Denna uppsats behandlar sex förskolepedagogers syn på flerspråkighet samt de flerspråkiga barnens språkutveckling i förskolan. Syftet är att bidra med kunskap om några olika uppfattningar som förskolepedagoger har av att arbeta språkutvecklande och inkluderande med flerspråkiga barn i förskolans verksamhet. Detta syfte vill vi uppnå genom att synliggöra sex förskolepedagogers tankar kring flerspråkighet i förskolan. Vi utgår från tre frågeställningar som ligger till grund för pedagogernas resonemang vilka är -hur upplever de tillfrågade pedagogerna barns möjligheter till språkutveckling i relation till flerspråkighet i förskolan, -hur de beskriver arbetet för att inkludera de flerspråkiga barnen samt -vilken roll de själva har i de flerspråkiga barnens språkutveckling. I vår studie använder vi oss av en kvalitativ intervju som metod för att ta reda på pedagogernas uppfattningar inom området. Det insamlade materialet analyseras utifrån det sociokulturella perspektivet med fokus på begreppen mediering, proximala utvecklingszonen, appropriering, scaffolding, redskap samt artefakter. Vi använder även olika inkluderingsperspektiv i vår analysdel. Resultatet visar att medierande redskap och artefakter är viktiga stöd i de flerspråkiga barnens språkutveckling. De är även betydelsefulla för att möjliggöra inkludering i förskolans verksamhet. Exempel på viktiga redskap som lyfts fram är bilder, tecken, böcker och kroppsspråk. En språkstödjare beskrivs som en viktig resurs för att de flerspråkiga barnen ska utvecklas både i sitt modersmål samt i det svenska språket. Flerspråkighet ses som en utmaning av samtliga pedagoger i vår studie men det finns en vilja att försöka att möta barnen genom olika verktyg. Vår slutsats är att arbetet med flerspråkighet är komplext och att det behövs mycket kunskap om barns språkutveckling för att kunna bemöta de flerspråkiga barnen på bästa sätt. Det blir då viktigt att se till möjligheterna istället för svårigheterna för att arbetet med de flerspråkiga barnen ska upplevas positivt.