Syftet med denna studie är att undersöka och få ökad kunskap om hur förskollärare talar om begreppet inkludering kopplat till särskilt stöd i undervisningen. För att nå vårt syfte har vi genomfört kvalitativa intervjuer och tagit del av sju förskollärares tankar kring inkludering och särskilt stöd i förskolan. Deras tal och uttryck har sedan analyserats i en diskursanalys där vi synliggjort diskurserna barn i behov av särskilt stöd som inkluderas i en gemenskapsorienterad diskurs och barn med behov av särskilt stöd som inkluderas i en individorienterad diskurs. Genom vår diskursanalys har vi undersökt förskollärarnas egna ord och tal och därmed fått en djupare förståelse för diskurserna som kan finnas inom förskolans verksamhet. Studiens resultat presenteras i fyra polära linjediagram där förskollärarnas tal positioneras och synliggör därmed vilka sanningsregimer som kan finnas om särskilt stöd och hur barn inkluderas. Sammantaget visar studiens resultat och analys att de deltagande förskollärarna anser att barn har rätt till särskilt stöd, men att det kan skilja sig åt i verksamheterna. Därmed blir uppdraget tolkningsbart och undervisningen inte likvärdig för alla barn.