Sverige befinner sig idag i ett post-sekulärt predikament, där Svenska kyrkan och staten är formellt separerade, men är fortfarande praktiskt beroende av varandra på en del områden. Detta märks även av på invånarna, bland vilka det finns de utger sig för att vara sekulära, men ändå väljer att bland annat gå på gudstjänster, konfirmera sig i kyrkan, döper sina barn i kyrkan, gifter sig i kyrkan och använder bibliskt inspirerade uttryck. I denna studie har jag valt att intervjua fyra, enligt egna utsagor icke-troende, vuxna svenskar, om deras exponering av kristna sammanhang och bibliska berättelser i barndomen samt ifall de anser att det har påverkat dem som vuxna. Jag valde sedan att göra en narrativ analys av resultatet, för att undersöka om jag kunde finna någon koppling mellan barndomens upplevelser som de berättade samt deras identitet och värderingar som vuxna, som informanterna inte gjorde. Genom studien kan jag påvisa att det finns fall, där kristna sammanhang eller bibliska berättelser som informanterna exponerats för i barndomen, har påverkat deras värderingar och identitet upp i vuxen ålder. Studiens resultat kan inte statistiskt representera ett samhällsfenomen, men ändå visa på en trend, att om sekulära svenskar tar del av kristna sammanhang eller bibliska berättelser som barn kommer detta att påverka dem som vuxna. Jag anser att detta kan vara ett viktigt område att forska vidare på, då barn idag blir påverkade av en rad olika, religiösa inslag, både i sina dagliga möten med andra människor, i skolan och via olika medier.