Syftet med föreliggande studie är att undersöka svensklärares förhållningssätt till ämnesövergripande undervisning på gymnasiet. Fem svensklärare på gymnasiet intervjuas om vad det innebär att arbeta ämnesövergripande, varför de arbetar ämnesövergripande samt med vem de arbetar över ämnesgränserna med.Metoden är kvalitativ och tillvägagångssättet är muntlig intervju. Materialet analyseras med hjälp av tidigare forskning om ämnesövergripande undervisning och utifrån teoretiska ramverk om ramfaktorer och ämnessamspel.Resultatet av studien är att ett ämnesövergripande arbete för svensklärare på gymnasienivå till stor del handlar om ett samarbete med sig själv och den egna ämneskombinationen men även samarbete mellan olika lärare, olika ämnen och olika kurser. Ramfaktorer såsom planeringstid och ett flexibelt schema spelar in för att samarbetet ska kunna bli av. Skolledningen har ingen framträdande roll för att samarbeten över ämnesgränser blir av, även om det föreskrivs av Gy11.Svenskämnet får ofta stå för formen och innehållet tas från ett annat ämne, gärna ett karaktärsämne från ett yrkesinriktat program. Svenskämnet har då en stöttande samspelsfunktion. Anledningen till att svensklärarna arbetar ämnesövergripande beror främst på personlig övertygelse om att det finns fördelar med arbetsformen än vad som står skrivet i styrdokument eller utifrån skolledningens direktiv. En fördel är att lärarna kan spara tid när de samarbetar över ämnesgränserna och eleverna examineras endast en gång på samma kunskapsområde. En annan fördel är att man kan se helheter och större sammanhang.