Den aktuella ämnesplanen för idrott och hälsa betonar att undervisningen ska syfta till att utveckla elevernas förmågor och kunskaper inom området. Detta tycks dock inte riktigt stämma överens med undervisningen som sker ute i skolorna. Där tycks syftet med undervisningen vara mer implicit och ett större fokus ligger på att aktivera eleverna än att utveckla förmågor. I och med Covid-19 pandemin så ställdes lärarna inför en ny utmaning då all gymnasieutbildning flyttas över till distans för att minska smittspridningen. Vissa källor menar på att undervisning på distans skapar tillfällen för lärarna att fundera över undervisningens syfte vilket kan ha bidragit till förändringar i undervisningen. Undersökningen syftar därför till att undersöka vad som framställs som undervisningens syfte när lärare i idrott och hälsa beskriver sin undervisning och de uppgifter eleverna fått på distans i och med Covid-19 pandemin. För att göra detta har jag gjort en diskursanalys på data från sex lärare. Datan bygger på en kvalitativ enkät och uppgifter som lärarna har använt sig av under våren 2020. Resultatet visar på tre diskurser som har analyserats ur datan: riskdiskurs, aktivitetsdiskurs och bedömningsdiskurs. Riskdiskursen var starkt förknippad med distansundervisningen då lärarna poängterade elevernas stillasittande under pandemin. Distansundervisningen återfanns även i bedömningsdiskursen då lärarna uttrycker svårigheter i att bedöma elevernas kvalitativa rörelseförmåga på distans. I bedömningsdiskursen fann jag även starkast kopplingar till ämnesplanens syfte som att utveckla förmågor och kunskaper hos eleverna. Jag ser med fördel att distansundervisningen kan skapa möjligheter till en mer individualiserad undervisning som kan fokusera mot att utveckla elevernas kunskaper och förmågor. För att göra detta ger jag förslag på att inkludera mer teknologi i distansundervisningen.