Avsikten med denna uppsats är att undersöka hur dissociativ identitetsstörning (DID)gestaltas i filmen Split. Stereotyper och missuppfattningar har representerats länge i filmom psykiatriska sjukdomar och Split har blivit kritiserad för sin gestaltning avsyndromet, dock ser verkligheten med diagnosen olika ut. Analysen utforskar filmengenom de fyra DSM-IV kriterierna för DID. Scener analyseras med hjälp av Jens Ederskaraktärsklocka och representation av personer med DID som de andra, vilket innebärpersoner med psykiatriska sjukdomar ofta blir alienerade i film, och vi tillsammans, somfokuserar på hur de humaniseras och inkluderas samt stimulerar publikens medkänsla.Dessa metoder har använts för att komma fram till att filmen förhåller sig till DSM-IVkriterierna men att självaste gestaltningen av DID-karaktären är problematisk.Komplexa symptom i syndromet diskuteras i filmen men i slutändan framställs personermed DID som en fara för sig själva och andra, vilket kan bidra till att skada derassjälvbild