Den här uppsatsen fokuserar på kompositören Alexandre Desplats verk i regissören Wes Andersons filmer. Uppsatsen grundar sig i filmmusikens narrativa funktioner och hur dessa står i relation till det visuella. Syftet med uppsatsen har varit att belysa filmmusikens relation till det som syns i bild, resonera kring musikaliska emotioner, semiotik och semantik. Studien har utförts genom att tolka och förstå Desplats kompositioner genom relevanta teoretiska redskap. Det visade sig till slut att Desplats verk har en vägledande och aktiv närvaro i relation till det visuella, musiken kommenterar och för berättelsen framåt. Resultaten av analyserna har varit lyckade i förhållande till syftet, att Desplat och Anderson har ett välfunnet samarbete är en självklarhet i sig men i den här nedbrytande formen framhävs just de detaljer som utgör ett gott samarbete mellan en kompositör och regissör.