I Agenda 2030-arbetet framhålls alltmer vikten av samarbeten mellan forskning, högre utbildning och samhällsaktörer från civilsamhälle, näringsliv och offentlig sektor. Vilka faktorer bidrar till framgångsrik samverkan mellan forskare i högre utbildning och samhällsaktörer från civilsamhälle, näringsliv och offentlig sektor och hur skapas ett gemensamt definierat engagemang för ett visst samhällsproblem? Samt hur går det till när tillit byggs, kommunikationen fungerar och en ömsesidighet etableras? Erfarenheterna som beskrivs hämtas från Högskolan Dalarnas centrumbildning Interkulturellt utvecklingscentrum Dalarna IKUD och fyra års arbete med 20-talet samverkansprojekt under perioden 2016 – 2020. Genom en djupdykning i tre konkreta samverkansprojekt kan följande slutsats dras. Framgångsrik forskning i samverkan förutsätter en projektkedja som bygger på ett ömsesidigt engagemang, en tydlighet i identifierandet av olika roller från olika men överlappande utgångspunkter, skillnader i institutionella mål, incitament och motiv i respektive organisation samt att en kontaktyta etableras mellan individer som på kort tid hittar beröringspunkter och en personlig tillit till varandra som givande samarbetspartners. Dessutom lyfts en mer övergripande samhällsvision fram som bärs av båda parter och som förkroppsligas av lika delar person och organisation. För ett lyckat samarbete identifieras här en djupare delad övertygelse om projektens vidare betydelse, d.v.s gemensamma åtaganden och ett gemensamt arbete utifrån övertygelsen att projekten fyller en kunskapsfunktion som bidrar det ’det allmänna bästa’ och byggandet av ett bättre samhälle, ofta uttryckligen formulerat i ett engagemang för social hållbarhet.