveten om visade sig vara olika symptom som kännetecknar talängslan, elevers undvikande-beteenden, elevers brist på självförtroende, klasskompisar som bidragande faktor till talängslighet samt lärarens funktion. Däremot är resultatet inte baserat på vad endast svensklärare använder för strategier utan även lärare utanför Sverige samt att det inte enbart handlar om elever i årskurs 7– 9 utan även gymnasieelever, motsvarigheten till tonåringar internationellt (15–18 år) samt vuxna studenter i åldrarna 18–41. Slutsatserna av studien är att det finns olika strategier för lärare att använda för att hjälpa, motivera och stötta talängsliga elever mot en utveckling även om det inte avlägsnar den talängsliga elevens oro helt. Det finns även en rad olika faktorer som har nämnts ovan som lärare bör vara medveten om vid arbete med talängsliga elever. Det finns ett behov av vidare forskning inom Sverige med fokus på svensklärare och elever på högstadiet samt en avsaknad av aktuell forskning.