I ett klassrum möter man som lärare flera olika individer, vissa elever behöver stöttning när det kommer till läsning och vissa elever behöver stöttning med att skriva. I klassrummet finns det även de elever som våndas inför muntliga framställningar och behöver stöttning för att kunna delta i muntliga sammanhang. Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare uppfattar talrädsla i klassrummet och hur lärare stöttar de talrädda eleverna så att de kan utveckla sin muntliga förmåga. Vidare syftar studien till att undersöka hur lärare ser på bedömning och betygssättning för denna elevgrupp. Studien utgår från det sociokulturella perspektivet, utifrån Roger Säljös tankar och förklaringar. För att besvara studiens frågeställningar har sex mellanstadielärare intervjuats genom semistrukturerad intervjumetod. Utifrån lärarnas uttalande kan man se att talrädsla hos elever i årskurs 4–6 yttrar sig olika beroende på ålder, ibland yttrar det sig mer i årskurs fyra än årskurs sex och ibland tvärtom. Det yttrar sig genom att eleverna undviker att svara, får ångest eller inte slutför uppgifter. För att lärarna ska kunna utveckla de talrädda elevernas förmåga framgår det att lärarna behöver tänka utanför boxen, skapa goda relationer till eleverna och förse dem med material som gör att eleverna kan känna sig trygga. Angående bedömning och betygssättning när det kommer till talrädda elever känner lärarna att det är till viss del lätt att bedöma eleverna, men att de känner en viss frustration, eftersom det är svårt att höja de talrädda elevernas betyg eftersom den muntliga delen påverkar elevernas betyg.
Svenska