Upplysningen var en period av radikala förändringar. Religion, vetenskap och politik influerades under denna period av de vetenskapliga framgångar som gjordes under 1600-talets vetenskapliga revolution tack vare bland annat Galileo och Kopernikus. Trots att upplysningens påverkan inte begränsades till enbart vetenskap och filosofi utan även religion finns det en etablerad definition av upplysningen som icke-religiös. Christopher Hitchens och John Gray är båda ateister men har markanta meningsskiljaktigheter när det kommer till upplysningen och deras tankar om periodens främsta representanter. Hitchens tillskriver upplysningen ideal som förnuft, framgång och en ärlig intellektuell strävan medan Gray menar att upplysningen var en era av blind hängivelse till förnuft och vetenskap som ersatte den monoteistiska guden. Han menar även att upplysningens tendens att intellektualisera och legitimera rasism genom att inkorporera den i vetenskap har lett till moderna rasistiska ideologier. Även om dessa perspektiv skiljer sig i hur de beskriver upplysningen och deras främsta tänkare är Grays analys mer historisk och även fri från en form av ytlig romantisering som Hitchens gör sig skyldig till. En granskning av utdrag ur verk från Voltaire, Baruch Spinoza och David Hume gör det svårt att känna samma vördnad för dem som Hitchens gör och legitimerar Grays beskrivning av eran som fylld av rasism, kolonialism och intellektuellt förtryck av allt som inte var europeiskt.