Syftet med denna uppsats är att reda ut hur Stanley Kubricks filmadaption av The Shining(1980) har lyckats framställa känslor av obehag. Utredningen sker genom en analys av trespecifikt utvalda sekvenser ur filmen. Analysen arbetar utifrån en kvalitativ metod och despecifika huvudområden som analysen utgår ifrån är de audiovisuella aspekterna, det villsäga fotografi, ljussättning, ljudläggning och musik. Dessutom är Sigmund Freudspsykoanalytiska begrepp ”The Uncanny” (det kusliga) en viktig utgångspunkt i analysen.Kombinationen av de konkreta och psykologiska aspekterna kan således bidra till endjupare förståelse och redogöra för hur filmen lyckas framkalla känslor av obehag.Resultatet av analysen påvisar hur de audiovisuella aspekterna har utgått frånokonventionella metoder i gestaltningen. Känslor av obehag har skapats på ett icketraditionellt vis, exempelvis genom fotografiets fördelaktiga nyttjande av kontinuitetsfelsom avsiktligen försöker desorientera publiken. The Uncanny hjälper till att förmedla ettdjupare psykologiskt tema och att gestalta de oförutsägbara aspekterna. De familjäraaspekterna bär i själva verket på en icke-familjär kontext vilket gör det betydligt svårareför publiken att urskilja det goda mot det onda. Detta framkallar på så vis en känsla avovisshet hos publiken, vilket medför en betydligt mer obehaglig innebörd av filmen. Islutsatsen påpekas dessutom hur de konkreta och abstrakta aspekterna har ett kontinuerligtsamspel med varandra, exempelvis fotografiet som åskådliggör de psykoanalytiska teorierna.